Tillsatser, sötningsmedel, smak- och färgämnen
Tillsatser används i många livsmedel och tillsätts avsiktligt för att ge olika egenskaper. Exempel på tillsatser är gaser som driver ut livsmedel ur en behållare, emulgeringsmedel som används för att blanda till exempel olja och vatten, förtjockningsmedel, konserveringsmedel med mera. Om dessa ämnen inte fanns skulle livsmedel se och smaka annorlunda och inte ha de egenskaper som vi förväntar oss och är vana vid.
Inom EU är lagstiftningen om livsmedelstillsatser, sötningsmedel, smak- och färgämnen harmoniserad. Detta innebär att en medlemsstat inte kan ha vare sig strängare eller mindre stränga regler. Idag finns lagstiftningen på detta område i ett antal direktiv, men ett omfattande arbete med att uppdatera EG-lagstiftningen om tillsatser, sötningsmedel, smak- och färgämnen och göra den mera användarvänlig är under 2008 inne i slutskedet.
Godkända tillsatser får ett E-nummer
Alla livsmedeltillsatser måste vara godkända och får då ett så kallat E-nummer. Bokstaven E talar om att EU har godkänt den. Numret är ett identifikationsnummer som EU har utfärdat och som är specifikt för tillsatsen i fråga. En E-nummernyckel kan man få hos till exempel Livsmedelsverket.
På ett livsmedel måste man innehållsdeklarera att en tillsats har blivit använd; antingen genom att skriva ut namnet på tillsatsen eller genom att skriva ut E-numret. Som konsument ska man alltid kunna utläsa vilka tillsatser som har använts till ett visst livsmedel. Köper man en ren tillsats, till exempel ett färgämne så ska E-numret stå utskrivet i märkningen och även namnet på tillsatsen. Det ska också stå att det ska användas för livsmedel och vid behov ska det finnas särskilda upplysningar om förvaring och användning. Många upplever tillsatsernas E-nummer som svåra och byråkratiska, men många namn på tillsatser är vetenskapliga och svåra att förstå att det är enklare att använda E-nummer som beteckning för dem. E-numren är dessutom grupperade efter tillsatsens funktion vilket kan underlätta när man läser innehållsförteckningen.
Allmänna kriterier för att godkänna tillsatser
För att kunna godkänna livsmedelstillsatser föreskrivs det i lagstiftningen att tre principer ska vara ledande:
- Tillsatsen ska vara vetenskapligt bedömd och inte innebära någon risk i den tilltänkta användningen.
- Tillsatsen ska fylla ett teknologiskt behov; det ska alltså inte vara tillåtet att använda mer än vad som är nödvändigt för att uppfylla syftet med tillsättningen.
- Livsmedlet ska inte förändras så mycket att det kan vilseleda konsumenten.
Eftersom mycket handel med tillsatser och livsmedel sker internationellt är det ibland svårt att få gehör för de principer som inte kan bevisas vetenskapligt. Vissa länder har till exempel olika syn på vad som anses vara vilseledande, delvis beroende på vilka traditioner som finns.
Livsmedelsverket är ansvarig myndighet
Det är Livsmedelsverket som är den ansvariga myndigheten för frågor om tillsatser, sötningsmedel och smak- och färgämnen.
Lagstiftning
Livsmedelsverkets föreskrifter om tillsatser, LIVSFS 2007:15 är gällande lagstiftning i Sverige. Den är baserad på Rådets direktiv 89/107/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser är det övergripande direktivet rörande tillsatser. All EU-lagstiftning redovisas på Europeiska kommissionens webbplats om tillsatser (på engelska). Kommisionen har även en webbplats om aromer. Länkar till dessa webbplatser finner du under "externa länkar".
