Belgien
UD:s reseinformation
Du hittar reseinformation om Belgien under Externa länkar.
Visum till Belgien
UD svarar inte på frågor om visum till Belgien. För information om visumregler kontakta Belgiens ambassad, se Externa länkar.
Sveriges förbindelser med Belgien
Kontakterna går så långt tillbaka som till 800-talet, då de skandinaviska vikingarna under sina erövringståg nådde det område som idag utgör Belgien. De utvecklades sedan på ett mera fredligt sätt genom Hansaförbundets framväxt under medeltiden. På 1600-talet utvandrade ett stort antal valloner till Sverige (mellan 1000 och 1200 familjer); de var skickliga yrkesarbetare, som överförde nya, kvalificerade arbetsmetoder till svenska järnbruk. Åtskilliga stannade kvar och har avsatt tydliga spår i svensk kultur och arbetsliv.
Sett ur svensk synvinkel utgör Belgien den nionde största exportmarknaden (4 procent av Sveriges totala export, motsvarande 41 871 mkr 2010). Det är mestadels verkstadsprodukter, maskiner och kullager som exporteras. Belgien är den tionde största leverantören (3,9 procent av Sveriges totala import, motsvarande 38 216 mkr 2010). Motorfordon, verkstadsprodukter och läkemedel utgör den största delen av den svenska importen från Belgien.
Belgien är ett viktigt transitland för svenska produkter att nå andra marknader. Antwerpen har den näst största hamnen i Europa för internationell frakt, och är störst på skogsprodukter och stål. IKEA, H&M och SKF är exempel på företag som har förlagt sina stora internationella lager i Belgien.
C:a 300 svenskrelaterade företag finns idag representerade i Belgien och dessa sysselsätter drygt 25 000 personer. De största är Atlas Copco i Antwerpen (2 200 anställda), Volvo Europa Truck (1 700 anställda) och Volvo Cars (3 800 anställda) i Gent. IKEA har en stor marknad i Belgien och expanderar stadigt.
Av de uppskattningsvis 7 000 svenskar som bor i Belgien finns flertalet i området kring Bryssel. En skandinavisk skola ligger i Waterloo söder om staden. Drygt 1000 svenskar arbetar inom EU-institutionerna.
Belgien idag
Belgien är en konstitutionell monarki och en federal statsbildning med de tre regionerna Flandern, Vallonien och Bryssel samt en flamländsk, en frankofon och en tysk språkgemenskap. Språkgränsen mellan de nederländsktalande i landets norra del och de fransktalande i den södra går strax söder om Bryssel. Huvudstaden är officiellt tvåspråkig, men större delen av invånarna (c:a 80 procent) talar franska. Ett genomgående drag i efterkrigstidens Belgien är de motsättningar som rått och alltjämt råder mellan språkgrupperna.
Regionerna och gemenskaperna har egna parlament och regeringar; därtill kommer på den federala nivån senat och deputeradekammare. Den federala regeringen har hand om bland annat utrikespolitik, rättsväsende, försvar och socialförsäkringssystem. Belgisk politik har sedan länge dominerats av tre partier: liberaler, kristdemokrater och socialister. Under de senaste decennierna har partierna delats efter språkgränserna, med flamländska respektive frankofona partier. Sedan 2007 har de omfattande flamländska kraven på ytterligare regionalisering och det frankofona motståndet däremot ökat spänningarna mellan språkgrupperna och försvårat regeringssamarbetet på federal nivå. Detta har också skapat utrymme för N-VA, ett nationalistiskt flamländskt parti, att växa sig starkt.
