Finland

Sveriges förbindelser med Finland

Sverige och Finland står närmare varandra än någonsin efter Finlands självständighet. De nära förbindelserna gäller inte bara i EU-samarbetet utan även i FN-frågor, nordiskt och nordiskt-baltiskt samarbete, samarbetet i vårt gemensamma närområde (bl.a. beträffande Östersjön, Arktis och Barents), försvarsfrågor, säkerhetspolitik, näringslivets integration m.m. Som exempel på det senare kan storaffärer som TeliaSonera, StoraEnso eller Nordea nämnas, och idag finns ungefär 1200 svenska dotterbolag och filialer i Finland.

Finsk inrikespolitik idag

Republikens president är Sauli Niinistö, som installerades i ämbetet den 1 mars 2012. Regeringen leds av statsminister Jyrki Katainen (Samlingspartiet) och är en koalition av sex partier - resultatet av långa och svåra regeringsförhandlingar efter riksdagsvalet våren 2011. År 2000 antogs en ny konstitution som stärkte parlamentarismen och reducerade presidentens makt i det finska politiska systemet. Presidentens formella befogenheter minskade ytterligare något genom grundlagsförändringar som trädde i kraft år 2012

I spåren av den finansiella och ekonomiska krisen i Europa befinner sig Finland f.n. i en situation med inbromsande export och tillväxt, underskott i den offentliga ekonomin och växande statsskuld. Den finska ekonomin är fortfarande förhållandevis koncentrerad kring elektronikindustrin (d.v.s. ett kluster kring Nokia), skogsindustrin, verkstadsindustrin och i viss mån kemiskteknisk industri. Finland har i och med den ekonomiska krisen tagit en allt mer aktiv position inom eurosamarbetet.

Kort historisk bakgrund

Arkeologiska fynd tyder på att dagens Finland var bebott av människor redan för över 100 000 år sedan. Mellan år 1150 och år 1300 genomfördes tre korståg som innebar början på Finlands över sex hundra år som en del av det svenska riket.

1721 förlorade Sverige sydöstra Finland till Ryssland och 1809 avträddes resten av Finland, som nu blev ett autonomt storfurstendöme under den ryske tsaren. Finland fick behålla sitt styrelseskick, sin religion och sina egna lagar. 1899 ansågs tsar Nikolaj II ha brutit löftet att upprätthålla Finlands autonomi och en period av motstånd mot Ryssland inleddes. Denna kulminerade i självständighetsförklaringen den 6 december 1917. Året därefter bröt ett blodigt inbördeskrig ut mellan 'röda' och 'vita'. De vita gick segrande ur kriget och 1919 antogs en republikansk regeringsform.

1939 anföll Sovjetunionen Finland och Vinterkriget bröt ut. Mot alla odds lyckades Finland bevara sin självständighet, men tvingades avträda en stor del av Viborgs län till Sovjetunionen 1940. Därmed förlorade Finland sin då näst största stad. Fortsättningskriget mot Sovjetunionen pågick 1941-1944 under vilket Finland fick stöd av Tyskland för att återta det förlorade territoriet. Ett vapenstillestånd nåddes 1944, vilket i stor del bekräftade 1940 års gränser. Finland avstod från Marshallhjälp efter andra världskriget och ingick 1948 den s.k. vänskaps-, samarbets- och biståndpakten (VSB-avtalet) med Sovjetunionen, vilket upplöstes 1991.

Finland gick med i FN och Nordiska rådet 1955. Finland inträdde i Europeiska unionen 1995 och EMU 1999 - vilket lyfts fram som en bekräftelse av Finlands samhörighet med Västeuropa - och euron ersatte marken 2002. Enligt finskt synsätt är EU-medlemskapet ett instrument för att främja Finlands samhälleliga mål, men samtidigt också en fråga om grundläggande värderingar och ett viktigt säkerhetspolitiskt val. EU anses erbjuda en möjlighet att svara på de utmaningar som en globaliserad världsekonomi skapar och Finland stödjer en förstärkning av EU som aktör i den internationella politiken och ekonomin.

Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 2 juli 2012