Boel Evander, Sveriges generalkonsul i Hongkong

Boel Evander fick följande fråga från Karin Ehnbom-Palmquist:
"Den 1 juli 2007 var det tio år sedan den tidigare brittiska kronkolonin Hongkong blev en del av folkrepubliken Kina. Det skedde under formeln 'ett land två system', enligt vilken Hongkong tillerkändes ett stort mått självstyre. Det var dock med blandade känslor som många Hongkongbor gick vad de såg som en osäker framtid till mötes. Idag verkar Hongkong vibrera av självförtroende och ekonomiskt välbefinnande. Men hur har det gått med utvecklingen mot demokrati? Och hur ser framtiden ut - är Hongkong en del av det kommunistiska systemet om tio-femton år eller är det fastlandskina som då är mer likt Hongkong?"

Boel Evander svarar

Det pluralistiska Hongkong blir för var dag mer och mer ekonomiskt integrerat i fastlandet, vilket här bejakas, och samtidigt rör sig enpartistaten Kina mot en allt friare ekonomi med större individuella rättigheter. Det är en hisnande tanke att om kanske 10 - 15 år formeln "ett land - två system" kan komma att sakna relevans. I den bästa av världar rör sig Kina snabbt mot Hongkongsystemet samtidigt som Hongkong fortsätter sin väg mot full demokrati, slutmålet enligt Basic Law, Hongkongs minikonstitution.

Inför firandet den 1 juli går debattens vågor höga och jag tycker mig se två infallsvinklar.

Den ena är att Hongkong och Peking funnit vägen till samlevnad, att HK:s minikonstitution Basic Law fungerar bra, att "ett land, två system" är en formel som borgar för att Hongkong framöver förblir vad det är idag; år efter år framröstat som världens friaste marknadsekonomi, där ett oberoende rättsväsende skapar förutsättningar för ett fritt och öppet samhälle. Därmed kan Hongkong behålla sin plats som internationellt finanscentrum av rang och som en smidig inkörsport till affärer med Kina. I allt utom utrikes- säkerhets- och försvarspolitik styr Hongkong sig självt.

Den andra infallsvinkeln är mera komplex. Då fokuserar man på bristerna i minikonstitutionen och vilka konsekvenser de har för demokratiutvecklingen. Systemet med en regeringschef, nominerad i en snäv krets, godkänd och utnämnd av Peking, och med en lagstiftande församling där blott hälften av de 60 medlemmarna väljs i direkta val, är knappast demokratiskt. Bristerna ligger i den gråzon som skapats i det att Peking har tolkningsföreträdet när en artikel i minikonstitutionen vållar kontrovers. Det urholkar Hongkongs fri- och rättigheter och underminerar det oberoende rättsväsendet och därmed Hongkongbornas rätt och förmåga att styra sig själva. Många menar att var gång som "sista ordet" sagts av Peking, har dess hand blivit synligare och tyngre med bland annat. inskränkt pressfrihet och tilltagande självcensur som följd.

Peking var inte särskilt synligt åren närmast kring 1997, man var betjänt av fortsatt stabilitet men visste kanske inte heller hur man skulle styra Hongkong. När stabiliteten såg ut att börja rubbas från sommaren 2003, då stora demonstrationer riktade mot Hongkongs regering och därmed indirekt mot Peking ägde rum, blev man mera aktiv.

Men det ökade engagemanget från Peking var också positivt. Hongkong drabbades av en serie negativa händelser (asiatiska finanskrisen, SARS m.m.) som fick ekonomin att djupdyka och ge självförtroendet en kraftig knäck. Bland rejäla handtag från Peking, märks färre restriktioner på individuellt resande från Kina till Hongkong vilket lett till en välmående turistsektor här, och ett frihandelsavtal omfattande Hongkong, Macau och 9 provinser i Pärlflodsdeltat. Liksom, inte minst på sistone, att ett antal stora börsintroduktioner förlagts hit.

