Vitryssland

Sveriges förbindelser med Vitryssland

Vitryssland, eller Belarus som landet heter på vitryska, återuppstod som självständigt land efter Sovjetunionens sammanbrott. Sverige var ett av de första länderna som erkände landets självständighet.

År 2000 öppnade Sverige ett honorärkonsulat i huvudstaden Minsk. Därmed blev det möjligt för vitryska medborgare att lämna in ansökningar om visum till Sverige i sitt hemland. I november 2003 utvidgade Sverige sin närvaro i Minsk med ett sektionskontor bemannat med en utsänd svensk diplomat. Syftet är bland annat att bättre kunna följa situationen i Vitryssland samt öka kontakterna och samarbetet med det vitryska samhället. Regeringen fattade den 19 december 2007 beslut om att öppna en svensk ambassad i Minsk under 2008 och den 12 juni utsågs Stefan Eriksson till ambassadör i Vitryssland.

Sverige arbetar främst genom EU för att påverka Vitryssland i demokratisk riktning. Kritik mot kränkningar av mänskliga och demokratiska rättigheter framförs regelbundet i uttalanden eller direkt till vitryska myndigheter. EU:s olika samarbetsprogram inkluderar också Vitryssland och är fokuserat på demokratistöd och det civila samhället. Vitryssland saknar, på grund av det politiska läget i landet, ett avtal för närmare samarbete med EU vilket begränsar verksamheten.

Sverige anser att det är viktigt att arbeta bilateralt för en demokratisk utveckling i Vitryssland och motverka en isolering av det vitryska folket. Det svenska utvecklingssamarbetet är i huvudsak inriktat på stöd till det civila samhället, mänskliga rättigheter och demokrati. Bland annat stödjer Sverige projekt avseende journalistutbildning, utvecklandet av småföretagandet, kulturutbyte, miljöprojekt samt olika sociala projekt i Vitryssland. Det partinära stödet syftar till att etablera kontakter mellan svenska politiska partier och deras vitryska samarbetspartners.

Sveriges handel med Vitryssland ökar men är fortfarande förhållandevis liten. Svensk export till Vitryssland uppgick under 2007 till ca 934 miljoner SEK och importen från Vitryssland samma år till ca 436 miljoner SEK. Flera svenska företag finns på något sätt representerade i Vitryssland. De mest aktiva idag är Volvo Lastbilar, Scania, Ericsson och Oriflame. Den enda stora svenska investeringen i Vitryssland är en fabrik i Minsk som tillverkar bandsågar för Bahco.

Vitryssland idag

Situationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter har gradvis försämrats i Vitryssland under de senaste åren. Även om förtrycket av oliktänkande inte är synligt vid ett besök i Minsk råder mycket stora brister vad gäller rättssäkerhet, förenings-, press- och yttrandefrihet. Den ideologiska styrningen av det vitryska samhället har skärpts på senare år och all verksamhet som inte direkt är under statlig kontroll uppfattas som ett hot. Med raffinerade metoder hindras uppkomsten av alla alternativ till den statliga politiken inom politik, ekonomi, kultur, fackföreningsliv etc. Ett effektivt instrument för att passivisera befolkningen är ofta rädslan för att förlora sitt eller anhörigas arbete och studieplats.

Oberoende tidningar kommer ut i mycket små upplagor och de motarbetas med olika administrativa och finansiella pålagor. Etermedia är helt under statlig kontroll och oberoende information når endast ut till en mindre del av befolkningen. Vitryssland är officiellt tvåspråkigt - vitryska och ryska - men den förda politiken uppmuntrar inte användningen av det nationella vitryska språket, utan innebär i praktiken en aktiv russifiering av alla viktiga samhällssfärer.

De politiska förhållandena i Vitryssland präglas av president Aleksander Lukasjenkas auktoritära maktutövning. Lukasjenka valdes till president 1994 på en missnöjesvåg efter sovjetstatens sammanbrott vid vad som sannolikt var det enda riktigt demokratiska valet i Vitrysslands historia. Parlamentsvalet hösten 2004 och presidentvalet våren 2006, då Lukasjenka återvaldes för en tredje mandatperiod efter att ha genomfört en folkomröstning som ändrade på konstitutionen, präglades av valfusk. Presidentvalet bevakades av bland andra Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som konstaterade att valprocessen inte uppfyllde internationella kriterier för demokratiska val. I september 2008 genomfördes val till vitryska parlamentets andra kammare. OSSE:s valobservatörer gjorde bedömningen att valet inte levde upp till OSSE:s krav på demokratiska val.

Kort historisk bakgrund

Vitrysslands historia går mycket längre tillbaka än till upprättandet av republiken Vitryssland 1991. Visserligen har landet tidigare endast existerat med nuvarande namn under en kort period 1918-19 mitt under första världskriget och revolutionstiden i Ryssland. Vitryssarna utgjorde en avsevärd andel av befolkningen i det litauiska storfurstendömet, som senare ingick union med det polska riket. Det administrativa språket i storfurstendömet var faktiskt en äldre variant av det vitryska språket.
Benämningen "vitryssar" eller "belaruser" uppkom först på 1800-talet, och det finns idag vitryska forskare som menar att "litviner" vore en korrektare benämning på det folk som idag bebor landet.

Kontakterna med Skandinavien var utvecklade redan på vikingatiden, och grundaren av storfurstendömet i Polatsk i norra Vitryssland - Ragvalod - motsvaras av vår svenske Ragnvald. Under ett år 1655-56 efter den så kallade unionen i Kedainiai, beläget i dagens Litauen, var åtminstone teoretiskt en stor del av dagens Vitryssland i union med Sverige. Det ryska inflytandet i Vitryssland inleddes först efter Polens delning i slutet av 1700-talet. Vitryssland har under historien alltid varit ett gränsland mellan öst och väst, nord och syd, vilket än idag sätter prägel på den vitryska kulturen och mentaliteten.