Stil och detaljer
American modern, jugend och tidig spansk renässans.
Rosenbads fasad mot Strömmen präglas av spänningen mellan slät mur och en till vissa punkter koncentrerad ornamentik.
Målet: att nå fram till ett personligt uttryck
Rosenbad ansågs hållen i moderniserad amerikansk stil, något överraskande kanske, men karaktäristiken, särskilt vad gäller ornamentiken, är inte fel. Det var med den nordamerikanska modernismen både Boberg och Wickman (se nedan) kände sig besläktade. Man kan ur Bobergs utveckling dra paralleller till den så kallade Chicagoskolan där Louis Sullivan, den moderna skyskrapans viktigaste formgivare, var den mest framträdande arkitekten. Det var en skola där själva förhållningssättet till arkitekturen skulle vara det förenande, inte stilen. Målet var att befria arkitekturen från den akademiska stilarkitekturens tvång för att nå fram till ett personligt uttryck.
En gemensam teoretisk grund hade de i den franske arkitekten och historikern Viollet-le-Duc som kom att inspirera nästan alla betydande arkitekter inom art nuveau eller jugend - den nya stilen. Men viljan att nå fram till en egen stil innebar inte att man vare sig i Amerika eller Europa undvek att låta sig inspireras av medeltidens funktionella byggnader, den spanska renässansen eller orientalisk arkitektur.
Modesta torn, rik ornamentik och venetianskt vattenläge
I Rosenbad kommer inspirationen främst från tidig spansk renässansarkitektur, så som den kom till uttryck i städerna Salamanca och Segovia, en arkitektur som var friare till sitt fromspråk än den italienska renässansen. Tydlig är denna inspirationskälla i de modesta tornen i fasaden, brottet mot symmetrins lagar, spänningen mellan slät mur och en till vissa punkter koncentrerad ornamentik så fint utmejslad i stenen, så fin som silversmide.
Samtidigt fångar Boberg också något venetianskt i utnyttjandet av vattenläget, den öppna loggian mot Strömmen. För Boberg var Venedigs piazzetta och piazza med Dogepalatset och Canal Grande något oöverträffat som komposition.
