Frankrike

Sveriges förbindelser med Frankrike

Sedan Sveriges EU-inträde 1995 har de svensk-franska relationerna gradvis förstärkts, vilket illustreras inte bara av ett närmare samarbete i olika EU-frågor utan också av en expanderande handel och ett ökat intresse för direktinvesteringar i respektive land, ökande turism och utbyte inom bland annat utbildning/forskning och kultur.

Handeln har sedan början av 1990-talet ökat kraftigt och ligger i dag på 75-80 miljarder SEK per år med några miljarders överskott till svensk förmån. Även de ömsesidiga direktinvesteringarna har ökat starkt det senaste årtiondet. Sverige var 2005 den fjärde största investeraren i Frankrike (efter USA, Tyskland och Storbritannien).

Bilden av Sverige i Frankrike är i allmänhet positiv.

Frankrike idag

Det franska politiska systemet brukar betecknas som halv-presidentiellt. Landet har en folkvald president, som är statschef. Dessutom finns ett parlament uppdelat i två kamrar, Nationalförsamlingen (577 ledamöter) och Senaten (331 senatorer).

Presidenten väljs numera för femårsperioder (före 2002 gällde sjuåriga mandatperioder), liksom Nationalförsamlingen. När president och regering är av samma politiska färg har presidenten ett betydande inflytande över samtliga politikområden. Då presidenten inte stöds av en majoritet i parlamentet (cohabitation), befattar han sig huvudsakligen med utrikes- och säkerhetspolitiken, medan regeringen hanterar inrikespolitiken.

Under efterkrigstiden har makten huvudsakligen innehafts av antingen det högerorienterade gaullistpartiet RPR, numera UMP, eller socialistpartiet PS. I maj 2007 valdes den borgerlige Nicolas Sarkozy till president efter att ha besegrat socialistkandidaten Ségolène Royal. UMP fick även egen majoritet i Nationalförsamlingen. Nästa presidentval äger rum i april 2012.
Frankrike är ett av de sex länder som var med från starten i det europeiska samarbetet och fortfarande ser landet sig som drivande i utvecklingen av EU. Man framhåller EU:s roll i världspolitiken och anser att en stabil politisk union främjar en demokratisk utveckling i EU:s närområden.

Utrikespolitiskt fäster Frankrike även stor vikt vid multilateralism och folkrättens grundläggande betydelse. Som före detta kolonialmakt och stormakt med permanent plats i FN:s säkerhetsråd och medlemskap i NATO, är Frankrike en betydande aktör på den internationella arenan. Frankrike har politiska intressen i en stor del av världen och har ett mångårigt engagemang i bland annat Afrika och Mellanöstern. Vidare utgör kärnvapeninnehav fortfarande en viktig del av Frankrikes säkerhetsdoktrin.

Frankrike är, i BNP räknat, världens sjunde största ekonomi och Europas andra marknad. Tyskland utgör Frankrikes främsta både import- och exportmarknad. En stor del av den franska exporten går därutöver till Storbritannien, Spanien och USA. Efter en ekonomisk svaghetsperiod under 1990-1996 uppvisade Frankrikes ekonomi under flera år en tämligen dynamisk utveckling, även jämfört med grannländerna. Under början av 2000-talet har ekonomin emellertid präglats av hög arbetslöshet och statsfinansiella problem. Sedan 2005 uppvisar Frankrike en återhämtning i den ekonomiska tillväxten och arbetslösheten sjunker men visade dock 2006 på näst lägst BNP i eurozonen.

Kort historisk bakgrund

1789 - Stormningen av Bastiljen den 14 juli blir startskottet för den franska revolutionen. Under parollen, "frihet, jämlikhet och broderskap" gör Frankrikes befolkning uppror gentemot kungamakten.
Revolutionen resulterar i att Frankrikes första republik utropas. Napoleon I tar senare makten och låter sig 1804 krönas till kejsare. Napoleons arméer utkämpar flera krig i Europa, erövrar ett antal länder, men besegras slutligen vid slaget i Waterloo 1815.

1848 - Under 1840-talet växer missnöjet i många europeiska länder. I Frankrike abdikerar Louis Philippe I och i februarirevolutionen utropades den andra republiken.

1870-1871 I kölvattnet av det fransk-tyska kriget utropas Frankrikes tredje republik.
1914-1918 Första världskriget. Fredsfördraget mellan de segrande ententländerna (Frankrike, Storbritannien och USA) och det besegrade Tyskland sluts i Versailles 1919.

1939-45 Under andra världskriget ockuperas Frankrike av Tyskland från 1940 fram till de allierades landsstigning 1944. Kriget innebär slutet på den tredje republiken.

1946-1958 Den efter andra världskriget bildade fjärde republiken präglas av politiskt instabilitet med ständiga regeringsombildningar.

1958 - General de Gaulle genomför en omfattande konstitutionell reform som leder till upprättandet av den femte republiken och dagens halv-presidentiella regim. De Gaulle avvecklar det franska kolonialväldet under 1960-talet.