Genetiskt modifierade organismer (GMO)

Inom jordbruket har vi ständigt försökt förbättra grödors och husdjurs egenskaper. Historiskt har det främst skett genom urval av utsäde och avelsdjur och har pågått under många 1000 år. På så sätt har successivt urtyperna av alla våra grödor och husdjur avlats fram från vilda växter och djur.

Efter att Mendels ärftlighetslagar började tillämpas för 100 år sedan har växt- och djurförädlingen gjort stora framsteg. Inom växtförädlingen har man även använt sig av mutanter och närbesläktade växter i korsningar till grödor för att öka den genetiska variationen. Växtförädlingen har på ett avgörande sätt inte bara ökat produktionen utan även gett oss friskare växter och djur. Numera används även genteknik i förädlingen av grödor. Gentekniskt förändrade grödor kallas för GMO-grödor.

Pollen innehåller gener, det vill säga de arvsanlag som bestämmer egenskaperna hos en växt. Växtförädling är en tidskrävande process och resultatet visar sig ofta först efter många års arbete. En nackdel med traditionell växtförädling är att fler gener än de som man önskar förs över genom korsning och att dessa oftast är okända.

Genteknik skapar nya möjligheter - men även risker

Med genteknik kan man flytta renframställda och kända gener mellan arter. Nya och värdefulla möjligheter att förbättra våra grödor finns genom denna teknik samtidigt som det finns potentiella risker. Vissa genmodifierade grödor skulle till exempel kunna påverka den biologiska mångfalden på ett annat sätt än konventionellt jordbruk om egenskaper från genmodifierade grödor spreds med pollen till vilda växter av samma släkte. Det är också viktigt att bevaka så att produkterna från dessa grödor är lika nyttiga som från icke-genmodifierade grödor. Av bland annat dessa skäl är GMO-grödor omgärdade av lagstiftning som sträcker sig från produktionsledet till konsumenten.

Utgångspunkten: skydd av människors och djurs hälsa samt miljön

Genetiskt modifierade organismer, GMO, regleras inom EU av gemensam lagstiftning som alla medlemsstater måste följa. Lagstiftningens syfte är att skydda människors och djurs hälsa samt miljön. Syftet är också att säkerställa konsumentens valfrihet och att etiska hänsyn tas när man använder GMO. Lagstiftningen kräver att möjliga miljö- och hälsorisker ska analyseras och att konsekvenserna av eventuella skador ska värderas före tillstånd får ges. De faktorer som påverkar riskvärderingen för GMO-grödor är främst:

• grödans biologi
• de införda generna
• var den odlas
• på vilket sätt den används

All verksamhet som gäller GMO kräver tillstånd av en myndighet. Kraven i tillståndsansökan skiljer sig åt beroende på organism och användningsområde, men generellt måste ett stort antal uppgifter redovisas så att myndigheten kan avgöra om den genetiskt modifierade organismen är lika säker som en motsvarande, icke-genetisk modifierad organism. De obligatoriska uppgifterna avser bland annat organismens ursprung, detaljer om den införda genen och dess egenskaper samt möjlig miljö- och hälsopåverkan. Ytterligare information efterfrågas ofta som stöd för bedömningen.

GMO-verksamhet delas in i tre områden

De tre områden som verksamhet med GMO delas in i är:

• Utsläppande på marknaden, det vill säga försäljning, import, odling eller användning i olika produkter.
• Försöksodling på fält.
• Innesluten försöksodling, till exempel i växthus och laboratorier.

Svenska myndigheter ansvarar för tillsyn och kontroll av reglerna inom sina respektive områden. Naturvårdsverket och Gentekniknämnden är rådgivande instanser.

Obligatorisk märkning av GMO för att garantera spårbarhet

Alla GMO eller produkter som kommer från GMO måste märkas och kunna spåras bakåt i produktionsledet. EU har gemensamma regler om hur produkterna ska märkas och hur informationen ska överföras i varje steg från producent till butik.

Konsumenten ska således kunna läsa på förpackningar eller på skyltar intill produkten om den innehåller GMO. Detta ger konsumenten en valfrihet, men det gör det också möjligt att spåra en produkt. Dokumentation om GMO ska sparas i fem år av alla som deltagit i saluföringskedjan.

Förberedelser inför en eventuell odling av GMO-grödor

En svensk förordning om försiktighetsåtgärder vid odling och transport av genetiskt modifierade grödor (SFS 2007:273) trädde i kraft den 1 augusti 2007. Förordningen avser kommersiell odling av GMO-grödor och innefattar även transport, lagerhållning eller annan hantering av GMO-produker som sker i samband med odlingen.

När GMO-grödor odlas ska det inte finnas någon risk att de sprids till någon annans jordbruksmark och orsaka ekonomisk skada. I förordningen finns det även bestämmelser om bland annat anmälan och information om odling, transport, rengöring av fordon med mera.

Närliggande bestämmelser

Andra närliggande bestämmelser kring GMO finns inom områdena:

• Utsäde innan utsäde av de flesta grödor får saluföras måste sorten få ett godkännande och finnas upptagen på en sortlista. Detta gäller även genetiskt modifierade sorter.
• Miljöskador EU har bestämmelser om miljöskadeansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Dessa omfattar även verksamheter med GMO.
• Ekologisk produktion enligt EU:s regler får GMO inte användas i ekologisk produktion med undantag av veterinärmedicinska läkemedel.
• Samexistens innebär att lantbrukarna ska kunna välja mellan att odla konventionella, ekologiska och genetiskt modifierade grödor. Dessa ska kunna odlas parallellt utan skadlig påverkan av varandra.