Luftföroreningar

Hälsoeffekter och luftföroreningar

Luftföroreningar utomhus kommer från ett stort antal källor som till exempel trafiken (som i stadsmiljö är den dominerande källan), uppvärmning, långdistanstransport och industriprocesser. Partiklar, ozon och kväveoxider är exempel på föroreningar som orsakar många olika typer av besvär och sjukdomar. Organiska ämnen, till exempel bensen, eten och polyaromatiska kolväten är också cancerframkallande ämnen i luftföroreningar från ofullständig förbränning. I ett statistiskt urval av Sveriges befolkning angav en tiondel att de hade besvär orsakat av främst bilavgaser och vedeldning. Antalet lungcancerfall till följd av föroreningar i tätortsluften i Sverige uppskattas till mellan 100 och 200 fall per år och andra cancerformer bedöms mellan 100 och 1000 fall per år härröra från luftföroreningar.

Förutom direkta hälsoeffekter som förorsakas av luftföroreningar kan indirekta effekter uppkomma av globala förändringar i atmosfärens sammansättning. Växthuseffekten kommer innebära höjd medeltemperatur och öka energin i vädersystemen. Man kan förvänta sig ett ökande antal stormar med kraftig nederbörd som kan ge indirekta hälsoeffekter i form av skador till följd av nedfallande träd och översvämningar. Det kan också medföra ökade förutsättningar för insekter att sprida sjukdomar. Utsläpp av freoner i världen med ökad UV-intensitet vid markytan kan bland annat vara av betydelse för uppkomst av olika typer av hudcancer.

Uppnådd och önskad luftkvalitet

Miljökvalitetsmålet frisk luft innebär att luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Ambitionen är att inom en generation uppnå en hållbar utveckling. Luftkvaliteten i våra tätorter har i flera avseenden förbättrats under de senaste decennierna. Halterna av ozon, partiklar och cancerframkallande ämnen är dock alltjämt för höga.

Målet till år 2020 för partiklar som är mindre än 10 mikrometer (PM10) och för cancerframkallande ämnen kommer sannolikt att nås för bakgrundsluften i våra tätorter, men det är troligt att det inte nås nere i gatumiljön, som ju har stor betydelse för människors exponering för dessa ämnen. I områden med starkt inslag av småskalig vedeldning kommer målet för partiklar troligtvis inte att nås till 2020 (generationsmålet). För de nationella utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) kommer målen troligen att nås. Delmålet för kvävedioxid bedöms i huvudsak uppnås till 2010 till följd av att utsläppen från trafiken minskar. Svaveldioxidhalterna har minskat och ligger idag långt under gällande miljökvalitetsnormer.

Luftvårdsarbetet

Det internationella luftvårdsarbetet bedrivs främst inom konventionen för långväga transporter av gränsöverskridande luftföroreningar, ECE-LRTAP, och i EU genom CAFE-programmet (Clean Air For Europe). CAFE samarbetar idag aktivt med bland annat WHO. Vid sidan av detta pågår även arbete med EG-direktiv som syftar till reducera utsläppen från viktiga källor och lägga fast mål för luftkvalitet. Ett nytt direktiv om luftförorening genom ozon ska införas i Sverige. I Sverige har vi med stöd av miljöbalken fastställt normer för lägsta godtagbara miljökvalitet för svavel- och kvävedioxid, bly och partiklar (SFS 2001:527). Miljökvalitetsnormer kommer även att införas för bensen och kolmonoxid.

Det finns flera goda svenska exempel på åtgärder som har haft positiv effekt på luftkvaliteten. Här kan nämnas systemet med kväveoxidavgiften, miljözoner för tung trafik, miljöklassystemet för motorbränslen samt införande av fjärrvärme och bestämmelserna i svavelförordningen om svavelhalten i olja som infördes tidigt i Sverige.

För att de marknära ozonhalterna ska kunna reduceras i Sverige krävs rejäla minskningar av kväveoxid (NOx) och VOC i hela Europa. När det gäller partiklar utgörs en stor del av finfraktionen (PM 2,5) av långväga atmosfärskemiskt bildade partiklar. Detta är exempel på områden där Sverige behöver draghjälp i arbetet med att minska halten av luftföroreningar.