Polen

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Polen under Externa länkar.

Visum till Polen

UD svarar inte på frågor om visum till Polen. För information om visumregler kontakta Polens ambassad, se Externa länkar.

Sveriges förbindelser med Polen

Relationerna mellan Polen och Sverige är utmärkta. Inte minst inom EU samarbetar våra länder mycket nära, t ex inom det Östliga partnerskapet och Östersjöstrategin, men även på flera andra områden. Det svenska stödet till den demokratiska oppositionen under kommunisttiden finns fortfarande i färskt minne - liksom det omfattande utvecklingssamarbetet under åren 1989 till början av 2000-talet som bl.a. omfattade stöd till EU-integration, miljö, energieffektivisering, lokalt självstyre och reformering av pensionssystemet.

Besöksutbytet mellan Sverige och Polen är tätt och har ökat i omfattning under de senaste åren. Den 4-6 maj 2011 avlade kungaparet ett statsbesök i Polen då ländernas utrikesministrar skrev under en politisk deklaration om fördjupat samarbete inom en rad olika områden. Det fördjupade politiska samarbetet har ingen egen budget utan handlar om att samordna länderna där de tycker lika eller har gemensamma ekonomiska intressen. Här nämns bl.a. att förebygga framtida ekonomiska kriser i EU, reformprogrammet EU2020, EU:s inre marknad, EU:s Östersjöstrategi, säkerhetspolitik, östliga partnerskapet och energieffektivitet. Statsminister Reinfeldt besökte samma år Warszawa för bilaterala överläggningar den 30 maj (och dessutom för det Östliga partnerskapsmötet i september). Flera polska ministerbesök genomförs under försommaren 2012.

Sverige har en ambassad och exportrådskontor i Warszawa och honorärkonsulat i Kraków, Szczecin, Wroclaw och Gdansk. Polen har en ambassad i Stockholm, ett generalkonsulat i Malmö samt honorärkonsulat i Karlskrona och Halmstad.

Polen är för Sveriges del en relativt stor och växande marknad - den största i Central- och Östeuropa. Den svensk-polska handeln har fördubblats sedan 2004, men det finns fortfarande stort utrymme för ytterligare expansion. Enligt svensk statistik var omslutningen i den bilaterala handeln år 2011 61,4 mrd SEK - svensk export 30,8 mrd och svensk import 30,6 mrd, en stark ökning jämfört med 2009, då omsättningen var 51,3 mrd SEK. Handelsvolymen har dock ännu inte nått upp till 2008 års nivå.

Investeringarna från Sverige har under de senaste åren fortsatt att öka trots att Polen inte längre är ett utpräglat lågkostnadsland. Idag handlar det mer om att komma nära sin slutmarknad i Centraleuropa och efterfrågan på den inhemska polska marknaden fortsätter att växa.

Det finns idag cirka 600 svenska företag representerade på den polska marknaden. Några exempel är IKEA, Electrolux, Husqvarna, Volvo, Scania, Ericsson, Oriflame, Jula, H&M, KappAhl, Duka m.fl. men även banker som Nordea och SEB. De branscher inom vilka svenska företag satsat mest är inom energisektorn, byggbranschen samt i tillverkningsindustrin (inklusive underleverantörer till framförallt fordonsindustrin). På senaste tiden har tjänstesektorn och detaljhandeln utvecklats starkt. Enligt svenska företagsledare i Polen ger den polska marknaden höga vinstmarginaler relativt andra marknader, vilket särskilt gäller i den kraftigt växande tjänstesektorn.

Polsk-svenska handelskammaren har ett 70-tal medlemmar och sitt huvudkontor i Gdansk. Svensk-Polska handelskammaren har sitt huvudkontor i Stockholm och i Warszawa finns Scandinavian-Polish Chamber of Commerce med cirka 300 medlemsföretag från de nordiska länderna.

Ambassaden uppskattar att det finns några tusen fast boende svenskar i Polen, varav flera hundra i Warszawa. Det finns cirka 70 000 polacker som lever i Sverige.

Polen idag

Polen är en republik. Parlamentet har två kamrar, Sejmen där det egentliga lagstiftningsarbetet sker och Senaten som närmast har en kontrollfunktion. Sejmen har 460 ledamöter som väljs i direkta, proportionella val och Senaten 100 ledamöter. Mandatperioden är 4 år för båda kamrarna. Presidentval äger rum vart femte år.

Det liberala Medborgarplattformen (PO) segrade i parlamentsvalen i oktober 2007 och bildade en koalitionsregering, omvald 2011, med bondepartiet PSL. PO:s ordförande Donald Tusk är premiärminister och PSL:s ordförande Waldemar Pawlak vice premiärminister och ekonomiminister. Bronislaw Komorowski är landets president sedan i juli 2010.

Sedan 1994 har den polska ekonomin utvecklats mycket snabbt och övergången från planhushållning till marknadsekonomi har, trots genomgripande förändringar, gått relativt smidigt. I början av nittiotalet stod den privata sektorn för 18 procent av BNP och, som jämförelse, för 88 procent av BNP 2006. Den polska privatiseringsprocessen och det aktiva främjandet av utländska investeringar och entreprenörskap har skapat en stor privat sektor bestående till stor del av små och medelstora företag, av vilka många är verksamma inom tjänstesektorn. Polen är det enda EU-land som uppvisat en positiv tillväxt under hela den globala ekonomiska krisen och en växande polsk ekonomi lockar fler och fler utländska investerare.

