Storbritannien

Sveriges förbindelser med Storbritannien

Förbindelserna mellan Sverige och Storbritannien är utmärkta. Kontakter och besöksutbyte mellan ministerier, parlamentariker och statliga ämbetsverk är intensiva. I internationella sammanhang har våra två länder ofta sammanfallande intressen. Inom EU är Sverige och Storbritannien likasinnade i många frågor. Vi värnar frihandeln inom ramen för WTO (World Trade Organisation), och vi samarbetar i internationella fredsfrämjande insatser i bland annat Afghanistan.

Sverige och Storbritannien har ett livligt handelsutbyte. Den svenska exporten till Storbritannien uppgår till 7,4 procent av den totala svenska exporten och Storbritannien är därmed Sveriges tredje största exportmarknad. Sverige exporterar framförallt verkstadsprodukter, trä, papper, järn och stål. Den svenska importen från Storbritannien motsvarar 5,6 procent av den totala svenska importen.

Många stora svenska industriföretag och de tre största svenska affärsbankerna är sedan länge representerade i London. Antalet svenska dotterföretag i Storbritannien uppgår till cirka 1 000. Värdet av de brittiska direktinvesteringarna i Sverige har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Brittisk industri är idag mycket väl representerad i Sverige med över 1 000 brittiskt ägda företag.

Exportrådet och VisitSweden har kontor i London. Därtill finns en aktiv svensk-brittisk handelskammare i London med cirka 400 medlemsföretag. Kammaren fyllde 100 år 2006.

Storbritannien idag

Storbritannien är en monarki med drottning Elizabeth II som statsöverhuvud sedan 1952.

Storbritanniens parlament består av två kamrar: "House of Lords" (överhuset) och "House of Commons" (underhuset). Överhuset, som består av en stor grupp livstidsutsedda och en mindre grupp lorder, som ärver sina platser, har endast begränsad makt. Underhuset är den viktigaste lagstiftande församlingen, och dess 646 ledamöter väljs i enmansvalkretsar. Den kandidat som får flest röster tar hem valkretsen.

Under efterkrigstiden har de konservativa och labourpartiet växlat vid makten. Labour har varit i regeringsställning sedan 1997 då partiet vann en jordskredsseger. Labour lyckades behålla sin majoritetsställning vid valet 2005, men den egna majoriteten blev rejält reducerad (knappt 70 mandat jämfört med över 160 vid valet 2001). Nästa val till underhuset ska äga rum senast i juni 2010, men premiärministern har rätt att utlysa parlamentsval när som helst under sin mandatperiod.

Gordon Brown har varit premiärminister sedan juni 2007. Han var tidigare finansminister (från 1997).

I december 2005 valdes David Cameron till partiledare för de konservativa. Han vill placera partiet i den politiska mittfåran för att vinna nästa val. Det tredje största partiet, liberaldemokraterna, gick framåt vid senaste valet 2005 och fick stöd av 22 procent av väljarna (jämfört med 19 procent år 2001). Partiledare sedan december 2007 är Nick Clegg.

Storbritannien är en aktiv medlem av FN och innehar en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Storbritannien ser Nato som den främsta garanten för säkerhet i Europa och som ett unikt forum för säkerhetspolitisk dialog mellan USA och Europa. Storbritannien innehar kärnvapen och har en av Europas starkaste krigsmakter. Storbritannien är också medlem av Samväldet (Commonwealth) samt G8 och G20.

Till de främsta säkerhetspolitiska hoten mot Storbritannien räknas idag bland annat spridningen av massförstörelsevapen och den globala terrorismen. Storbritannien deltar såväl militärt som civilt och humanitärt i ansträngningarna att bygga upp Afghanistan och att bekämpa Talibanrörelsen och terrornätverket Al Qaida. Storbritannien är dessutom aktivt engagerad i nedrustningsarbetet , fattigdomsbekämpning samt fredsansträngningar i Mellanöstern.

Den viktigaste bilaterala relationen för Storbritannien är den till USA. Samarbetet med stora medlemsländer i EU, särskilt med Frankrike och Tyskland, är också centralt. Den brittiska ekonomin har länge präglats av stabil tillväxt, låg inflation och relativt låg arbetslöshet. I takt med försvagningen av den internationella ekonomin har dock tillväxten sjunkit och inflationssiffrorna försämrats. Under senare delen av 2008 gick Storbritannien in i en djup konjunkturnedgång. Under det sista kvartalet 2009 kom landet ur konjunktursvackan med en måttlig positiv BNP-tillväxt om +0,3 procent. En långsam återhämtning verkar nu ske.

För att komma till rätta med nedgången, som i inledningsfasen i första hand drabbade den i Storbritannien mycket tunga finanssektorn, vidtog regeringen en rad krisåtgärder, bl.a. mycket omfattande insatser för att stödja de brittiska bankerna. En tillfällig momssänkning genomfördes under 2009. Vidare har centralbanken, Bank of England, sänkt räntan sex gånger sedan hösten 2008 då räntan låg på 5.0 procent. Sedan april 2009 ligger räntan på 0.5 procent. Dessutom har centralbanken sedan mars 2009 låtit sedelpressarna gå för att få ut mer pengar på marknaden och stimulera tillväxt. Under konjunkturnedgången har statsskulden vuxit kraftigt. Budgetunderskottet blev 11.8 procent av BNP under budgetåret 2009/10 och prognostiseras till 11.1 procent under 2010/11, och vidare till 8.5 procent under 2011/12.

Över två miljoner britter är nu utan arbete och arbetslösheten förväntas stiga till tre miljoner. Ungdomsarbetslösheten (18-24 år) var 17,5 procent i mars 2010.

Kort historisk bakgrund

Storbritannien består av England, Skottland, Wales och Nordirland. Storbritanniens yta är ungefär hälften så stor som Sveriges med en befolkning på drygt 60 miljoner invånare, varav ca 50 miljoner i England.

De brittiska öarna var bebodda av kelterna, men romarrikets utbredning trängde undan dem till Wales och Skottland. En germansk invandring (anglosachsare) från nordvästra Tyskland och Jylland ägde rum omkring 500 e.Kr. År 1066 invaderades England av normander under ledning av Vilhelm Erövraren. Wales erövrades av England under 1200-talet, och år 1707 bildades Storbritannien genom Englands och Skottlands förening.

1800-talet präglades av ekonomisk och geografisk expansion. Den industriella revolutionen gav ökade inkomster, och samtidigt växte det brittiska kolonialväldet. Vid 1900-talets början var Storbritannien en stormakt. De båda världskrigen utgjorde dock stora påfrestningar på landet, och andra världskriget blev början till slutet på det brittiska imperiet. Successivt blev de forna brittiska kolonierna i Afrika och Asien självständiga.

Irland bröt sig ur och bildade en självständig stat under 1900-talets första hälft. Några grevskap med protestantisk majoritet i norra delarna av ön stannade dock kvar i det rike som formellt benämns Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland ("United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland").