Nyhetsbrev från Sveriges utsända kulturråd, 16 december 2009
December 2009
Nyhetsbrevet informerar om och ger exempel på internationell kulturverksamhet i de länder där Sverige har ett utsänt kulturråd. Kulturråden i Belgrad, Berlin, Bryssel, London, Moskva, Paris, Tokyo och Washington skriver här kontinuerligt både om aktuella svenska kulturutbytesprojekt samt om övrigt inom kulturområdet. Ansvarig huvudman för kulturråden är Kulturdepartementet. Chefen för Svenska kulturhuset i Paris är samtidigt också kulturråd vid ambassaden men tillhör organisatoriskt UD/Svenska institutet.
Nyhetsbrevet där alla råden kommer till tals varvas med specialnummer med fördjupningar från respektive kulturråd där de får mer plats att utveckla sina tankar och information om just sitt stationeringsland.
Globaliserade museer och "Happy Holidays"
Washington/Mats Widbom
En av museernas stora framtidsfrågor är hur man skall förhålla sig till en globaliserad värld. Globaliseringens effekter gör sig allt oftare påminda; världsomspännande finanskris, globala klimatförändringar, hot om pandemier, stora migrationsrörelser och informationsteknologins accelererande sammanknytning av människor runt hela vår jord. Första veckan i december mötte museiexperter från 16 EU-länder kollegor vid världens största museiorganisation Smithsonian Institution i Washington DC för att diskutera hur denna verklighet påverkar eller kan påverkas genom museernas uppdrag och utveckling.
Hur avspeglar sig förändringar i befolkningens demografi och etniska mix hur nationella museer skall definiera, dokumentera och samla in kulturarvet? Skall museerna aktivt medverka till "city branding" och kampen om den växande internationella kulturturismen? Hur kan museerna utnyttja nya sociala medier och avancerad informationsteknologi för att utveckla publikarbete och utställningar? Hur kommer framtidens "gröna museer" se ut? Se där några frågor som nöttes och blöttes under konferensen. En av konferensens slutsatser rörde vikten av att museerna måste bli bättre på att utveckla kvalitativa metoder för att mäta resultat av verksamheten. Allt för mycket fokus läggs idag på höga publiksiffror som framgångsfaktor.
Men mångfald och globalisering präglar också det amerikanska julfirandet. I ett land vars befolkning är sammanvävt av människor från alla världens hörn; Native americans, Afro americans, Latino americans, Asian americans, osv - i ett land där de stora världsreligionerna är ständigt närvarande - där är det inte så märkligt att den politiskt korrekta julhälsningen inte är ett Merry Christmas utan det mer värdeneutrala Happy Holiday's. Visst präglar den kristna julens budskap och symboler alltjämt den amerikanska julen men det som verkar förena alla amerikaner oavsett etnisk tillhörighet och religion är den stora upplevelsen att handla. Shop until you drop på kilometerlånga shopping malls - där har ni julens verkliga budskap i det mångkulturella USA.
Viseringsfrihet firas med fotoutställning
Belgrad/Helene Larsson
Efter att Serbien varit ett isolerat land under många år går man nu, tillsammans med Montenegro och Makedonien, in i en viseringsfri era från den 19 december. Viseringsfrihet och EU-närmande kommer att betyda mycket för kulturlivet i Serbien. Att människor kan röra sig fritt innebär större kontaktytor, som i sin tur förhoppningsvis innebär fler internationella samarbeten. Den 15 december firar ambassaden viseringsfriheten tillsammans med det serbiska EU-integrationskontoret, genom en fotoutställning från Stockholm och Belgrad på Youth Culture Center.
Det är tio år sedan kriget upphörde på Balkan. I anknytning med krigsslutet startades många nya kulturföreningar i regionen, ofta genom starkt stöd från internationella kulturfonder och biståndsorganisationer. Många av finansiärerna har de senaste åren börjat fasa ut sin verksamhet på Balkan och på statlig och lokal nivå har man skurit kraftigt i kulturbudgeten på grund av den globala krisen. Detta innebär att många av de fria kulturföreningarna står inför en djup kris. Uppenbart är att åtskilliga kommer att tvingas anpassa sig till den nya situationen för att överleva.
