Dioxin och PCB:er i livsmedel
Dioxiner och PCB är exempel på kemiska ämnen som tillhör gruppen organiska miljöföroreningar. Denna grupp innehåller en mängd kemiska ämnen som med eller utan avsikt fått en omfattande spridning i miljön. De är svårnedbrytbara och lagras under lång tid i fettvävnaden hos människor och djur.
Dioxiner misstänks bland annat kunna påverka centrala nervsystemet (hjärnan), hormonnivåer, immunförsvaret och fortplantningen, samt orsaka cancer vid höga exponeringar.
Människan får främst i sig dioxiner genom vissa livsmedel, till exempel fisk, skaldjur, kött, mjölk och ägg. De högsta halterna finns i vild fet fisk, till exempel strömming, lax eller öring, som fångats i bland annat Östersjön. På Livsmedelsverkets webbplats får du veta mera om dioxiner och PCBer och ta del av kostråd för särskilt utsatta grupper.
Människan får främst i sig dioxiner och PCB via livsmedel. Dioxiner och PCB kan finnas i till exempel fisk, skaldjur, kött, mjölk och ägg. De högsta halterna finns i vild fet fisk, till exempel strömming, lax eller öring, som fångats i bland annat Östersjön. De allra flesta äter aldrig eller sällan sådan fisk och för dem innebär det att merparten av intaget av dioxiner och PCB kommer från andra animaliska livsmedel än fisk från Östersjöområdet.
Bestämmelser om dioxiner i livsmedel
Dioxiner misstänks bland annat kunna påverka centrala nervsystemet (hjärnan), hormonnivåer, immunförsvaret och fortplantningen, samt orsaka cancer vid höga exponeringar. Undersökningar av hur mycket dioxiner och dioxinlika PCB som EU:s befolkning utsätts för har visat att intaget i en stor del av befolkningen är för högt jämfört med det högsta tolerabla intaget. EU-Kommissionen har med stöd av EU:s medlemsländer därför fastställt gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB i ett antal livsmedelskategorier. Det betyder att livsmedel som har högre halter av dioxiner och dioxinlika PCB än gränsvärdena inte får säljas. Nyligen fastställdes också gränsvärden för icke dioxinlika PCB. Bestämmelserna återfinns i kommissionens förordning 1881/2006/EG.
Undantag för Sverige och Finland för gränsvärdet i fisk
I Sverige är det genomsnittliga intaget av dioxiner och dioxinlika PCB inte högre än i EU. Däremot är halterna av dioxiner och dioxinlika PCB i viss vild fet fisk från Östersjön ofta höga och överskrider gränsvärdena. EU-kommissionen bedömer att Sverige och Finland har ett system med kostråd som säkerställer folkhälsan trots de höga halterna i viss fisk. Sverige och Finland har därför beviljats ett nationellt undantag från gränsvärdena i följande fiskarter fångade i Östersjöområdet:
- sill/strömming större än 17 cm,
- lax,
- öring,
- röding,
- nejonöga.
Undantaget innebär att Sverige och Finland har rätt att saluföra dessa fiskarter på hemmamarknaden. Lettland har beviljats ett motsvarande undantag för lax fångad i Östersjöområdet. Undantaget återfinns i kommissionens förordning (EU) 1259/2011.
En förutsättning för undantaget är att Sverige kan visa att kostråden, som i Sverige förmedlas via Livsmedelsverket ger ett tillfredställande hälsoskydd. Undantaget förutsätter också att Sverige kan säkerställa att fisk som fångas i Sverige och som inte klarar gränsvärdet, inte säljs i övriga EU.
Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram en kommunikationsstrategi för kostråden om fisk från Östersjöområdet. En delrapport lämnades till regeringen i december 2011, och en slutrapport ska lämnas senast 31 december 2012.
