Kvinnor i konfliktområden
I krigsregioner har mannen av tradition en särställning och kvinnans rättigheter och betydelse för stabilitet i ett land förbises. År 2000 upprättade därför FN "Resolution 1325". Den angriper problemet och kräver att kvinnors situation i konflikter ska beaktas särskilt och att de involveras i arbetet med att skapa fred och återuppbygga landet.
Svenska soldater i samverkan med kvinnliga studenter i Afghanistan.
Huvudmålsättningen med resolution 1325 är att stärka kvinnor och deras roll i kris- och konfliktområden.
Resolutionen anses unik eftersom den tar fasta på kvinnans utsatthet under och efter krig. FN fastslår därmed att krig drabbar män och kvinnor olika, vilket följaktligen kräver ett vidgat och mer nyanserat arbetssätt från omvärlden vid fredsfrämjande insatser.
Soldaterna i insatsen måste utbildas om kvinnors verklighet och särskilda behov. De ska lära sig att ta till vara kvinnors kompetens och erkänna deras rätt till delaktighet i samhällslivet.
Resolutionen kräver därför att arbetet vid en insats, såväl i planering som i utförande, genomsyras av jämställdhetsperspektivet (genderperspektivet).
Svensk handlingsplan
Sverige och regeringen har ett uttalat mål att leva upp till resolution 1325, och antog som ett av de första länderna i världen en nationell handlingsplan.
Planens övergripande mål är att: "synliggöra och förstärka kvinnors deltagande, makt, inflytande, betydelse, säkerhet och åtnjutande av sina mänskliga rättigheter, både före, under och efter konflikter".
Så arbetar Försvarsdepartementet med resolutionen
Försvarsdepartementet ansvarar för att implementera arbetet med resolution 1325 inom försvars- och krisberedskapsområdena. Främst är det Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som berörs.
Ett första steg inom både Försvarsmakten och MSB har varit att öka antalet kvinnor i utlandsinsatserna. Utan kvinnliga soldater och räddningspersonal är det svårt att få kontakt med de lokala kvinnorna, som på grund av kulturella normer begränsas i sin kontakt med män.
På hemmaplan satsar båda myndigheterna på utbildning i genusperspektiv och Försvarsmakten har infört systemet med en Genders advisors (jämställdhetsrådgivare).
Vad görs i praktiken - militärt?
Gender advisorn finns med på utlandsmissionerna och säkrar att genusperspektivet blir en integrerad del i det dagliga arbetet.
Konkret handlar det om att soldaterna stödjer kvinnliga nätverk och för regelbundna samtal med kvinnliga tjänstemän inom det afghanska lokalstyret. Den militära närvaron signalerar att kvinnorna står under beskydd, vilket gör dem och deras arbete tryggare. Kontingentschefen har också utsett chefen för kvinnoavldeningen i lokalstyret till en nyckelperson, som tillsammans med övriga nyckelpersoner regebundet bjuds in till möten på campen.
Det ligger ett viktigt symbolvärde i att öppet och i alla sammanhang tillmäta kvinnorna lika stor betydelse som männen.
Vad görs i praktiken - civilt?
MSB har utbildat kvinnor i Pakistan och Libanon till minröjare och räddningspersonal vid exempelvis jordbävningar. Behovet av kvinnlig räddningspersonal är stort, då många kvinnor inte får "vidröras" av en utomstående man och därmed inte kan ta emot hjälp av ett manligt räddningsteam. Genom kvinnlig personal kan räddningsarbetet bli mer lyckosamt samtidigt som kvinnornas status i samhällsstrukturen höjs.
