Turkiet

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Turkiet under Externa länkar

Visum till Turkiet

UD svarar inte på frågor om visum till Turkiet. För information om visumregler ta kontakt med Turkiets ambassad, se Externa länkar.

Sveriges förbindelser med Turkiet

Det är drygt 300 år sedan Karl XII efter nederlaget vid Poltava drog sig tillbaka till Bender i det dåvarande osmanska imperiet (dagens Moldavien) med resterna av sin här. Han stannade hos sina turkiska bundsförvanter i fem år, innan han i oktober 1714 inledde sin hemfärd. Denna tid har lämnat rikliga spår av kulturellt utbyte mellan Sverige och det osmanska riket, inte minst genom de orientaliska expeditioner som kungen lät utsända, liksom genom de svenskar som stationerades i Konstantinopel för att underhandla med sultanen.

Sveriges första handelsavtal med Turkiet slöts 1737 och många svenska storföretags historia i Turkiet går långt tillbaka i tiden. Ericsson, som varit aktivt i Turkiet sedan början av 1900-talet, var det företag som installerade de allra första telefonerna i Dolmabahce-palatset. Idag är flertalet svenska storföretag på ett eller annat sätt etablerade på den turkiska marknaden sedan många år.

Sedan 1960-talets svenska arbetskraftbrist har ett stort antal människor från Turkiet valt att bosätta sig i Sverige. Flera av dem, kanske uppemot 30 000, kommer från den lilla staden Kulu med omnejd tio mil söder om Ankara. Stora grupper kom också från sydöstra Turkiet, företrädesvis från städerna Mardin och Midyat. Många av dem upprätthåller även i andra och tredje generationen kontakten med Turkiet och bidrar därmed till stärkandet av de mellanfolkliga relationerna.

Enligt uppgift från svenska researrangörer utgör Turkiet ett allt populärare resmål för svenskar. Under 2008 besökte ca 400 000 svenska turister Turkiet. Om nuvarande ökningstakt håller i sig kan Turkiet inom en snar framtid bli Sveriges största turistland.

Besöksutbytet och kontakterna i vid bemärkelse fortsätter att vara intensiva. Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte Turkiet 2009 och hans företrädare Göran Persson besökte landet 2004. Ett svenskt statsbesök genomfördes 2006. Utrikesminister Carl Bildt har besökt landet flera gånger och träffar regelbundet sin turkiske motpart. Handelsminister Ewa Björling besökte Turkiet i april 2011. Premiärminister Erdogan besökte Sverige 2008 och EU-minister Bagis 2009 och i januari 2013.

Sveriges generalkonsulat i Istanbul etablerades redan 1757. Det nuvarande svenska palatset uppfördes 1870 och är landets äldsta statliga egendom utomlands. Generalkonsulatet arbetar idag främst med konsulära frågor och främjandet av Sverigebilden i vid bemärkelse. Sedan 2001 finns en särskild sektion för turkiskt-svenskt samarbete, som bland annat har till uppgift att stödja Turkiets strävan mot medlemskap i EU.

På samma tomt som generalkonsulatet finns sedan 1962 det Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul (SFII), som arbetar med att främja svensk och nordisk forskning i och om Turkiet, Främre Orienten och Centralasien, främst inom humaniora och samhällsvetenskap. SFII:s direktör sedan 2008 är professor Elisabeth Özdalga.

I Istanbul finns också Exportrådets handelskontor som leds av handelssekreteraren Ekin Ergün.

Efter Atatürks beslut att av strategiska skäl förlägga huvudstaden i den nya republiken till Ankara flyttade den svenska ambassaden från Istanbul till en ny anläggning som invigdes 1934 av kronprins Gustaf Adolf och Atatürk. Ambassaden ansvarar för kontakterna med Turkiets regering och därtill hörande sedvanliga diplomatiska arbetsuppgifter. Sveriges ambassadör i Turkiet heter Håkan Åkesson.

Turkiet i dag

Genom en jordskredsseger i valet 2002 kom det muslimska värdekonservativa AK-partiet till makten. AKP förstärkte sin ställning ytterligare som landets största politiska parti i parlamentsvalet 2007 då partiet fick 46,6 procent av rösterna. Det visade sig i de lokala valen i mars 2009 att partiets popularitet sjunkit från 46,06 procent (2004) till 38,8 procent. Trots detta är AKP fortfarande Turkiets i särklass största parti och det är det enda partiet med rikstäckning. CHP som var landets första parti, grundat av Atatürk, är det största oppositionspartiet. CHP driver en politik i kemalismens anda och anser sig vara republikens försvarare.