Under två dagar i december ordnar Sveriges ambassad, Historiska museet i Stockholm och den serbiska barnrättsorganisationen C31, en konferens på "Titomuseet" i Belgrad på temat "Why museums and for Whom?". Eftersom svenska museer just nu diskuterar Sveriges "nya" historia, och eftersom museerna i Serbien står inför en förvandlingsprocess, är konferensen viktig. Masa Avramovic, C31, säger: "The biggest challenge is to overcome the destructive paradigm to present one narrow truth and perpetuate nationalistic sentiments and the museums can be the place for this challenges." Svenska och serbiska kollegor kommer att vända och vrida på frågan om museernas roll i samhället - som förmedlare och skapare av historia, som mötesplats och som plattform för diskussioner i samtiden.
I Serbien firar man jul enligt den Serbisk-ortodoxa kyrkokalendern. Julen firas under fyra dagar och julafton infaller den 6 januari då man uteslutande äter vegetarisk kost. På juldagen äter man ett särskilt bröd, esnica, som bryts och delas ut till familjen. I Serbien firar nästan varje familj också sitt eget skyddshelgon, sk. "slava". Serberna själva brukar ironiskt säga att man tar varje tillfälle i akt att fira och festa, vilket de också gör med bravur.
Censur och Glühwein
Berlin/Ulrika Holmgaard
Deutsches Historisches Museum (DHM) i Berlin, dess chef Ottomeyer och Tysklands statsminister för kultur Bernd Neumann anklagas i medierna för censur. Det rör utställningen "De främmande" som DHM producerat.
Herr Neumann kritiseras för att ha låtit ändra en avslutande mening i utställningstexten. Ursprungstexten löd "&immigration&är en utmaning för hela samhället, där intolerans i alla sina former utgör ett problem som också finns i Tyskland". Denna har ersatts med: " I Tyskland tar migrationsverket hand om immigration och integration". Kanske inte sakfel, men nog ett otillbörligt tillrättaläggande menar många. Hur nära står DHM regeringen, och hur beroende är museet av politikernas välvilja?
Svensk och tysk jultradition skiljer sig i grunden inte mycket åt - familjetid, paket, mat och tända ljus är precis som hemma kittet som bär upp den tyska julen, som för övrigt också har sin höjdpunkt den 24:e december. Även glöggen har vi gemensamt. Varmt Glühwein säljs ur små stånd redan i mitten av november.
Det finns en julmarknad för alla; grön, aristokratisk, multikulti eller alternativ. Man kan dock ana en skillnad mellan traditionellt väst och typiskt öst. Östtraditionen av julmarknad som tivoli och jippo ställs mot den västtyska sinnebilden av vackert hantverk, snö och god mat. Dock, av dem alla är (faktiskt) den svenska julmarknaden bland de populäraste i stan med 10 000 besökare på en helg.
Den eviga festens huvudstad Berlin, full med studenter och livskonstnärer stoltserar med alternativ för de som av en eller annan anledning sitter ensamma på julafton. Kvällen förvandlas för många till en förfest inför nyår på en av de många klubbar och barer som håller öppet.
Partytips med eller utan tomteluva: lev essensen av Berlin framåt småtimmarna på Kumpelnest 3000, Lützowstrasse 23 (U1 Kurfürstenstrasse eller U2 Gleisdreieck).
- Sveriges ambassad i Berlin
- Svensk utställning i Felleshuset 2 dec-24 jan 2010
- Dans på Komische Oper 15 januari 2010
Belgien har ny premiärminister och två tomtar
Bryssel/Henrik Selin
Nyss var Herman Van Rompuy en relativt okänd premiärminister i Belgien. I dag är han EU:s förste president. Denne stillsamme flamländare har vunnit belgarnas respekt för hanteringen av den ekonomiska krisen och han har lyckats stilla de tidvis rejält spända relationerna mellan landets språkgrupper (flamländska, franska och tyska). Tidigare utrikesministern, flamländske kristdemokraten Yves Leterme, utsågs häromdagen till ny premiärminister. Han provade på tjänsten i nio månader redan 2008, men det gick inget vidare, efter att han bl.a. beskrivit Belgien som ett "historiskt misstag" som hålls samman endast av monarkin, fotbollslandslaget och öl. Svårast den här gången blir för Leterme att övertyga som enande kraft för alla belgare. En nödvändighet för att detta land ska kunna fortsätta att välkomna mångfalden som en stärkande snarare än splittrande kraft.
