Vatikanstaten
Sveriges förbindelser med Vatikanstaten
Sverige återupptog år 1982, efter 450 år, diplomatiska förbindelser med den Heliga Stolen (Vatikanstatens namn i diplomatiska sammanhang). Ambassadören är baserad i Stockholm men besöker regelbundet Rom. Nuvarande ambassadör är Ulla Gudmundson. Vatikanens nuntie (påvliga sändebud) i Sverige är ärkebiskop Émile-Paul Tscherrig. Utrikesminister Carl Bildt besökte Vatikanen år 2006 och 2008.
Vatikanstaten idag
Vatikanstaten omfattar 44 hektar i nordvästra Rom. Statschef är påven, som också är andlig ledare för den världsvida katolska kyrkan med cirka 1,2 miljarder medlemmar. Vatikanstaten har idag diplomatiska förbindelser med 176 stater och ett 80-tal ambassadörer är fast boende i Rom. Vatikanen är observatör i en rad internationella organisationer, inklusive FN.
Nuvarande påve, Benedictus XVI (född Joseph Ratzinger) valdes efter Johannes Paulus II:s bortgång år 2005. Benedictus XVI är född i Tyskland år 1927 och räknas som den 265:e påven efter Jesu lärjunge Petrus, som enligt traditionen led martyrdöden i Rom. Benedictus räknas som en av de främsta moderna katolska teologerna men har också mött stark kritik från omvärlden och från många europeiska katoliker. Benedictus uppfattas som en stark förespråkare för traditionella katolska värden.
Kort historisk bakgrund
Under mer än tusen år tillhörde stora områden i mellersta Italien Kyrkostaten, som påven styrde som världslig härskare. Men när italienska trupper den 20 september 1870 erövrade Rom, upphörde Kyrkostaten att existera. Påven Pius IX tog då sin tillflykt till Vatikanen, de muromgärdade kvarteren bakom Peterskyrkan. Påven vägrade att erkänna den ny italienska staten, bannlyste dess monark och förbjöd alla rättroende katoliker att inneha offentliga ämbeten och att rösta i allmänna val.
Påvens självpåtagna fångenskap i Vatikanen varade i nära 60 år. Den 11 februari 1929 undertecknade den Heliga Stolen och Italien de tre så kallade Lateranfördragen, i vilka Vatikanstaten upprättades och erkändes som suverän stat. Samtidigt erkände påven det nya Italien och relationerna mellan Heliga Stolen (påveämbetet)/Vatikanstaten och Italien fick en rättslig grund.
Det första Lateranfördraget är politiskt och stadfäster det ömsesidiga erkännandet mellan de båda staterna. Detta innebar också att Vatikanen fick rätt att upprätta diplomatiska förbindelser med andra stater. I det andra avtalet regleras samlevnaden mellan Heliga Stolen och Italien. Genom detta så kallade konkordat - religionsavtal - fick katolicismen ställning som statsreligion i Italien. I det tredje avtalet reglerades Italiens ersättning till Vatikanen för all kyrklig egendom som indragits till den italienska staten år 1870.
På italiensk begäran inleddes förhandlingar i syfte att revidera konkordatsdelen av Lateranfördragen år 1967. Efter sjutton års förhandlingar undertecknades år 1984 ett reviderat konkordat, som innebar att den katolska tron inte längre är statsreligion i Italien och att de flesta av katolska kyrkans privilegier avskaffades.