Turkiets utrikes- och säkerhetspolitik definieras främst av landets geostrategiska läge med landgräns mot Georgien, Armenien, Iran, Irak, Syrien, Grekland och Bulgarien samt, på andra sidan Svarta havet, Ryssland och Ukraina. Turkiet kan på grund av sitt geografiska läge på sikt komma att spela en nyckelroll för olje- och gasleveranser till EU. I landets direkta närhet finns cirka 70 procent av världens idag kända gas- och oljetillgångar. Turkiet skulle därmed kunna utgöra en naturlig bro mellan energikonsumerande väst och de naturresursrika länderna i Mellanöstern, Centralasien, Iran, Irak och Kaukasus.

Före det kalla krigets slut bedrev Turkiet en mer inåtvänd politik, baserad på ambitionen att slå vakt om den territoriella integriteten och icke-inblandning i andra länders inre angelägenheter (och konflikter). Under de senaste åren har man utvecklats i riktning mot en engagerad och utåtriktad regional stormakt. Sätet iFN:s säkerhetsråd underr perioden 2009-2010 ses som ett kvitto på Turkiets säkerhetspolitiska vikt.

Turkiets ekonomi kom mycket starkt ut ur den globala finanskrisen 2008-2009. Det senaste decenniets omfattande reformer som stärkt konkurrenskraften och de inhemska finansiella institutionerna har bidragit till en exportledd tillväxt och en växande medelklass. I bakgrunden finns erfarenheterna från en inhemsk bankkris i början av 2000-talet. Inom loppet av ett år, 2000-2001, ökade skuldsättningsgraden från 50-100 procent av BNP. Och i spåren av detta föll BNP med nästan en tredjedel. Det är sålunda ingen överdrift att påstå att landet genomgått ett realekonomiskt stålbad.

Kort historik

Den turkiska republiken grundades 1923 av Mustafa Kemal Atatürk; en general, folkhjälte och visionär som övergick till att bli politiker. Han var republikens första president och ledde en omfattande modernisering av landet, inte sällan med hårda nypor, med målsättningen att skapa en nationalstat av europeisk modell. Atatürks tankar har utvecklats till en statsbärande ideologi - kemalismen - vilken bygger på turkisk nationalism, sekularism, folkstyre och en stark statsmakt inkl. på det ekonomiska området. Efter republikens grundande styrdes landet av CHP (Republikanska folkpartiet) som enda parti. Flerpartisystem infördes 1950 då man hade det första fria valet i Turkiet. CHP förlorade makten till, som det då ansågs, modernare partiet DP (Demokratiska partiet). Den nya regeringen under premiärminister Menderes kom att regera sönder sig på det ekonomiska området, varpå militären ingrep 1960 efter en tid med inrikespolitisk oro och studentdemonstrationer. Politisk instabilitet ledde till ingripanden av militären i den politiska processen även 1971, 1980 och 1997. Sistnämnda ingripande brukar omnämnas som en postmodern kupp, eftersom man manövrerade ut den sittande premiärministern Erbakan efter att denne tvingats skriva på en lista med åtgärder mot islamisering och förtäckta hot.

1974 intervenerade Turkiet i Cypern för att förhindra ett grekiskt övertagande av ön och håller sedan dess trupp på norra delen av ön i den så kallade Turkish Republic of Northern Cyprus, vilken inte är internationellt erkänd (förhandlingar om en återförening pågår mellan parterna på ön).

1984 inledde terroristorganisationen PKK sin kamp i sydöstra Turkiet mot centralregeringen med den uttalade målsättningen att bilda en självständig kurdisk stat på marxistisk grund. Konflikten har dominerat den turkiska militärens ansträngningar sedan dess. Sammantaget beräknas mer än 30 000 liv ha krävts i konflikten.

Turkiet är aktivt i flertalet internationella organisationer och har varit med och grundat många av dem. Sålunda blev man medlem i FN 1945 , Europarådet 1949, NATO 1952, OECD 1960, OIC 1969 samt OSSE 1975. Turkiet har under många år målmedvetet arbetat för närmare relationer med EG/EU och förhandlar sedan i oktober 2005 om medlemskap i EU.