Serbien

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Serbien under Externa länkar.

Visum till Serbien

UD svarar inte på frågor om visum till Serbien. För information om visumregler kontakta Serbiens ambassad.
Telefon: 08-21 84 36
E-post: serbiaemb@telia.com

Sveriges förbindelser med Serbien

Sveriges reformsamarbete med Serbien styrs av en resultatstrategi för reformsamarbete med Östeuropa, Västra Balkan och Turkiet för perioden 2014-2020. Strategin beräknas omfatta totalt ca 8 miljarder kronor och stödet till Serbien beräknas uppgå till ca 130 miljoner kronor/år. Syftet med reformsamarbetet är att bidra till ländernas närmande till EU genom stöd främst inriktat på att 1) öka ländernas ekonomiska integrering med EU och deras marknadsekonomiska utveckling 2) bidra till stärkt demokrati, ökad respekt för mänskliga rättigheter och en mer utvecklad rättsstat, samt 3) förbättrad miljö och begränsad klimatpåverkan. Det svenska stödet kommer fortsatt prioritera insatser inom jämställdhetsområdet. Stödet anpassas till respektive lands förutsättningar och utmaningar i EU-närmandet.

Sverige bidrar även genom EU:s instrument för förmedlemsskapsstöd (Instrument for Pre-accession Assistance, IPA II) 2014-2020. IPA II förmedlar det finansiella stödet för genomförande av EU:s utvidgningspolitik. Stödet omfattar länderna på Västra Balkan och Turkiet. IPA II kommer att ha en total finansering på ca 11,7 miljarder EUR vilket i stort sett är oförändrat jämfört med tidigare finansiella period (IPA 2007-2013). Stödet ska främja ländernas fortsatta närmande till EU.

Sverige har ambassad i Belgrad och sedan 2001 finns även Exportrådet representerat i Belgrad. Flera svenska företag har etablerat sig i landet bland annat ABB, Atlas Copco, Ericsson, Scania, SKF, Tetra Pak och Volvo Lastvagnar. Även IKEA planerar en omfattande regional etablering i Belgrad, Novi Sad och Nis.

Serbien har ambassad i Stockholm. Uppskattningsvis finns det cirka 75 000 personer av serbisk härkomst i Sverige.

Serbien idag

Serbien är en republik och har en koalitionsregering som domineras av Demokratiska partiet (DS). DS är lett av den västinriktade och EU-positive president Boris Tadic, även premiärminister Mirko Cvetkovic tillhör samma parti.

De största partierna i alliansen efter DS är G17+, lett av Mladjan Dinkic och Serbiens Socialistiska Parti (SPS), lett av Ivica Dacic. Till de mindre partierna hör Pensionärspartiet (PUPS), Serbiska Förnyelserörelsen, Socialistiska partiet samt Bosniska koalitionen.

Inrikespolitiken får betecknas som stabil trots att DS har en skör majoritet (128 av 250 mandat) i parlamentet. Serbiska radikala partiet (SRS) som tidigare var största oppositionsparti, splittrades hösten 2008. Vice-partiledaren i SRS, Tomislav Nikolic, bröt sig ur partiet och skapade Serbiska progressiva partiet (SNS).

Regeringens huvudproblem är att koalitionen stöds av ett tiotal partier vars lojalitet till det egna partiet är större än till regeringen.

Utrikes- och säkerhetspolitik

Serbien har under de senaste åren haft två huvudsakliga utrikespolitiska mål: EU-integration och försvaret av sin territoriella integritet det vill säga Kosovo. Politiskt fokus har legat på att höja den ekonomiska standarden, motverka ett självständigt Kosovo, medlemskap i EU samt militär alliansfrihet.

Efter att EU den 25 oktober 2010 beslutat att skicka den serbiska EU-ansökan vidare till kommissionen har Serbiens EU-process tagit rejäl fart framåt. Regeringen är inställd på att i december 2011 få kandidatlandstatus och ett datum för förhandlingsstart. För att kunna få kandidatlandstatus måste Serbien bland annat uppnå fullt samarbete med den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag.

Förhållandet till Nato är av inrikespolitiska skäl känsligt, främst på grund av Nato:s bombningar 1999. Serbien bedriver samarbete inom ramen för Partnerskap för Fred (PfF) och ser sig som alliansfritt.

Ett dominerande inslag i Serbiens utrikespolitik är Kosovos status. Kosovo utropade sig självständigt den 18 februari 2008 och Serbien har hittills vägrat att erkänna Kosovos självständighet. Serbien anser att Kosovo fortfarande är en del av dess suveräna territorium i form av en autonom provins. Dock har republiken Kosovo de facto kontroll över territoriet, förutom i norra Kosovo, norr om floden Ibar.

Den 22 juli 2010 offentliggjorde Internationella domstolen i Haag (ICJ) ett rådgivande yttrande med innebörden att Kosovos självständighetsförklaring inte står i strid med internationell rätt. Den 9 september 2010 antog FN:s generalförsamling enhälligt en resolution som lagts fram gemensamt av de 27 EU-medlemsländerna och Serbien och som uppmanar till direkta samtal mellan Serbien och Kosovo. Dessa samtal påbörjades under mars månad 2011.

Den 26 maj 2011 arresterade serbisk polis den f d jugoslaviska befälhavaren Ratko Mladic, som sedan 1995 är efterlyst och åtalad av ICTY. Gripandet är av central betydelse för Serbiens relation till EU. Ett fullt samarbete med ICTY är en av förutsättningarna för att Serbien ska kunna röra sig framåt i sitt EU-närmande, vilket är regeringens högsta prioritet.

Kort historisk översikt

Efter upplösningen av Socialistiska federationen Jugoslavien bildade de två kvarvarande delrepublikerna Serbien och Montenegro Förbundsrepubliken Jugoslavien som år 2003 bytte namn till Statsförbundet Serbien och Montenegro. Den 3 juni 2006 utropade sig Montenegro som en oberoende stat. Den 5 juni 2006 erkände Serbien detta i och med att de själva förklarade sig självständigt från unionen som därmed upplöstes.

I och med Daytonavtalet i november 1995 var förhoppningarna stora om att oroligheterna på Balkan var slut. Tre år senare, år 1998, blossade oroligheter upp i provinsen Kosovo när den albanska majoriteten krävde självständighet. NATO inledde 1999 ett bombkrig mot Serbien för att stoppa det brutala våldet mot civila och tvingade samma år de serbiska styrkorna att lämna Kosovo. Sedan dess har Kosovo administrerats av FN genom UNMIK med stöd av säkerhetsrådets resolution 1244.

Slobodan Milosevic, som varit Serbiens president sedan 1989 avgick från presidentposten den 6 oktober 2000 efter att ha förlorat valet den 24 september. Han blev arresterad och åtalad för bland annat maktmissbruk i Serbien i april 2001. Han utlämnades till (ICTY) den 28 juni 2001 men hann avlida innan rättegången var avslutad. Zoran Dindic, Serbiens dåvarande premiärminister och grundare av DS, som fattat beslutet att Milosevic skulle utlämnas till Haag, mördades år 2003.