Dioxin och PCB:er i livsmedel

Dioxiner är ett samlingsnamn som i dagligt tal används för ett stort antal miljöföroreningar. De är svårnedbrytbara och lagras under lång tid i fettvävnaden hos människor och djur. Människan får främst i sig dioxiner genom vissa livsmedel. På Livsmedelsverkets webbplats kan du ta del av kostråd för särskilt utsatta grupper.

Gemensamt för dioxinerna är att de har en likartad kemisk struktur och innehåller mycket klor. PCB är en annan stor grupp ämnen som också innehåller mycket klor, och vissa PCB har likartad kemisk struktur som dioxiner. PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler.

Dioxiner och PCB är svårnedbrytbara och fettlösliga och lagras därför under lång tid huvudsakligen i fettvävnaden hos människor och djur.

Människan får främst i sig dioxiner och PCB via livsmedel. Dioxiner och PCB kan finnas i till exempel fisk, skaldjur, kött, mjölk och ägg. De högsta halterna finns i vild fet fisk, till exempel strömming, lax eller öring, som fångats i bland annat Östersjön. De allra flesta äter aldrig eller sällan sådan fisk och för dem innebär det att merparten av intaget av dioxiner och PCB kommer från andra animaliska livsmedel än fisk från Östersjöområdet.

Hälsoeffekter och Livsmedelsverkets råd

Dioxiner misstänks bland annat kunna påverka centrala nervsystemet (hjärnan), hormonnivåer, immunförsvaret och fortplantningen, samt orsaka cancer vid höga exponeringar. Dioxinlika PCB misstänks orsaka samma typ av hälsoeffekter som dioxiner. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har fastslagit en högsta säker intagsnivå, ett tolerabelt dagligt intag, för dioxiner och dioxinlika PCB.

Livsmedelsverket har tagit fram kostråd för särskilt utsatta grupper i befolkningen om konsumtion av viss fet fisk. Kostråden kan du ta del av på Livsmedelsverkets webbplats.

Fisk är nyttig mat och Livsmedelsverket bedömer att de flesta svenska konsumenter borde äta mera fisk än man gör idag.

Hur bildas dioxiner och PCB?

Dioxiner bildas i spårmängder som oönskade föroreningar vid tillverkning av vissa klorföreningar. De bildas också vid förbränningsprocesser som sopförbränning och vid produktion av järn och stål för att sedan spridas i miljön. Det finns också andra källor till bildning av dioxiner. PCB däremot framställdes tidigare i stora mängder och har använts inom många olika områden, bland annat som isolering och smörjolja i kondensatorer samt i transformatorer, fogmassor och färg, men är förbjudet i Sverige sedan 1978.

Bestämmelser om dioxiner i livsmedel

Undersökningar av hur mycket dioxiner och dioxinlika PCB som EU:s befolkning utsätts för har visat att intaget i en stor del av befolkningen är för högt jämfört med det högsta tolerabla intaget. EU-Kommissionen har med stöd av EU:s medlemsländer därför fastställt gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB i ett antal livsmedelskategorier. Det betyder att livsmedel som har högre halter av dioxiner och dioxinlika PCB än gränsvärdena inte får säljas. Man diskuterar också att införa gränsvärden för icke dioxinlika PCB.

Undantag för Sverige och Finland för gränsvärdet i fisk

I Sverige är det genomsnittliga intaget av dioxiner och dioxinlika PCB inte högre än i EU. Däremot är halterna av dioxiner och dioxinlika PCB i viss vild fet fisk från Östersjön ofta höga och överskrider då de nu gällande gränsvärdena. EU-kommissionen bedömer att Sverige och Finland har ett system med kostråd som säkerställer folkhälsan trots de höga halterna i viss fisk. Sverige och Finland har därför beviljats ett tidsbegränsat nationellt undantag till och med den 31 december 2011 från gränsvärdena för summan av dioxiner och dioxinlika PCB i följande fiskarter fångade i Östersjöområdet:

  • sill/strömming,
  • lax,
  • öring,
  • röding,
  • rom från siklöja,
  • nejonöga.

Undantaget innebär att Sverige och Finland under en övergångsperiod har rätt att saluföra dessa fiskarter på hemmamarknaden.

De kostråd som Livsmedelsverket har tagit fram syftar till att konsumtionen av den fisk som undantaget gäller begränsas till en säker nivå. En mycket viktig förutsättning för undantaget är att Sverige kan visa att kostråden som förmedlas via Livsmedelsverket ger ett tillfredställande hälsoskydd. Undantaget förutsätter också att Sverige kan säkerställa att fisk som fångas i Sverige och som inte klarar gränsvärdet inte säljs i övriga EU.

Den 8 april 2011 fattade regeringen beslut om att tacka ja till kommissionens erbjudande om fortsatt undantag för att på hemmamarknaden sälja viss fet fisk från Östersjön. För att säkerställa folkhälsan kommer regeringen att ge Livsmedelsverket i uppdrag att intensifiera sitt arbete med kostråden till framför allt riskgrupperna. Regeringen kommer även att följa de insatser som görs för att minska dioxinerna i fisk. En expertkommitté med representanter för samtliga medlemsländer beslutade den 4 juli att ge sitt stöd för att Sverige och Finland ska får ett permanent undantag för gränsvärdet i fet fisk. Europaparlamentet och rådet har nu tre månader på sig om det vill motsätta sig beslutet. Om så inte är fallet kan kommissionen sedan fatta beslut i enlighet med sitt förslag. Läs mer om beslutet via länk till pressmeddelande från denna sida.