Den 1 mars 1999 blev Polen medlem av NATO och den 1 maj 2004 av EU. Därmed har landets grundläggande säkerhetspolitiska ambitioner uppfyllts. Vad gäller relationerna till grannländerna är de med Tyskland de mest betydelsefulla, inte bara av politiska skäl, utan också av ekonomiska. Tyskland är Polens utan jämförelse största handelspartner. Idag är besöksutbytet mellan Warszawa och Berlin mycket intensivt. Också relationerna till Ryssland är viktiga men av historiska skäl komplicerade. Den nuvarande regeringen har gjort stora ansträngningar för att förbättra förhållandet till Ryssland och även från rysk sida har man bemödat sig för att komma till rätta med de viktigaste historiska frågorna och öppna väg för ett starkare handelsutbyte.

Utvecklingen i Ukraina och Vitryssland är också av största betydelse för Polen och tillsammans med Sverige tog Polen 2008 initiativ i EU till det Östliga partnerskapet, en process som syftar till att främja ett närmande till EU för sex östeuropeiska länder: Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.

Stödet för EU är starkt i Polen och har enligt opinionsundersökningar ökat efter EU-medlemskapet 2004. Ett av Polens starkaste intressen i EU är att de ekonomiska skillnaderna mellan gamla och nya medlemsstater skall utjämnas så snabbt som möjligt - en linje som man driver konsekvent i olika sammanhang. Polen är det medlemsland som tar emot mest stöd från EU:s struktur- och sammanhållningsfonder.

Polens regering vill skapa förutsättningar för landet att bli en av de stora aktörerna i EU och det finns ett starkt politiskt stöd för utvecklingen av den inre marknaden och de fria rörligheterna. Polen vidhåller sin ambition att bli medlem i valutaunionen men betonar att detta kommer att ske först när nuvarande kriser är hanterade.

Polen tog sig an sitt EU-ordförandeskap hösten 2011 med betydande energi, entusiasm och självförtroende. De polska prioriteringarna låg mycket nära de svenska, inte minst i den starka betoningen av EU:s tillväxtagenda. Trots betydande svårigheter, inte minst p g a eurokrisen måste ordförandeskapet bedömas som en betydande organisatorisk och politisk framgång för Polen.

I den av Sverige prioriterade frågan om EU:s arbete för att reducera utsläppen av växthusgaser har våra länder olika utgångspunkter. Istället är frågan om energisäkerhet mycket viktig i Polen. Landet har en stor inhemsk produktion av kol och av den elektricitet som produceras i landet kommer 90 procent från kol. De omoderna och ineffektiva kolkraftverken är huvudanledningen till Polens inställning till klimatförhandlingarna. För att klara de klimatmål som satts upp av bl a EU planerar Polen bygga två kärnkraftverk varav det första planerats till år 2020 men snarare kommer att bli klart kring 2025.

Kort historisk bakgrund

Bildandet av en polsk stat räknas allt som oftast till år 966 då landet kristnades under kung Mieszko den förste. År 1386 ingick Polen i en union med storhertigdömet Litauen och Polen-Litauen hade sin största geografiska utbredning under 1400-talet, då samväldet sträckte sig från Östersjön i norr till Svarta havet i söder. I slutet av 1700-talet delades ett starkt försvagat Polen mellan Ryssland, Österrike och Preussen. Efter en tredje delning 1795 upphörde landet att existera som självständig stat.

I fredsuppgörelsen efter första världskriget 1918 återupprättades, efter 123 år, den polska staten. Statsöverhuvud blev ledaren för befrielsekampen, marskalk Jozef Pilsudski. I och med Tysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 (och Sovjetunionens anfall den 17 september 1939) inleddes det andra världskriget. Polen blev skådeplatsen för stora delar av kriget och drabbades mycket hårt. De mänskliga, ekonomiska och materiella förlusterna var enorma. Krigsslutet 1945 ledde även till att Polens gränser ändrades varvid man erhöll delar av östra Tyskland som kompensation för stora områden i östra Polen som gick förlorade. Stora folkförflyttningar ägde rum och från att ha varit ett flernationellt land, blev Polen en monoetnisk nation.

Efter kriget inleddes en sovjetisering av Polen som pågick fram till 1989. Kommunistpartiet styrde med stöd från Moskva och ett planekonomiskt system tillämpades efter sovjetisk modell, dock med undantag för jordbrukssektorn. Motståndet mot regimen organiserades under den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet med dess ledare Lech Walesa och under 1980-talet började vissa förändringar att äga rum. Rundabordsförhandlingarna mellan regimen och Solidaritet 1989 ledde till en överenskommelse om delvis fria val, som vanns med stor majoritet av oppositionen. Året därpå upplöstes kommunistpartiet och Lech Walesa blev landets förste demokratiskt valde president. Planekonomin ersattes av ett marknadsekonomiskt system.

Utvecklingen sedan kommunismens sammanbrott har präglats av många regeringsskiften, samtidigt som den parlamentariska demokratin och marknadsekonomin har konsoliderats. Parlamentsvalet hösten 2011 innebar att en polsk regering för första gången lyckades bli omvald

Flygkatastrofen i Smolensk den 10 april 2010 innebar att nästan 100 personer, däribland många politiska och militära ledare såsom dåvarande presidenten Lech Kaczynski, omkom. Polen klarade dessa svåra förluster på ett imponerande sätt. Olyckan är dock fortfarande en källa till politisk splittring mellan högeroppositionen och regeringen.