Republiken Kosovo

Den svenska regeringen fattade den 4 mars 2008 beslut om att erkänna Republiken Kosovo som en självständig stat med en av det internationella samfundet tills vidare övervakad självständighet.

Utrikesminister Carl Bildt och Kosovos premiärminister Hashim Thaci under ett lunchmöte på UD. Foto:UD

Kosovos förbindelser med Sverige

Kosovo är fortsatt ett av de oroligaste områdena i västra Balkanregionen och är föremål för stort svenskt engagemang i olika former. Sveriges utvecklingssamarbete med Kosovo utgår ifrån samarbetsstrategin för perioden 2009-2012. Det svenska biståndet till landet uppgår till cirka 80 miljoner kronor per år och inriktas på sektorerna demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter, utbildning samt miljö och klimat. Stödet har till syfte att bidra till Kosovos EU-närmande, stabilitet och ekonomiska tillväxt.
Sverige bidrar även genom EU:s förmedlemskapsstöd (Instrument for Pre-accession Assistance, IPA) som syftar till att främja landets reformarbete, bland annat på rättstatsområdet och för att stärka de demokratiska institutionerna som ett led i att påskynda EU-integrationen. Det totala förmedlemskapsstödet till Kosovo uppgår till cirka 69 miljoner euro för år 2011.
Sverige bidrar med en trupp på ca 60 personer till Nato-styrkan KFOR. Sverige har tidigare bidragit med poliser till FN-administrationen UNMIK. Sedan 2008 bidrar Sverige med cirka 80 personer till EU:s rättsinsats EULEX (inom bland annat polis, domstol, kriminalvård). Därutöver finns svenskar sekonderade till OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), EUSR (EU:s särskilde representant i Kosovo)och ICO (International Civilian Office).
I Sverige finns cirka 40 000 personer av kosovoalbanskt ursprung (Eftersom det är inte är lagligt att föra statistik på etniskt tillhörighet, finns i Sverige enbart registrering efter medborgarskap. Kosovarer inflyttade till Sverige före självständigheten 2008 är således komna från antingen Jugoslavien eller Serbien), som under 1980-1999 har anlänt i olika vågor. En handfull svenska företag är idag representerade i Kosovo, bland annat Sandvik, Husqvarna, Gambro, Ericsson, Ferromet och Oriflame.

Kosovo idag

Säkerhetsläget i Kosovo förbättras stadigt och inter-etniska våldsamheter är allt ovanligare. Den främsta oroshärden är norra Kosovo, där regelbundna våldsincidenter rapporteras men de bedöms av rättsvårdande myndigheter att i första hand bottna i kriminalitet och socialekonomiska förhållanden, kombinerat med en hög förekomst av vapen i samhället. Sedan juli 2011 har situationen förvärrats och KFOR:s närvaro i norra Kosovo förstärkts i samband med oroligheter vid gränsstationerna mot Serbien.
Politiska partier i Kosovo formeras kring starka ledarpersoner, ofta med förankring i en viss region, etnicitet och/eller annan maktstruktur. De största partierna är PDK (ledare Hashim Thaci), LDK (ledare Isa Mustafa), Vetëvendosjë (ledare Albin Kurti), AAK (ledare Ramush Haradinaj) och AKR (ledare Beghjet Pacolli). I parlamentet finns två serbiska partier SLS (ledare Slobodan Petrovic) och JSL (ledare Rada Trajkovic).
Europa bär ett särskilt ansvar för den fortsatta utvecklingen i Kosovo. EU stöder och övervakar Kosovos utveckling mot ett modernt rättssamhälle bland annat genom att inrätta EU:s hittills största civila insats, EULEX Kosovo, som består av 1700 utsända personer och 1200 lokalanställda. EU bidrar därutöver till den politiska utvecklingen i Kosovo genom en särskild EU-representant i Pristina, liksom att i övrigt stödja den internationella civila närvaron. Kosovo har dock inga formella relationer med EU eftersom fem medlemsstater (Cypern, Rumänien, Slovakien, Spanien, Grekland) ännu inte har erkänt Kosovo.
I februari 2011 inleddes en dialog mellan Kosovo och Serbien under EU:s Höge Representant Ashtons ledning. Dialogen är avsedd att vara en faktor för fred, säkerhet och stabilitet i regionen och bidra till samarbete, och framsteg på vägen mot EU och förbättra medborgarnas liv. Åtta möten har hållits under året och lett till överenskommelser på ett antal områden, exempelvis gällande folkbokföring, fastighetsregister, tullstämplar, registreringsskyltar och gränsövergångar (IBM). I början av 2012 inledde Kommissionen en dialog med Kosovo om viseringsfrihet till EU.

Kort historisk bakgrund

Under tidigt 1900-tal övergick Kosovo från att vara en del av det osmanska riket till att inkorporeras i Jugoslavien. Kosovo var en självständig provins i delrepubliken Serbien i Jugoslavien fram till 1989 då Serbien avskaffade Kosovos självstyre. Serber var i minoritet i förhållande till antalet albaner men med en dominerande ställning i samhället. Motsättningarna mellan de två folkgrupperna blev starkare efter Jugoslaviens sönderfall och kulminerade i den öppna konflikten 1998-1999 som ledde till Milosevics massfördrivning, de efterföljande Nato-bombningarna och den jugoslaviska arméns tillbakadragande.
Genom säkerhetsrådsresolution 1244 öppnade FN 1999 en tillfällig administration, UNMIK, med uppdraget att etablera ett lokalt självstyre i Kosovo. Ansvaret för det internationella arbetet i Kosovo fördelades mellan FN, OSSE, EU och Nato. FN:s särskilda sändebud Martti Ahtisaari arbetade under 2007 fram en plan som föreslog att Kosovo skulle kunna vara självständigt under det internationella samfundets övervakning och även formellt särskiljas från Serbien. Denna så kallade statusplan accepterades dock inte av Serbien med stöd från Ryssland och Kina, varför FN:s säkerhetsråd inte kunde nå enighet beträffande Kosovos status.
Detta till trots antog Kosovos parlament den 17 februari 2008 en självständighetsförklaring. Landet kom snabbt att erkännas av de flesta europeiska länderna och USA. Hittills har 87 länder erkänt Kosovos självständighet. Sverige erkände Kosovo i mars 2008. Kosovos konstitution trädde i kraft i juni 2008 men internationell osäkerhet kring Kosovos statsrättsliga ställning kvarstår. Den kosovoserbiska minoriteten i landets norra delar har i protest mot Kosovos självständighet behållit sina egna styrelsestrukturer (s.k. parallellstrukturer) administrerade och finansierade av Serbien.

Relaterat

Externa länkar

Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 22 januari 2013