Sveriges prioritet på kulturområdet har i höst varit barn och ungas relation till kultur och skapande verksamhet. Vi har påstått, och övriga länder håller med, att tillgång till kultur och en mångfald av kulturella uttryck har oändligt stor betydelse för barns personliga utveckling, för identitet, självförtroende och en mängd nödvändiga kompetenser. En av de första kulturmiljöer som våra barn möter i en magisk och andäktig stämning är julen, med dess överflöd av sånger, pynt och ritualer. De flesta barn kommer stärkta ur den första chocken att tomten inte finns, medan några för alltid kommer att undra vem den där skäggige glöggdoftande mannen var som kom när pappa gick.
I Belgien kommer olika tomtar till olika delar av landet. Några barn får besök av Père Noel medan andra väntar på St Nicholas. Detta katolska helgon är det få svenskar som känner till, men han firas i stora delar av övriga Europa och dyker dock upp redan på "aftonen" den 5 december, som föregår hans födelsedag den 6 december. Jag fick syn på honom för första gången nyss, i ett varuhus i närheten, och tyckte mig se en extra finklädd mörkröd påve med kräkla och lång mössa. Men han har samma ymniga vita skägg som vår fryntlige jultomte och samma vana att placera barnen i knät för ett samtal om vilka hårda klappar som önskas i år.
Farliga flickors framfart
London/Carl Otto Werkelid
Hur har Lisbet Salander påverkat bilden av den svenska kvinnan? Där har vi en av alla de lätt besvarade frågor man får som kulturråd i Storbritannien. Det är näst intill osannolikt med vilken kraft Stieg Larsson-vågen håller i sig- varhelst man rör sig kommer frågor och kommentarer kring trilogin, som nu alltså finns komplett på engelska. Tredje delen, "The Girl Who Kicked the Hornets' Nest", flög rakt upp på andra plats på försäljningslistorna när den kom tidigare i höst och därifrån dalade den sedan bara sakta nedåt under många veckor på topplistan. Bokhandlare i London har i flera fall ägnat hela skyltfönster åt trilogin och det är ingen avancerad gissning att Stieg Larsson del 3 kommer att finnas i mången brittisk julstrumpa den 25 december.
Ambassaden planerar nu som bäst för nästa års verksamhet och ett av de första evenemang vi tänker oss är för övrigt ett animerat seminarium kring fenomenet Stieg Larsson sett i ett vidare svenskt och brittiskt kriminallitterärt landskap. Naturligtvis i förhoppning om att Stieg Larsson-intresset också skall generera nyfikenhet på andra inslag i den svenska litteraturen.
Hur kan man, kort och kärnfullt, säga något karakteristiskt om brittiskt julfirande? Gosskörer, brinnande puddingar, the Queen's speach och julklappsstrumpor?
Ja, och väldigt tidig julhandel. Den som till äventyrs genomkorsade Harrod's och andra varuhus sent i september - med sensommarvärmen dallrande utanför portarna - vet vad jag talar om; julsånger och bjällerklang ur högtalarna och disk på disk på disk med julpynt och julkort och allehanda idéer för klappar. I september!
Varför denna kommersiella hets? Förklaringen är mycket brittisk; den tidiga julhandeln är en rest från imperiets dagar då britterna måste kunna handla i så god tid att klapparna skulle hinna skeppas till Indien, Australien, Nya Zeeland ...
Imperiet må ha rämnat medan den "imperiala" självbilden är intakt - är det detta vi ser lysa igenom i en del brittiska jultraditioner?
Kalkonjul önskas eder alla från ett vårvarmt december-London!
Konst - en rättssak
Moskva/Lena Jonson
Julen närmar sig, men i Ryssland firar man den senare än i väst. Med traditionen från den gamla julianska kalendern firas julen den 7 januari. Det innebär att först kommer det moderna nyårsfirandet den 31 december med julklappar, en vecka senare följer den traditionella julen enligt den gamla kalendern, och därefter firas "det gamla nyåret". Om man så önskar kan man inleda denna angenäma långdragna helgperiod med den västerländska julen redan den 25 december.
