Storbritannien

Sveriges förbindelser med Storbritannien

Förbindelserna mellan Sverige och Storbritannien är utmärkta. Kontakter och besöksutbyte mellan ministerier, parlamentariker och statliga ämbetsverk är intensiva. I internationella sammanhang har våra två länder ofta sammanfallande intressen. Inom EU är Sverige och Storbritannien likasinnade i många frågor. Vi värnar frihandeln inom ramen för WTO (World Trade Organisation), och vi samarbetar i internationella fredsfrämjande insatser i bland annat Afghanistan.

Sverige och Storbritannien har ett livligt handelsutbyte. Den svenska exporten till Storbritannien uppgår till ca sju procent av den totala svenska exporten och Storbritannien är därmed Sveriges fjärde största exportmarknad. Sverige exporterar framförallt verkstadsprodukter, trä, papper, järn och stål. Den svenska importen från Storbritannien motsvarar ca sex procent av den totala svenska importen.

Många stora svenska industriföretag och de tre största svenska affärsbankerna är sedan länge representerade i London. Antalet svenska dotterföretag i Storbritannien uppgår till cirka 1000. Värdet av de brittiska direktinvesteringarna i Sverige har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Brittisk industri är idag mycket väl representerad i Sverige med över 1000 brittiskt ägda företag.

Exportrådet och VisitSweden har kontor i London. Därtill finns en aktiv svensk-brittisk handelskammare i London med cirka 400 medlemsföretag. Kammaren fyllde 100 år 2006.

Storbritannien idag

Storbritannien är en monarki med drottning Elizabeth II som statsöverhuvud sedan 1952.

Storbritanniens parlament består av två kamrar: "House of Lords" (överhuset) och "House of Commons" (underhuset). Överhuset, som består av en stor grupp livstidsutsedda och en mindre grupp lorder, som ärver sina platser, har endast begränsad makt. Underhuset är den viktigaste lagstiftande församlingen, och dess 646 ledamöter väljs i enmansvalkretsar. Den kandidat som får flest röster tar hem valkretsen.

Under efterkrigstiden har de konservativa och labourpartiet växlat vid makten. Labour har varit i regeringsställning sedan 1997 då partiet vann en jordskredsseger. Labour lyckades behålla sin majoritetsställning vid valet 2005, men den egna majoriteten blev rejält reducerad (knappt 70 mandat jämfört med över 160 vid valet 2001). Nästa val till underhuset ska äga rum senast i juni 2010, men premiärministern har rätt att utlysa parlamentsval när som helst under sin mandatperiod.

Gordon Brown har varit premiärminister sedan juni 2007. Han var tidigare finansminister (från 1997).

I december 2005 valdes David Cameron till partiledare för de konservativa. Han vill placera partiet i den politiska mittfåran för att vinna nästa val. Det tredje största partiet, liberaldemokraterna, gick framåt vid senaste valet 2005 och fick stöd av 22 procent av väljarna (jämfört med 19 procent år 2001). Partiledare sedan december 2007 är Nick Clegg.

Storbritannien är medlem i en mängd internationella organisationer, inkl FN, EU, Nato och Brittiska samväldet. Storbritannien spelar en viktig roll i alla dessa organisationer (bland annat permanent medlemskap i FN:s säkerhetsråd).

Till de främsta säkerhetspolitiska hoten mot Storbritannien räknas idag bland annat spridningen av massförstörelsevapen och den globala terrorismen. En stor andel av planerade terrorattacker mot Storbritannien har sitt ursprung i Pakistan, och Storbritannien har under en tid hävdat att det internationella samfundet måste ta situationen i Pakistan på större allvar. Storbritannien deltar såväl militärt som civilt och humanitärt i ansträngningarna att bygga upp Afghanistan och att bekämpa Talibanrörelsen och terrornätverket Al Qaida.

Storbritannien fäster stor vikt vid ett nära transatlantiskt samarbete. Den nära relationen till USA har bland annat sina rötter i den brittisk-amerikanska alliansen under två världskrig. Nato ses som den främsta väktaren av fred och säkerhet i Europa. Storbritannien betraktar EU:s säkerhets- och försvarspolitik som ett komplement till Nato. Storbritannien motsätter sig dock ett gemensamt EU-försvar.

Den brittiska ekonomin har länge präglats av stabil tillväxt, låg inflation och relativt låg arbetslöshet. I takt med försvagningen av den internationella ekonomin har dock tillväxten sjunkit och inflationssiffrorna försämrats. Under senare delen av 2008 gick Storbritannien in i en djup konjunkturnedgång. För att komma till rätta med denna nedgång, som i inledningsfasen i första hand drabbade den i Storbritannien mycket tunga finanssektorn, har regeringen vidtagit en rad krisåtgärder, bland annat mycket omfattande insatser för att stödja de brittiska bankerna. En tillfällig momssänkning har genomförts. Dessutom har centralbanken, Bank of England, sänkt räntan sex gånger sedan hösten 2008 då räntan låg på 5.0 procent. Sedan i april ligger räntan på 0.5 procent. Dessutom har centralbanken under 2009 låtit sedelpressarna gå för att få ut mer pengar på marknaden och motverka risken för deflation. Icke desto mindre väntas tillväxten innevarande år ligga på minus 3.5 procent.

Över två miljoner britter är nu utan arbete och arbetslösheten förväntas stiga till tre miljoner. 40 procent av de arbetslösa är under 24 år. Underskottet i statsfinanserna beräknas stiga till mer än 12 procent av BNP.

Kort historisk bakgrund

Storbritannien består av England, Skottland, Wales och Nordirland. Storbritanniens yta är ungefär hälften så stor som Sverige med en befolkning på drygt 60 miljoner invånare, varav ca 50 miljoner i England.

De brittiska öarna var bebodda av kelterna, men romarrikets utbredning trängde undan dem till Wales och Skottland. En germansk invandring (anglosachsare) från nordvästra Tyskland och Jylland ägde rum omkring 500 e.Kr. År 1066 invaderades England av normander under ledning av Vilhelm Erövraren. Wales erövrades av England under 1200-talet, och år 1707 bildades Storbritannien genom Englands och Skottlands förening.

1800-talet präglades av ekonomisk och geografisk expansion. Den industriella revolutionen gav ökade inkomster, och samtidigt växte det brittiska kolonialväldet. Vid 1900-talets början var Storbritannien en stormakt. De båda världskrigen utgjorde dock stora påfrestningar på landet, och andra världskriget blev början till slutet på det brittiska imperiet. Successivt blev de forna brittiska kolonierna i Afrika och Asien självständiga.

Irland bröt sig ur och bildade en självständig stat under 1900-talets första hälft. Några grevskap med protestantisk majoritet i norra delarna av ön stannade dock kvar i det rike som formellt benämns Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland ("United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland").