Den gemensamma jordbrukspolitiken

Som medlem i den Europeiska unionen omfattas det svenska jordbruket av den gemensamma jordbrukspolitiken, på engelska the Common Agricultural Policy (CAP). Sveriges övergripande ståndpunkt när det gäller EU:s jordbrukspolitik är att det krävs fortsatt kraftfulla reformer av CAP som leder till väsentligt lägre utgifter, en ökad marknadsorientering och ett ökat fokus på miljö- och landsbygdsåtgärder samt solidaritet med fattiga länder.

Kommissionens förslag till ändrad CAP efter 2013

Den 12 oktober 2011 presenterade kommissionen sitt förslag på hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska se ut efter 2013. Kommissionen föreslår att CAP även fortsättningsvis ska bestå av en stark gemensam politik som är uppbyggd kring två pelare. Den första pelaren (direkt- och marknadsstöd) ska få ett större miljöfokus och fördelas mer rättvist mellan medlemsländerna. Den andra pelaren (miljö- och landsbygdsstöd) ska fokusera på konkurrenskraft, innovation, miljö och klimat. Övergripande målsättningar för CAP är tryggad livsmedelsförsörjning inom EU och globalt, hållbart nyttjande av naturresurser samt dessutom bibehållandet av levande landsbygder, där jordbruket utgör kärnverksamheten och som skapar lokal sysselsättning.

Ny struktur för stöd

De största förändringarna återfinns i direktstödsförordningen där en ny struktur förslås. Direktstödet delas upp i olika delar där merparten utgör ett basinkomststöd som är obligatoriskt och frikopplat från produktionen. Därutöver öronmärks 30 procent till ett grönt stöd med krav på obligatoriska miljöåtgärder och 2 procent till ett obligatoriskt särskilt tillägg till unga lantbrukare. Dessutom kan medlemsstater öronmärka 5 procent till ett regionalt inkomststöd riktat till jordbrukare i områden med specifika naturliga begränsningar och ytterligare en andel till produktionskopplade stöd till regioner eller sektorer med särskilda problem. Direktstödet ska också enbart tilldelas "aktiva brukare". Ett övre tak för direktstöd till större enskilda jordbruk ("capping") föreslås införas. Medlemsstaterna ska också erbjuda ett förenklat alternativt stöd till små brukare.

Utjämning av direktstöden

Kommissionen föreslår en utjämning av direktstöden där medlemsstater med stödnivåer under 90 procent av EU:s genomsnitt ska tilldelas mer medel. Denna tilldelning ska finansieras proportionellt av alla medlemsstater med stödnivåer över EU:s genomsnitt. Den svenska andelen ökar marginellt med kommissionens förslag. Dessutom ska medlemsstater utjämna stödnivåerna inom landet och/eller regioner fram till 2019.

Nya mål för landsbygdspolitiken

För landsbygdspolitiken föreslås tre övergripande mål;

  • förbättrad konkurrenskraft inom jordbruket
  • hållbar förvaltning av naturresurser och
  • en balanserad territoriell utveckling.

Tidigare programstruktur med fyra axlar och med krav på fördelning av EU-medlen på respektive axel försvinner. Istället föreslås sex EU-prioriteringar för att bättre överensstämma med EU-kommissionens 2020-strategi. Dessa är:

  • kunskapsöverföring inom jord- och skogsbruket
  • konkurrensfrämjande inom jordbruket
  • främjande av livsmedelskedjans funktionssätt och riskhantering inom jordbruket
  • bevara och förbättra jord- och skogsbruksberoende ekosystem
  • främja resurseffektivitet
  • främja tillväxt av jobb på landsbygden.

Mindre förändringar av marknadsordningen

Inga större förändringar föreslås för marknadsstöden som ska utgöra ett säkerhetsnät vid allvarliga marknadsstörningar. Kommissionen föreslår dock vissa justeringar, främst i fråga om att effektivisera och förenkla, till exempel i form av längre interventionsperioder, användning av störningsklausuler och tillämpning av privat lagring av fler produkter än idag. Kommissionen föreslår även att sockerkvoterna avvecklas till 2015 och att producentorganisationernas roll stärks.

Jordbrukspolitik i förändring

Den senaste större reformen genomfördes 2005, då merparten av de tidigare produktionsbundna direktstöden ersattes med ett gårdsstöd utan koppling till produktionen. Syftet var att stärka jordbrukets konkurrenskraft och ge ett livskraftigt europeiskt jordbruk som producerar vad konsumenterna efterfrågar. År 2008 togs i samband med den så kallade hälsokontrollen beslut om ytterligare steg mot ökad marknadsanpassning samtidigt som att mer resurser omfördelades till att motverka klimatförändringarna och förbättra vattenkvaliteten.

Den svenska regeringen välkomnar att lagstiftningspaketet nu presenterats och att diskussionerna nu kan inledas. Regeringen hade dock hoppats på en högre reformambition och ett tydligare fokus på markandsorientering, förenklingar och miljöstyrning.

Kommissionens lagstiftningspaket bygger på ett meddelande som presenterades i november 2010. Förhandlingarna i rådet (EU:s medlemsstater) och i Europaparlamentet kommer att pågå under följande år och beslut väntas fattas under det irländska ordförandeskapet våren 2013.

Utvecklingsländernas konkurrenssituation

En ökad marknadsorientering av den gemensamma jordbrukspolitiken ger utvecklingsländerna en förbättrad konkurrenssituation. Inom ramen för pågående WTO-förhandlingar, den så kallade Doharundan, är målsättningen att exportstöden tas bort och handelsstörande interna stöd och tullar på jordbruksprodukter kraftigt minskas. Detta förbättrar utvecklingsländernas konkurrenssituation globalt och ger, tillsammans med investeringar i deras jordbrukssektor, förutsättningar för en ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna.

Aktuella förordningar

Rådets förordning (EG) nr 73/2009

Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009, 1122/2009