Bortom tidningsrubriker och medieuppmärksamhet har under hela hösten pågått en rättsprocess som i högsta grad berör kulturlivet. Det är rättegången mot organisatörerna av utställningen "Förbjuden konst 2006" på Sacharovcentret. Om det i början av nästa år skulle bli en fällande dom, skulle detta vara en allvarlig signal vart Ryssland är på väg. President Medvedev har därför en chans att visa att han menar allvar med sina ord om modernisering, demokratisering och stärkande av rättssystemet. Det finns fortfarande möjlighet att rättsmaskineriet kommer att följa lagen och det sunda förnuftet . Det finns också en risk att det blir fällande dom och isåfall hamnar fd chefen för Sacharovcentret, Jurij Samodurov, i fängelse. Under hösten har åklagarsidans alla vittnen hörts och de har alla förklarat sig djupt kränkta i sina religiösa känslor; i december inleds förhören med försvarets få vittnen. Domstolens beslut förväntas komma under våren.
Låt mig påminna om bakgrunden. Sacharovcentrets utställning visade arbeten, vilka under året dessförinnan förbjudits av museiledningar att ställas ut. Då ställde Andrej Jerofejev (som då arbetade på nya Tretjakovgalleriet) och Jurij Samodurov (dåvarande chef för Sacharovmuseet) ut arbetena på Sacharovcentret med det uttalade syftet att utställningen skulle initiera en diskussion om ramar och gränser för censur, administrativ censur och självcensur inom konstlivet. Temat var naturligtvis angeläget och samtidigt högst delikat. I utställningen deltog arbeten av flera av Ryssland mest kända samtidskonstnärer och tillsammans täcker de en längre tidsperiod. Den äldsta tavlan är från 1972. Tavlorna exponerades bakom falska väggar och man kunde se dem endast genom små titthål i väggen. Religiös-patriotiska grupper reagerade och åtal väcktes mot utställningen enligt paragraf 282 (artikel 2 b "Anstiftan av hat och fientlighet samt kränkning av mänsklig värdighet genom utnyttjande av tjänsteställning". Fällande dom kan leda till upp till fem års fängelse.
Jag har under ett halvår följt rättegången och varit närvarande vid många sessioner. När man följer rättegången i rättssalen framträder mönster man kanske annars inte skulle sett.
- Rättegången förefaller vara resultat av en organiserad kampanj mot Samodurov och Jerofejev ledd av tre politiska organisationer på den extrema patriotisk-religiösa flanken - Narodnyi sobor, Narodnaja zashtjita och Obedinjonnaja pravoslavnaja molodjozj. Narodnyj sobors ordförande var så sent som år 2000 den ryske fascistledaren Barkasjovs närmaste man (Russkoe Narodnoe Edinstvo RNE). Dessa organisationer har aktivt drivit kampanjer för att mobilisera troende mot utställningen, få dem att uppleva sig som "kränkta" och lämna vittnesmål.
- Samtliga vittnena visat sig vara i hög grad okunniga om utställningen, dess syfte och utställda objekt. De har ändå givit sina vittnesmål i tron att de gjorde detta för en högre sak, och infann sig därför i rätten fastän de egentligen inte hade något att vittna om.
- Inget vittne hade besökt utställningen. De två vittnen, som påstod sig ha varit där, avslöjade sig som lögnare i sina vittnesmål. Vittnena har vanligtvis blivit förevisade kopior av utställningsobjekten uttryckta från Internet.
- Flera vittnen såg för första gången bilder på de utställda objekten när förhörsledaren visade dem kopior från Internet. Förhörsledaren hjälpte till aktivt i flera fall att formulera inlagorna till rätten.
- De allra flesta vittnen skulle aldrig någonsin ha hört om utställningen om inte de ovan nämnda organisationerna bedrivit sin kampanj.
- De flesta vittnen fick veta om utställningen först ett halvår efter att den visats på Sacharovcentret, dvs efter att åtal väckts och domstolen gått ut och bett om att få in vittnen.
- I stort sett samtliga vittnen uppvisade anmärkningsvärt stora minnesluckor och hade svårt att beskriva konstobjekten och hade glömt detaljer om hur och var de fått veta om utställningen. I några fall tog vittnena hjälp av förberedda manuskript när de beskriva konstobjekten, i vissa fall till och med av information uttryckt från Internet. I ett par fall stod ledare för ovan nämnda organisationer och öppet och direkt informerade vittnena om detaljer i utställningen utanför rättegångssalen och innan vittnesmål skulle avläggas.
För att summera: Det förefaller inte finnas något som kan anses ligga till grund för en fällande dom. Ändå föreligger risk att det ändå blir fällande dom. Själva rättegångsförfarandet innehåller en hel del inslag som förvånar en utomstående observatör. Därför är det många som hoppas på president Medvedev och att han ska visa att han menar allvar när han ställer krav på hur rättssystemet ska fungera.
