Polen

Sveriges förbindelser med Polen

Kontakterna mellan Sverige och Polen är intensiva. Besöksutbytet är omfattande, regelbundna konsultationer äger sedan flera år tillbaka rum på olika områden, informations- och åsiktsutbytet i frågor rörande EU är väl utvecklat och ett nära tull- och polissamarbete sker sedan lång tid tillbaka.

Polen är för Sveriges del en relativt stor och växande marknad - den största i Central- och Östeuropa. Den svensk-polska handeln har fördubblats sedan 2004, men det finns fortfarande stort utrymme för ytterligare expansion. Sverige är Polens nionde största exportmarknad (ca 35 miljarder SEK under 2008). Polen är Sveriges elfte viktigaste exportmarknad och den svenska exporten till Polen uppgick 2008 till ca 30 miljarder SEK. I båda riktningarna utgör verkstadsprodukter den största varugruppen. En stor andel av exporten till Sverige kommer från svenska investeringar i Polen. Handelsutbytet ökar och värt att notera är att livsmedelsexporten till Polen steg med 50 procent under 2008, en ökning med en miljard SEK.

Svenskt näringsliv är väl representerat i Polen och så gott som alla större svenska företag bedriver verksamhet i landet. Totalt och ackumulerat ligger Sverige på en sjunde plats bland utländska investerare räknat världen över. Bland större svenska företag kan nämnas Vattenfall, IKEA, Skanska, Volvo, Scania och Electrolux.

Polen idag

Polen är en republik. Parlamentet har två kamrar, Sejmen eller underhuset där det egentliga lagstiftningsarbetet sker och Senaten eller överhuset som närmast har en kontrollfunktion. Sejmen har 460 ledamöter som väljs i direkta, proportionella val och Senaten 100 ledamöter utsedda i direktval. Mandatperioden är 4 år för båda kamrarna. Presidentval äger rum vart femte år.

Det liberala Medborgarplattformen (PO) segrade i parlamentsvalen i oktober 2007 och bildade en koalitionsregering tillsammans med det lilla bondepartiet PSL. PO:s ordförande Donald Tusk är premiärminister och PSL:s ordförande Waldemar Pawlak vice premiärminister och ekonomiminister. Lech Kaczynski är landets president efter seger i presidentvalen i oktober 2005.

Efter den stora valsegern och det smidiga bildandet av koalitionen finns det i Polen stora förväntningar på PO-PSL-regeringen att på olika områden, exempelvis sjukvården, utbildningssektorn och infrastrukturområdet , genomföra förändringar, som uppfattas som positiva av de väljargrupper som röstade fram regeringen. Hittills har det dock handlat rätt lite om konkreta resultat. Utrikespolitiken brukar dock nämnas som ett område där den nya regeringen haft framgångar, i synnerhet i de bilaterala relationerna med Tyskland och Ryssland. Med Tyskland har kontakterna intensifierats och Polen motsätter sig inte längre att EU inleder förhandlingar med Ryssland om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal.

Polens utrikespolitiska prioriteringar var efter 1989 integrationen med Västeuropa och ett stärkandet av bandet till USA. Den 1 Mars 1999 blev Polen medlem av NATO och den 1 maj 2004 av EU. Därmed har de prioriterade säkerhetspolitiska ambitionerna uppfyllts. Det viktigaste inslaget i den polska utrikes- och säkerhetspolitiken är relationerna till USA. Man ser USA som garant för fred och stabilitet i Europa och världen. EU-medlemskapet sedan 2004 är också centralt för Polen, inte minst med tanke på de stora bidragen till landets utveckling.

Sedan början av 90-talet har den polska ekonomin utvecklats mycket snabbt och övergången från planhushållning till marknadsekonomi har gått förvånansvärt smidigt. I dag beräknas den privata sektorn svara för drygt 70 procent av sysselsättningen och bidra med 70 procent av BNP. Jordbruket är socialt och politiskt en viktig sektor i det polska samhället. Den svarar för drygt 20 procent av sysselsättningen samtidigt som det utgör en social "buffert" i lågkonjunktur. Polen är alltjämt är ett av Europas fattigaste länder med en BNP per capita (PPP) på ungefär 50 procent av genomsnittet för EU.

Den polska regeringens kommentarer till den internationella finanskrisen har varit försiktigt optimistiska och många experter håller med om att Polens ekonomi ser bättre ut inför framtiden än flertalet andra länders.

Kort historisk bakgrund

Polen uppstod som stat på 900-talet och kristendomen (romersk-katolsk) antogs år 966. Riket nådde sin största utbredning på 1400-talet, då det polsk-litauiska väldet sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. I slutet av 1700-talet delades det starkt försvagade Polen mellan Ryssland, Österrike och Preussen. Efter den tredje delningen 1795 upphörde landet att existera som självständig stat.

I fredsuppgörelsen efter första världskriget återupprättades efter 123 år den polska nationen. Statsöverhuvud blev ledaren för befrielsekampen marskalk Jozef Pilsudski. I och med Tysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 inleddes andra världskriget. Polen drabbades oerhört hårt av kriget, antalet offer var mycket stort och den materiella förstörelsen omfattande.

Från 1945 fram till 1989 var Polen i praktiken ett ockuperat land. Kommunistpartiet styrde med stöd från Moskva och ett planekonomiskt system tillämpades efter sovjetisk förebild, dock med undantag för jordbrukssektorn. Kravet på frigörelse växte sig efter hand allt starkare, men det var först under 1980-talet som förändringar kom till stånd. Rundabordsförhandlingarna mellan regimen och den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet 1989 ledde till en överenskommelse om delvis fria val, vilka med stor majoritet vanns av Solidaritet. Året därpå upplöstes kommunistpartiet och Lech Walesa blev landets förste demokratiskt valde president. Planekonomin ersattes av ett marknadsekonomiskt system. Utvecklingen sedan kommunismens sammanbrott har präglats av ständiga regeringsskiften, samtidigt som den parlamentariska demokratin och marknadsekonomin har konsoliderats.