Azerbajdzjan

Sveriges förbindelser med Azerbajdzjan

Sveriges bilaterala förbindelser med Azerbajdzjan är goda. Azerbajdzjans utrikesminister Elmar Mammadjarov besökte Sverige i augusti 2006. Utrikesminister Carl Bildt besökte Azerbajdzjan i juli 2009, i samband med en EU-trojka till de tre länderna i Södra Kaukasien.

Inom EU-arbetet, främst genom Östliga partnerskapet, stödjer Sverige Azerbajdzjans demokratiseringsprocess, främjandet av respekten för mänskliga rättigheter samt EU-integration. Ramverket för relationen mellan EU och Azerbajdzjan är ett Partnerskaps- och samarbetsavtal och förhandlingar om ett associeringsavtal inom ramen för Östliga partnerskapet inleddes under sommaren 2010.

Det finns ett växande intresse hos svenskt näringsliv för Azerbajdzjan och svenska telekomföretag har etablerat sig i landet. Telekommunikationsprodukter utgör också, tillsammans med maskiner och övriga apparater, den största delen av exporten till landet, medan det främst är olja som importeras.

Azerbajdzjan bevakas av en Stockholmsbaserad ambassadör, medan det finns en azerbajdzjansk ambassad i Stockholm.

Azerbajdzjan i dag

Azerbajdzjan har haft en mycket stark ekonomisk tillväxt de senaste tio åren. Tillväxten bygger främst på stora tillgångar av gas och olja, vilka även dragit till sig utländska investeringar. Minst 50 procent av intäkterna i statsbudgeten kommer från oljesektorn. Inkomsterna är dock ojämnt fördelade och fattigdomen är fortfarande utbredd, inte minst på landsbygden. Den del av ekonomin som inte är förknippad med oljan utvecklas betydligt långsammare.

Azerbajdzjan lider av stora miljöproblem till följd av de kemiska bekämpningsmedel som användes under sovjettiden liksom av nedsmutsningen från den stora petroleumindustrin.

Azerbajdzjans regering har åtagit sig att genomföra demokratiska reformer, bland annat i den handlingsplan inom EU:s grannskapspolitik som förhandlats fram med EU. Landet har dock ännu inte kommit särskilt långt i reformarbetet. Presidenten har stora maktbefogenheter, vilka ytterligare stärktes genom en rad författningsändringar, senast 2009. Det är numera möjligt för presidenten att sitta kvar ett obegränsat antal mandatperioder i rad. Ilham Alijev blev president i oktober 2003 efter sin far Heidar Alijev.

De val som har hållits sedan självständigheten 1991 har inte bedömts som fria och rättvisa av utländska observatörer. Parlamentsvalen 2010 kritiserades av såväl opposition som observatörer från ODIHR. Regimen kritiseras regelbundet av Europarådet och människorättsorganisationer för brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. På senare tid har särskilt situationen vad gäller journalister och mediefrihet uppmärksammats. Den lagstiftande och dömande makten är svag och inte oberoende av regeringen. Se även UD:s Rapport om de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan.

Inrikespolitiken i Azerbajdzjan påverkas i stor utsträckning av konflikten avseende Nagorno-Karabach, inte minst det fortsatt stora antalet internflyktingar.

Kort historisk bakgrund

Precis som övriga Kaukasien har Azerbajdzjan en lång historia. Landet var länge en del av Kalifatet och har haft nära band till turkarna. Fram till 1500-talet, när Azerbajdzjan hamnade under persisk överhöghet, fanns olika turkiska kungadömen i landet. När det ryska imperiet lade Kaukasus under sig i början på 1800-talet delades det azerbajdzjanska folket, och ännu idag finns en azerbajdzjansk befolkning i norra Iran.

Den första azerbajdzjanska republiken utropades 1918 efter Tsarrysslands fall. Tiden som självständig stat blev dock kort, eftersom Azerbajdzjan införlivades med Sovjetunionen redan 1920. Azerbajdzjan förklarade sig självständigt i och med Sovjetunionens fall 1991.

Under sovjettiden blev området Nagorno-Karabach ett tvisteämne mellan Armenien och Azerbajdzjan, sedan det beslutats att området, vars befolkning till största delen var armenisk, skulle underställas Azerbajdzjan. Konflikten intensifierades efter det att Nagorno-Karabach 1988 begärt att få lämna den azerbajdzjanska sovjetrepubliken för att förenas med den armeniska, och utvecklades under 1990 till en väpnad konflikt. Ett avtal om vapenvila undertecknades 1994, men konflikten är fortfarande inte löst. Många av de omkring 800 000 internflyktingarna som finns i Azerbajdzjan sedan kriget lever under svåra förhållanden. Sverige finns representerat i OSSE:s så kallade Minskgrupp, som verkar för fredlig lösning på konflikten.

Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 20 mars 2008
Uppdaterad 2 juli 2012