Albanien

Visum till Albanien

UD svarar inte på frågor om visum till Albanien. För information om visumregler kontakta Albaniens ambassad.
Telefon: 08-731 09 20

Albaniens förbindelser med Sverige

Sveriges representation i Albanien uppgraderades i december 2010 från sektionskansli till ambassad. Sveriges ambassadör i Skopje, Lars Wahlund, är sidoackrediterad i Albanien. I hans frånvaro leds ambassaden av Patrik Svensson som chargé d'affaires, a.i.. På myndigheten är även två utsända från Sida placerade samt ytterligare en UD-utsänd.

Sveriges och Albaniens handelsrelationer har varit ganska begränsade. För att främja framtida utveckling av dessa förbindelser har en rad gemensamma projekt genomförts. Till dessa hör bland annat 2006 års svensk-albanska Business Forum, handelsseminariet 2009 samt ett större främjarevenemang kallat "Energy, Water and Waste Treatment, Mining and Construction - the Swedish Model" i november 2010.

Sveriges utvecklingssamarbete med Albanien uppgår till ca 80 miljoner kronor per år för samarbetsstrategin för perioden 2009-2012. Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Albanien är en stärkt demokratisk stat, långsiktig hållbar utveckling samt förbättrade förutsättningar att uppnå EU-medlemskap.

Sverige bistår även Albanien genom EU:s förmedlemskapsstöd (Instrument for Pre-accession Assistance, IPA) som syftar till att främja landets reformarbete, bl.a. på rättstatsområdet och för att stärka den offentliga förvaltningen som ett led i att påskynda EU-integrationen. Det totala förmedlemskapsstödet till Albanien uppgår till ca 94 miljoner euro för år 2011.

Albanien idag

Albanien är enligt 1998 års konstitution en parlamentarisk republik med ett demokratiskt styrelseskick. Den albanska politiken domineras av två stora partier; socialistpartiet (SP) under ledning av Edi Rama, tidigare borgmästare i Tirana, och det demokratiska partiet (DP) vars ledare Sali Berisha är premiärminister i landet. Flertalet mindre partier har erhållit väljarstöd men det är främst SMI (Socialistiska Integrationsrörelsen) som påverkat politiken genom att ha antagit en vågmästarroll.

Det albanska politiska klimatet präglas av djupa motsättningar mellan regeringen och oppositionen. SP accepterade inte helt utgången av parlamentsvalet 2009, där DP utropats till vinnare, och bojkottade under två år helt eller delvis parlamentsarbetet, till men för landets politiska utveckling och fortsatta EU-närmande.

Den 21 januari 2011 urartade en oppositionsdemonstration i Tirana i våldsamma upplopp varvid fyra människor sköts ihjäl, med följd att den politiska krisen förvärrades. Det omstridda borgmästarvalet i Tirana i maj 2011, där SP-ledaren Rama förlorade mot regeringens kandidat Basha, spädde ytterligare på motsättningarna. SP har i september 2011 dock formellt gått tillbaka till parlamentet, men det politiska läget kännetecknades under hösten ännu av en genomgående låsning mellan regering och opposition. En överenskommelse nåddes dock mellan regering och opposition i november 2011 om att tillsätta två parlamentariska utskott: ett för valreformer och ett för parlamentariska procedurregler. Det beslutades även om ett samarbete kring antagandet av lagar med kvalificerad majoritet. Således kan några positiva politiska signaler noteras. Dessa behöver dock följas upp med konkreta resultat. Den 28 april 2009 lämnade Albanien in sin ansökan om medlemskap i EU. Kommissionen har i sina översynsrapporter 2010 och 2011 framhållit vikten av förbättringar framför allt inom rättssektorn, att det långvariga politiska dödläget mellan regeringen och oppositionen måste brytas, samt reformtakten öka för att landet skall kunna beviljas kandidatlandsstatus. Viseringsfrihet gäller för albanska medborgare vid inresa till Schengen-länderna från och med den 15 december 2010.

Den 1 april 2009 blev Albanien fullvärdig medlem av försvarsalliansen NATO.

Kort historik

Efter att kommunistregimen under ledning av Enver Hoxha och dennes efterträdare Ramiz Alia vid tiden för det kalla krigets slut släppt sitt långa grepp om Albanien inleddes en bräcklig färd mot demokrati och marknadsekonomi. Hoxha hade under fyra decennier fört landet in i ekonomisk isolation efter att ha brutit förbindelserna med först Sovjetunionen och senare med Kina.

Avsaknaden av ekonomiska förbindelser raserade den redan svaga ekonomin i landet och den kommunistiska reformpolitik som startades efter Hoxhas död 1985 tillfredsställde inte den utarmade befolkningen. Missnöjet i kombination med krav på demokrati ledde till att ett flerpartisystem infördes och i mars 1991 hölls de första demokratiska valen.

De statliga institutioner som skapades i Albanien efter kommunismens fall var dock kraftlösa och administrativt svaga. Kriminell verksamhet och korruption präglade det ekonomiska klimatet. Bland annat ledde detta till pyramidkraschen 1997 (ett mycket stort antal albaner förlorade alla sina tillgångar efter att ha investerat dem i s.k. pyramidspel), varvid den albanska staten och landets finansiella system helt kollapsade. De våldsamma uppror och den omfattande laglöshet som följde kunde bara stoppas efter ingripande av en internationell fredsstyrka under ledning av Italien.

Efter 1999 har den politiska situationen i landet delvis stabiliserats samtidigt som den albanska ekonomin utvecklats i positiv riktning. Landet brottas dock fortfarande med allvarliga problem som t ex fattigdom, korruption och organiserad brottslighet samt svaga institutioner.