Dioxin och PCB:er i livsmedel

Dioxiner är ett samlingsnamn som i dagligt tal används för ett stort antal miljöföroreningar.

Gemensamt för dioxinerna är att de har en likartad kemisk struktur och innehåller mycket klor. PCB:er är en annan stor grupp ämnen som också innehåller mycket klor, och vissa PCB:er har likartad kemisk struktur som dioxiner. PCB är en förkortning för polyklorerade bifenyler.

Dioxiner och PCB:er är svårnedbrytbara och fettlösliga och lagras därför under lång tid huvudsakligen i fettvävnaden hos människor och djur.

Merparten, 90 procent, av de dioxiner och PCB:er som människan får i sig kommer från livsmedel. Dioxiner och PCB:er kan finnas i till exempel fisk, skaldjur, kött, mjölk och ägg. De högsta halterna finns i vild fet fisk, till exempel strömming, lax eller öring, som fångats i bland annat Östersjön. De allra flesta äter aldrig eller sällan sådan fisk och det innebär att merparten av intaget av dioxiner och PCB:er kommer från andra animaliska livsmedel.

Dioxiner misstänks bland annat kunna påverka centrala nervsystemet (hjärnan), hormonnivåer, immunförsvaret och fortplantningen, samt orsaka cancer vid höga exponeringar. Dioxinlika PCB:er misstänks orsaka samma typ av hälsoeffekter som dioxiner. EU har fastslagit en högsta säker intagsnivå, ett tolerabelt dagligt intag, för dioxiner och dioxinlika PCB:er.

Livsmedelsverket har tagit fram kostråd för särskilt utsatta grupper om konsumtion av viss fet fisk som riktar sig till särskilt utsatta grupper. Kostråden kan man ta del av på Livsmedelsverkets webbplats.

Fisk är nyttig mat och Livsmedelsverket bedömer att de flesta svenska konsumenter borde äta mer mycket fisk än man gör idag.

Hur bildas dioxiner och PCB:er?

Dioxiner bildas i spårmängder som oönskade föroreningar vid tillverkning av vissa klorföreningar. De bildas också vid förbränningsprocesser som sopförbränning och vid produktion av järn och stål för att sedan spridas i miljön. Det finns också andra källor till bildning av dioxiner. PCB:er däremot framställdes tidigare i stora mängder och har använts inom många olika områden, bland annat som isolering och smörjolja i kondensatorer samt i transformatorer, fogmassor och färg, men är sedan lång tid förbjudet.

Bestämmelser om dioxiner i livsmedel

Undersökningar av hur mycket dioxiner och dioxinlika PCB:er som EU:s befolkning utsätts för har visat att intaget i en stor del av befolkningen är för högt jämfört med det högsta tolerabla intaget. EU-Kommissionen har med stöd av EU:s medlemsländer därför fastställt gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB:er i ett antal livsmedelskategorier. Det betyder att livsmedel som har högre halter av dioxiner och dioxinlika PCB:er än gränsvärdena inte får säljas. Gränsvärdena ska ses över senast december 2008. Kommissionen kommer också att föreslå gränsvärden för icke-dioxinlika PCBer. För att begränsa spridningen i livsmedelskedjan finns det också gränsvärden för dioxiner och dioxinlika PCB:er i foder.

Undantag för Sverige och Finland för gränsvärdet i fisk

I Sverige är det genomsnittliga intaget av dioxiner och dioxinlika PCB:er inte högre än i EU. Däremot är halterna av dioxiner och dioxinlika PCB:er i viss vild fet fisk från Östersjön höga och överskrider ofta de nu gällande gränsvärdena. Gränsvärdena skulle därför betyda att sådan fisk helt och hållet skulle försvinna från vår kosthållning. Sverige och Finland har därför beviljats ett tidsbegränsat nationellt undantag till och med den 31 december 2011 från gränsvärdena för summan av dioxiner och dioxinlika PCB:er i följande fiskarter fångade i Östersjöområdet:

• sill/strömming,
• lax,
• öring,
• röding,
• rom från siklöja,
• nejonöga.

Undantaget innebär att Sverige och Finland under en övergångsperiod har rätt att nationellt saluföra dessa fiskarter, oavsett om fisken klarar gränsvärdet eller inte.

De kostråd som Livsmedelsverket har tagit fram syftar till att konsumtionen av den fisk som undantaget gäller begränsas till en säker nivå. En mycket viktig förutsättning för undantaget är att Sverige kan visa att kostråden som förmedlas via Livsmedelsverket ger ett tillfredställande hälsoskydd. Undantaget förutsätter också att Sverige kan säkerställa att fisk som fångas i Sverige och som inte klarar gränsvärdet inte säljs i övriga EU.

På Livsmedelsverkets webbplats finns mer information om dioxiner och PCB:er.