Internationellt samarbete inom de areella näringarna

På den här sidan hittar du länkar till olika internationella organisationer inom de areella näringarna.

• Landsbygdsdepartementets temasidor om FAO

  FAO är FN:s fackorgan för jordbruk, skog och fiske och har inom FN huvudansvar för att leda kampen mot hunger. Med 184 medlemsländer är FAO det största fackorganet i FN-familjen. FAO har sitt huvudsäte i Rom, men också ett flertal regionala kontor runt om i världen. FAO har experter och fältarbetare i ett stort antal länder. Organisationen har en viktig roll i att samla in fakta och uppgifter om jordbruk, skog och fiske. FAO ska forska, analysera och ta fram nya rön på området. Organisationen ska också sprida kunskap och information till medlemsländerna och bistå med sin specialkunskap för bästa möjliga resultat på fältet.

• WTO:s webbplats (World Trade Organisation)

• FAO:s svenska webbplats (Food and Agriculture Organization)

  FAO är FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och har 191 medlemmar, inklusive EU. FAO bidrar med kunskap och kunskapsöverföring om jordbruk, skogs- och fiskefrågor inom ramen för en hållbar utveckling. FAO:s huvuduppgift är att trygga tillgången till mat för att människor världen över ska få leva ett friskt och aktivt liv.

• Codex Alimentarius webbplats

  Codex Alimentarius är namnet på det regelverk för livsmedel som utarbetats inom FN:s ram under namnet FAO/WHO Food Standards Programme. Codex Alimentarius är en mellanstatlig, världsomfattande organisation vars uppgift är att ta fram internationella standarder på livsmedelsområdet. Syftet är att skydda konsumenternas hälsa och garantera redlighet i internationell handel med livsmedel. De dokument (standarder, riktlinjer, rekommendationer) som tagits fram av Codex Alimentarius används som referens i WTO-sammanhang, varför Codex Alimentarius betydelse har ökat. Samtliga medlemsstater, liksom EU-kommissionen (gemenskapen) är medlemmar i Codex Alimentarius. Inför varje Codexmöte sker koordinering på rådsarbetsgruppsnivå med förberedelse av gemensamma EU-ståndpunkter.

• IPPC:s webbplats

  Växtskyddskonventionen (IPPC) trädde i kraft 1951. Konventionen ligger under FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Konventionens huvuduppgift har tills SPS-avtalet förändrade bilden varit att se till signatärstaterna informerar varandra om utbrott av växtsjukdomar. Det finns i sig inga konventionskrav på att staterna skall göra något åt sjukdomarna i sitt land. Eftersom växtskydd till sin natur är regional dvs. förutsättningarna för sjukdomsspridning skiljer sig avsevärt runt jorden arbetar konventionen också med 7 regionala växtskyddsorganisationer. Inom Europa och Medelhavsregionen verkar den europeiska växtskyddsskonventionen (EPPO). I och med SPS-avtalet fick IPPC uppgiften tillsammans med OIE och CODEX att ta fram internationella standarder inom sina respektive områden. Denna uppgift dominerar numer helt konventionens arbetsprogram. I standarden för riskanalys ges riktlinjer hur skador på den omgivande miljön ska värderas. Även de växtskyddsmässiga riskerna med genetiskt modifierade organismer hanteras inom konventionens ram.

• OECD:s webbplats (Economic Co-operation and Development)

  OECD är organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Jordbruksdepartementet deltar bland annat i Jordbruks- och fiskekommittérna samt i vissa av Jordbrukskommitténs arbetsgrupper, till exempel i arbetsgruppen för jordbruk och miljö. På mötena deltar Sverige aktivt i en policy-dialog med andra OECD-länder kring jordbrukspolitik och de delar av handels- och miljöpolitiken som har betydelse för jordbruket. De analyser, rapporter och statistik som OECD tar fram utnyttjar Landsbygdsdepartementet i WTO-arbetet, i arbetet med den gemensamma jordbrukspolitiken samt i utformningen av kostnadseffektiva politikåtgärder i Sverige.

• OIE:s webbplats (Office International des Epizooties)

  OIE skapades 1921 med syfte att bland annat utbyta information om sjukdomsförekomst hos djur mellan medlemsländer. Det högsta organet utgörs av den internationella kommittén och består av en delegat per medlemsland. Organisationen har 158 medlemsländer. Centralbyrån som består av en rad avdelningar, sköter det dagliga arbetet. Det finns fyra specialistkommissioner International Animal Health Code Commission, Foot and Mouth Disease and other Epizootics Commission, Standard Commission och Fish disease Commission. OIE har också fem regionala kommissioner: Afrika, Amerika, Asien med fjärran Östern, Europa och Mellanöstern. Möten i OIEs internationella kommitté hålls årligen i Paris i maj. En av kommitténs huvudsakliga uppgifter är att fastställa internationella standarder inom djurhälsa med speciellt avseende på internationell handel: Syftet är att fastställa rimliga krav som ett land kan ställa på ett annat land vid handel med djur för att förhindra sjukdomsspridning. OIE:s regelverk utgör basen i SPS-avtalet för de villkor ett land kan ställa vid import av djur och djurprodukter med avseende på sjukdomsförekomst.

• WTO:s jordbruksförhandlingar

  Världshandelsorganisationen WTO är ansvarig för internationella handelsregler och grupperar 153 medlemsländer. Sedan november 2001 pågår förhandlingar i syfte att åstadkomma en liberalisering av världshandeln med u-ländernas intressen i fokus. Jordbruket utgör en nyckelfråga för många medlemsländer.