Idag är självförtroendet tillbaka, ekonomiska indikatorer pekar uppåt, inte minst den allt hetare fastighetsmarknaden, ett traditionellt riktmärke för hur Hongkong mår. Men bakom kulisserna styr starka intressen från ett Pekingvänligt finans- och näringsliv, ovilligt att i dessa goda tider "rock the boat" genom att driva frågan om demokrati vidare. Varför agera när det i konstitutionens artikel 5 slås fast att "the socialist system and policies shall not be practised in the Hong Kong Special Administrative Region and the previous capitalist system and way of life shall remain unchanged for 50 years"? Inte minst i dessa kretsar, där många varit med om den segregerade tillvaron under britterna, är glädjen över att ha återbördats till moderlandet, och stoltheten i att vara jämbördig medlem i en nation, påtaglig.

Hongkongborna har rykte om sig att egentligen inte var så intresserade av politik, utan mest av att tjäna pengar. De politiska partierna och särskilt de inom demokratilägret har därför aktiverat sig på lokal nivå för att visa att det går att påverka tillvaron genom politiskt engagemang. Gräsrotsfrågor har blivit allt hetare och många engagerar sig nu i kampen för en bättre stadsplanering, kulturarvsfrågor, bättre luft och vatten m.m. Debattklimatet är öppet och taket fortfarande högt! Och starkt politiskt medvetna Hongkongbor legitimerar demokratilägrets fortsatta kamp för allmän rösträtt. Hongkongs just återvalde regeringschef har nu utlovat en roadmap för vägen mot konstitutionell reform snarast möjligt efter den 1 juli. Eftersom Peking satt stopp för direkta och allmänna val 2007 och 2008 hoppas många på 2012 men mera troligt är nog 2017.

Beskriv Sveriges relationer med Hongkong

Över tusen svenskar bor i Hongkong och svenska företag har funnits på plats sedan början av 1900-talet. Idag har över 130 verksamhet här. Antalet ökar och många SMEs väljer att ta vägen in i fastlandskina från Hongkong. Fler och fler företag ser också Hongkongs konsumtionsdrivna befolkning som en intressant marknad för sina produkter.

Relationerna mellan det officiella Hongkong och Sverige präglas av ömsesidig respekt inför varandras i grunden väsensskilda syn på samhällsmodell. Världens friaste marknadsekonomi med skattesatser på ca. 15% har ibland svårt att förstå sig på högskattelandet Sverige. Samtidigt som man beundrar mycket i den svenska modellen och gärna besöker vårt land för att studera den. De svenska officiella besöken skulle kunna vara fler, men många väljer dock att lägga något dygn i Hongkong på vägen hem från en mera omfattande rundresa i Kina. När de då möts av det vibrerande och dynamiska Hongkong ger det mersmak.

Vilken är Sveriges generalkonsulat i Hongkongs viktigaste uppgift?

Att främja Sverige, genom att sprida kunskap om vår goda modell på områden som jämställdhet, miljö, handikapp- och äldrevård. Det är här Hongkong behöver uppslag och vi för en ständig dialog med det officiella Hongkong och andra parter med målsättningen att bl.a. bereda marken för svenska företag. Konkurrensen om uppmärksamheten är hård men jag tror på att träget engagerat kontaktskapande, och förmåga att leverera lönar sig på sikt. Att ge den stora svenskkolonin god konsulär service är självklart och viktigt.

Vad är enligt dig landets/regionens största utmaning?

Att hantera alla dimensioner i relationen till Peking, inklusive den egna rollen i regionen som internationellt finans- och logistikcentrum. Hongkong har stora ambitioner och befinner sig i ständig konkurrens (verklig eller inbillad?) med andra finansiella centra i regionen. Man ser den ekonomiska integrationen med fastlandet som nyckeln till framgång. En stor utmaning är också den snabbt försämrade miljön med allt allvarligare luft- och vattenföroreningar.

Berätta om en händelse som präglat ditt yrkesliv

Inte bara en händelse utan många under min fem och halvt år långa tjänstgöring i Israel. Att leva mitt i, följa och rapportera kring konflikten i Mellanöstern lämnar ingen oberörd. Min period där 1992 - 1997 blev hisnande, Osloprocessen gav ljus, likaså handslaget mellan en till synes tveksam Rabin och mera entusiastisk Arafat på Vita Husets gräsmatta. Allt fördunklades när Rabin mördades en varm novemberkväll, mot slutet av ett euforiskt fredsmöte på ett Tel Aviv-torg, något kvarter från min bostad. Det var tungt att sedan försöka tro på möjligheten till en fortsatt fredsprocess.