Sedan valet i juni 2010 har bildandet av en regering blockerats av N-VA och landet styrts av en expeditionsministär under den avgående premiärministern Yves Leterme. Med den växande Eurozonkrisen har Belgien sedan juli 2011 fått flera varningar av EU-kommissionen och finansmarknaden drev upp räntan för landets statsobligationer till 6 % i november 2011. Detta tvingade sex partier att nå en paketöverenskommelse bestående av flera delar: en koalitionsregering, en sjätte författningsreform som innebär ökat självstyre och mer resurser för regionerna eller gemenskaperna samt ett ramavtal för budgeterna 2012-14 för att nå ett budgetunderskott under 3 % per 2015. Bara under 2012 måste landet spara 11,3 miljarder euro.
Den 6 december 2011 svors en ny regering in av kungen med den första fransktalande premiärministern på över trettio år, Elio di Rupo, sex vice-premiärministrar, sex ministrar och sex statssekreterare, varav tio valloner och nio flamländare. Flera av de utsedda ministrarna ingick i expeditionsministären, som utrikesminister Didier Reynders och finansminister Steven Vanackere.
Efterkrigstidens strukturförändringar har inneburit att Vallonien med sin tunga stål- och gruvindustri har haft en stagnerande ekonomisk utveckling, medan Flanderns satsningar på högteknologi och modern industri givit ett ekonomiskt uppsving. Det finns dock betydande ekonomiska skillnader inom respektive region. Statsskulden låg på ca 97,6 procent av BNP i slutet på 2010.
Den ekonomiska tillväxten har under det senaste decenniet i medeltal legat över EU-genomsnittet. Näringslivet består i huvudsak av små och medelstora företag. Värdet av exporten motsvarar 75 procent av landets BNP, vilket gör Belgien till ett av de mest exportberoende länderna inom EU. Handelsbalansen visar sedan åtskilliga år tillbaka ett betydande överskott.
Utrikespolitiskt har Belgien under efterkrigstiden engagerat sig starkt i det västliga och europeiska samarbetet. Landet hör till EU:s grundare och uppslutningen kring unionen är stor. I sin EU-politik är Belgien en aktiv förespråkare av en federalistisk utveckling. EU har också fungerat som en enande kraft mellan språkgrupperna och man har ett väl fungerande system för att utveckla gemensamma ståndpunkter.
Belgiens medlemskap i NATO upplevs som en historisk nödvändighet och en hörnsten i landets säkerhetspolitik. Samtidigt ser man gärna att EU:s kapacitet på det försvars- och säkerhetspolitiska området stärks. Belgien för också en aktiv Afrika-politik, med fokus på Centralafrika mot bakgrund av sitt koloniala förflutna. Belgien var ordförande i EU andra halvåret 2010.
Kort historisk bakgrund
Landets namn, Belgien, går tillbaka till en grupp keltiska stammar (belgerna) som bebodde området vid den romerska erövringen på 50-talet f Kr. Dagens valloner härstammar från de keltiska belgoromanerna, medan flamländarna har sitt ursprung från germanska stammar. Den självständiga staten Belgien utropades 1830.
Under 1800-talet skedde en stark ekonomisk utveckling i landet, grundad främst på en snabbt växande kol- och stålindustri i den södra delen och en hårdhänt exploatering av dåvarande kolonin Belgiska Kongo. Då industrialiseringen var regionalt snedfördelad ökade samtidigt motsättningarna mellan det franskspråkiga, industrialiserade och välmående Vallonien och det nederländsktalande, mera fattiga Flandern i norr. Den konflikt som rått och alltjämt råder mellan de båda språkgrupperna har sedan varit ett genomgående drag i landets historia och bland annat lett till att Belgien 1993 omvandlades till en federal stat, indelad i tre regioner och tre språkgemenskaper med omfattande självständig politisk makt.
Sedan Belgien invaderats av Tyskland under såväl första som andra världskriget övergavs den traditionella neutralitetspolitiken och landet ingick bland grundarstaterna av NATO 1949. Belgien tillhörde också stiftarna av det som sedermera skulle bli EU, d v s Kol- och stålunionen 1951 och EEC 1957. I början av 1960-talet uppnåddes självständighet för det tidigare Belgiska Kongo liksom för förvaltarskapsområdet Ruanda-Urundi.
