Moldavien

Sveriges förbindelser med Moldavien

Sveriges bilaterala förbindelser med Moldavien är goda och besöksutbytet har ökat betydligt på senare år. I mars 2010 besökte Moldaviens utrikesminister Iurie Leanca Stockholm. Utrikesminister Carl Bildt invigde den nya svenska ambassaden i Chisinau i september 2010 och besökte landet på nytt senast i december samma år.

Sverige inledde utvecklingssamarbete med Moldavien redan 1996. Sedan 2007 inriktas samarbetet på att stödja Moldaviens EU-närmande. Insatserna fokuseras på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, hållbar samhällsbyggnad samt marknadsutveckling, enligt den samarbetsstrategi för 2011-2014 som antogs av regeringen den 17 februari 2011. Vid sidan om USA är Sverige den största bilaterala givaren i Moldavien.

Handeln mellan Sverige och Moldavien är begränsad, men långsamt ökande. Den svenska importen från Moldavien utgörs till stor del av textilprodukter medan en stor del av exporten utgörs av telekommunikationsutrustning.

Närmandet till EU är en viktig drivkraft för reformprocessen i Moldavien och unionens relationer med Moldavien har fördjupats betydligt de senaste åren, inte minst inom ramen för Östliga partnerskapet. Ramverket för relationen mellan EU och Moldavien är ett Partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA). Förhandlingar om ett associeringsavtal, som ska ersätta PSA, pågår. I december 2005 upprättade EU en gränsövervakningsinsats (EUBAM) på inbjudan av Moldavien och Ukraina. Syftet var att stärka kompetensen hos lokala myndigheter och motverka den smuggling som utgjort ett allvarligt problem längs det avsnitt av gränsen mellan de båda länderna som löper längs med utbrytarregionen Transnistrien i östra Moldavien. Det finns ett avtal om viseringsförenkling mellan EU och Moldavien och en dialog förs om viseringsfrihet som långsiktigt mål.

Moldavien har en ambassad i Stockholm sedan 2006, och i september 2010 öppnade Sverige en ambassad i huvudstaden Chisinau.

Moldavien idag

Den 23 maj 1991, i samband med Sovjetunionens upplösning, förklarade sig Moldavien självständigt. Med ett nytt parlament och en ny konstitution 1994 styrdes Moldavien under en period av liberalt inriktade regeringar. Uteblivna reformer och folkligt missnöje ledde 2001 emellertid till att det moldaviska kommunistpartiet med klar majoritet återfick makten. Parlamentsvalet i april 2009, och de efterföljande protesterna, visade på ökande missnöje med kommunistpartiet, som efter ett nyval samma år ersattes av "Alliansen för europeisk integration" i regeringsställning. Sedan tillräcklig majoritet inte kunnat uppnås i parlamentet för att välja en ny president genomfördes ytterligare ett nyval i november 2010, varefter en ombildad Alliansregering kunde tillträda.

Även om framsteg gjorts, förekommer fortsatt rapporter från internationella människorättsorganisationer om kränkningar av mänskliga rättigheter i Moldavien. Särskilt svår är situationen i utbrytarregionen Transnistrien. Se även UD:s Rapport om de mänskliga rättigheterna i Moldavien.

Moldavien är ett av Europas fattigaste länder. Inkomsterna är ojämnt fördelade och fattigdomen är koncentrerad till landsbygden. BNP-tillväxten låg tidigare på 4-7 procent per år, men den internationella finanskrisen slog hårt mot Moldavien, och 2010 minskade BNP med 6,5 procent. En viktig inkomstkälla för Moldavien är de pengar som skickas hem av moldavier som arbetar utomlands. Uppskattningsvis 600 000 moldavier vistas utomlands för att arbeta, vilket motsvarar c:a 25 procent av landets arbetsföra befolkning.
Nära 90 procent av Moldaviens yta är uppodlad. Jordbruket utgör basen i landets ekonomi och över hälften av exporten utgörs av livsmedel. Moldavien stod tidigare för en tredjedel av Sovjetunionens vinproduktion. Idag är Ryssland och Rumänien landets största handelspartners, även om det tidvis funnits ryska handelshinder mot vissa moldaviska jordbruksprodukter.

Konflikten om utbrytarregionen Transnistrien i östra Moldavien är en avgörande fråga för landet. Ryssland har sedan Sovjettiden fortfarande vapen och ammunition samt militära förband kvar i regionen. Transnistrien kontrolleras av en auktoritär regim och organiserad brottlighet, smuggling och människohandel utgör stora problem i regionen. Under senare år har vissa framsteg kunnat noteras avseende förtroendeskapande mellan parterna. Förhandlingarna om en lösning av konflikten mellan Moldavien, Transnistrien, Ryssland, Ukraina och OSSE, och med EU och USA som observatörer (det så kallade 5+2-förhandlingarna) har dock sedan 2006 kunnat ske endast i ett informellt format. 2003 införde EU reserestriktioner mot det transnistriska ledarskapet, vilka i september 2010 förlängdes med ett år. Samtidigt suspenderades tillämpningen till mars 2011, för att uppmuntra en positiv utveckling. Se även särskild information om de restriktiva åtgärderna under Relaterat.

Kort historisk bakgrund

Det område som idag utgör Moldavien har genom tiderna varit en viktig genomfartsled och har ofta drabbats av krig och invasioner. På 1200-talet införlivades området i det Mongoliska riket. Ungefär hundra år senare blev Moldavien ett furstendöme och på 1500-talet hamnade området under det Osmanska riket. Efter kriget mellan Ryssland och Turkiet 1806-1812 annekterade Ryssland området mellan floderna Dnjestr och Prut, som i grova drag motsvarar dagens Moldavien. Vid första världskrigets slut förlorade Ryssland området till Rumänien. Anslutningen till Rumänien varade dock bara under mellankrigstiden, och vid andra världskrigets slut tilldelades Sovjetunionen området. En ny moldavisk sovjetrepublik bildades med de gränser landet har idag - en sammanslagning av den Autonoma moldaviska sovjetrepubliken öster om Dnjestr och det område mellan Prut och Dnjestr som tillhört Rumänien. Under Sovjettiden gjordes ansträngningar för att frammana en distinkt moldavisk identitet. Bland annat förklarades moldaviskan vara ett eget språk, särskilt från rumänskan, vilket också markerades genom införandet av det kyrilliska alfabetet.

Strax före Sovjetunionens sönderfall försökte ledarskapet i området öster om Dnjestr bryta sig ur Sovjetrepubliken Moldavien. Under våren 1992, då Sovjetunionen brutit samman och Moldavien blivit en självständig stat, trappades konflikten i Transnistrien upp och våldsamma strider ledde till flera hundra dödade och över 100 000 internflyktingar. Den ryska armén ingrep till stöd för den transnistriska sidan och i juli samma år beslutades om eldupphör.