Fransmännen hoppar över granen
Paris/Mikael Jönsson
Julen kommer allt närmare, Kronprinsessan Victoria har invigt julgranarna framför stadshuset i Paris och Bounce gav en härlig show i Petit Palais i samband med Handelskammarens Prix d'Excellence samma kväll där hållbarheten var i fokus. Svenska institutet i Paris jobbar även med hållbarheten och visar en bild av naturen och skogen med installationer av Björn Larsson och Tora Windahl, bildspel av Henrik Björlin baserad på Claes Grundstens bok Sveriges nationalparker samtidigt som vi 2009 i Sverige firar naturens år och nationalparkerna 100 år.
Filmen Hälsningar från skogen av Mikael Cee Karlsson tjuvstartar den nordiska filmfestivalen CINENORDICA i Paris och julgranen på institutets egen innergård är på plats. Ljung har planterats i krukor. Granris ligger framför ingångarna ... det är inte fransmännen vana vid! De gör allt för att ta sig in i huset utan att kliva på granriset, de tar stora kliv, hoppar över eller helt sonika lyfter bort granriset och vänligt informerar personalen att dekorationen trillat ned ...
Förklaringen att vi återanvänder granriset till dörrmatta förvånar men väcker stort intresse.
De nordiska länderna har inbjudits som hedersgäster på bokmässan i Paris 2011, det största litterära evenemanget i den franskspråkiga världen och ett projekt som stöds av Nordiska ministerrådet. Redan nu sätter planeringen igång för att skapa en Nordisk Säsong med en rad olika aktiviteter under våren 2011. En viktig fråga kopplad till detta är just digitaliseringen av böcker. Kultur och kommunikationsministern Frédéric Mitterrand ser detta som en av sina huvudfrågor och planerar en resa i början av 2010 till Googles huvudkontor i USA, bl a som en följd av den häftiga debatt som uppstod i somras då avtalet mellan Franska nationalbiblioteket och Google blev känt.
Kulturlivet i Frankrike har nu drabbats av en strejk som riskerar att sprida sig ända in i kulturministeriet. Anledningen är att efter naturliga pensionsavgångar inom offentlig tjänst kommer endast hälften att ersättas de närmaste åren. Centre Pompidou kommer att drabbas hårt av detta då det skulle innebära 26 färre tjänster 2010 och ytterligare en minskning med 23 tjänster 2011. Irritationen är minst sagt stor och Centre Pompidou har nu varit stängt i en vecka.
Bonnes fêtes de fin d'année som fransmännen säger för att i detta religöst neutrala land undvika onödiga konfrontationer.
Julkul i Tokyo
Tokyo/Anette Masui
Firar japanerna jul? På den frågan kan man svara både ja och nej.
Ja, därför att man redan i november börjar med julskyltningen, och olika stadsdelar tävlar om vem som har den största och vackraste julgranen. Starbucks Coffee säljer julkalendrar med choklad, småbarnsföräldrar köper klappar till sina små och älskande par brukar inta en romantisk julmiddag.
Nej, därför att där tar likheterna med det västerländska julfirandet slut. För inte tror man på Jesus, och inte går man i julottan. Inte försöker man vara snäll, och inte ställer man ut gröt till tomten. Julmiddag med kalkon och julskinka struntar man också i - däremot är det tradition att inhandla en liten och mycket dyr jordgubbstårta, Christmas Cake, och inmundiga den under juldagarna (helst före den 25:e december; Kuriosa i sammanhanget är att för si så där tjugo år sedan kallades ogifta kvinnor över 25 år också för Christmas Cakes - de ansågs då ha passerat sitt bäst-före-datum då - vilket känns väldigt inaktuellt idag, när japanskorna gifter sig allt senare eller inte alls, och många ger upp familjebildandet för att istället satsa på karriären). Under bubbelekonomins dagar var det också vanligt att unga män bjöd ut sina flickvänner på julaftonskvällen och avslutade dejten på ett lyxhotell.
Detta sagt kan man konstatera att julen i Japan framförallt är en kommersiell företeelse. Men, handen på hjärtat, det är den ju även hos oss. Kristna, buddhister, ateister - alla förenas i julruschen till varuhusen, trängseln kring gottediskarna och kön till bankomaterna.
