Handeln med slavar tragiskt kapitel i afrikansk historia

Lars-Owe Persson svarar:

Handeln med slavar från Afrika är ett tragiskt kapitel i den afrikanska historieskrivningen. Kofi Annans ord från UNESCO:s minneshögtid om slavhandeln den 23 augusti 2004 manar till eftertanke: "Slavery was the first violation of human rights to be fought at the international level; today we must remain vigilant so that it disappears completely. No human being is the property of another."
Brasilien avskaffade slaveriet 1888 som det sista landet i världen. Många av slavarna kom från Västafrika. De köptes från kungar och hövdingar i Nigeria och grannländerna. Trots de grymheter som slavarna utsattes för utvecklade de sin kultur, mat och arkitektur både i det nya landet och vid återkomsten. Slavarna hade ofta goda yrkeskunskaper som bidrog till framgången i gruvor och på plantager. Fortfarande kan man finna ett antal byggnader i centrala Lagos som är uppförda i brasiliansk byggnadsstil av hemvändande slavar.

Sedan Nigerias självständighet 1960 har slaveriet inte haft någon framträdande roll i den politiska agendan eller i mediedebatten. Visserligen tog en presidentkandidat, Abiola, i början av 1990-talet upp frågan om kompensation till slavarnas anhöriga. Han fängslades av general Abacha och avled senare varvid frågan föll i glömska.
Under president Obasanjos regeringsmakt har frågorna om slaveriet fått ökad aktualitet. Sedan något år pågår ett projekt inom kulturministeriet om slavhandeln i Nigeria som skall presenteras vid olika konferenser och minneshögtider 2007. Tidpunkten markerar 200 år sedan slavhandeln avskaffades i England 1807. Museerna i Calabar och Badagry kommer då att inviga särskilda slavutställningar.

Det svensk-afrikanska museiprogrammet SAMP, med stöd från Sida, arbetar nu med en projektansökan: "From human wrongs to human rights: contextualizing historic/colonial and contemporary slavery." Museer i Madagaskar, Nigeria, Sverige, Sydafrika och Tanzania kommer att ingå i projektet.

Beskriv Sveriges relationer med Nigeria

Lars-Owe Persson: Sverige har funnits på plats i Nigeria sedan självständigheten 1960. Våra bilaterala relationer är för närvarande mycket goda. Sedan militärdiktaturen föll 1998 har Nigeria genomgått en betydande demokratiseringsprocess. President Obasanjo har sedan han tillträdde för sju år sedan aktivt arbetat med att bekämpa korruption och ekonomisk brottslighet samt att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i landet. Presidenten är medlem i statsminister Perssons nätverk för FN-reformer och ingick även i Palmekommissionen på 1980-talet. Nigeria ingår i det Nordisk-Afrikanska utrikesministersamrådet. Sverige och Nigeria har under senare år samarbetat i flera regionala konflikter (Mano River, Sudan-Darfur), inom ramen för Afrikanska Unionen, AU, och den västafrikanska organisationen ECOWAS.

Nigeria är efter Sydafrika Sveriges viktigaste exportmarknad i Afrika söder om Sahara. Under senare år har Ericsson intagit en dominerande ställning på mobiltelefoniområdet och Nigeria är nu med på företagets tio-i-topplista. Det svenska näringslivsintresset för Nigeria har ökat markant under 2000-talet och landet är en prioriterad marknad för Exportrådet.

Vilken är den viktigaste uppgiften för Sveriges ambassad i Abuja

Lars-Owe Persson: Ambassaden skall verka för att på ett aktivt sätt främja och utveckla svenska intressen inom alla områden i Nigeria. Den politiska dialogen har ökat genom president Obasanjos starka engagemang inom AU och fredsmäklande i flera regionala kriser samt deltagande i statsministerns nätverk för FN-reformer. Sedan 2004 har Sverige stärkt samarbetet med ECOWAS.
Näringslivsfrågorna fortsätter att vara en viktig del av ambassadens verksamhet. Exportrådets uppgradering av den nigerianska marknaden gör att främjandearbetet har ökat i volym och betydelse. Som ett resultat av detta har migrationsverksamheten haft en kraftig uppgång de senaste åren. Detta har inneburit en extra belastning på personalresurserna eftersom falska dokument är ett mycket vanligt förekommande inslag.

Vilken är, enligt dig, Nigerias största utmaning?

Lars-Owe Persson: Inför presidentvalet 2007 stiger nu den inrikespolitiska temperaturen i landet. Den största debattfrågan är om president Obasanjo skall försöka åstadkomma en ändring av konstitutionen för att kunna sitta kvar vid makten en tredje period. Det politiska taktikspel som nu pågår kan leda till osäkerhet och instabilitet i landet. Till detta skall läggas en alltmer ökad kriminalitet och politiska våldsamheter samt etniska och religiösa oroligheter speciellt i samband med demonstrationer mot publiceringen av Muhammedkarikatyrerna.

Korruptionen är mycket svår att komma till rätta med eftersom den genomsyrar hela samhällssystemet. Kidnappningar av utländsk personal vid oljebolagen i Nigerdeltat samt sabotage mot oljeledningar och produktionsanläggningar har satt regeringen under hård press. Nigeria är en av världens ledande oljeproducenter men trots detta ligger landet långt ner på fattigdomslistan. Diversifiering av den inhemska produktionen för att minska oljeberoendet är nödvändig. Detta kräver ordentliga krafttag för att öka elproduktionen och att bygga ut och rehabilitera elnätet i landet samt att förbättra vägar, järnvägar och inte minst flygsäkerheten inom inrikesflyget. Tack vare det höga oljepriset har landet nu byggt upp en ansenlig valutareserv. För att undvika tidigare misslyckanden med en svällande statsapparat krävs dock en stram budgetpolitik utan korrupta inslag.

Stafettfrågan går vidare

Lars-Owe Persson frågar Börje Ljunggren, Sveriges ambassadör i Kina:

I kampen om Afrikas naturresurser spelar Kina idag en aktiv roll. Är det tredje vågen - råvarukolonialismen - som vi nu bevittnar? Brandskattningen av Afrika fortsätter. Kina behöver säkra leveranser av olja och mineraler när man nu i snabb takt bygger upp den inhemska industriella och tekniska kapaciteten. På många områden kommer man att öka konkurrensen med omvärlden.

Den afrikanska kontinenten används redan som Kinas testmarknad för lågprisprodukter av skiftande kvalitet. Kommer detta att fortsätta?

Kina prioriterar idag två länder i Afrika - Sydafrika och Nigeria. Om Afrika vid en framtida utvidgning av FN:s säkerhetsråd endast tilldelas en plats vilket land kommer Kina då att stödja - Nigeria eller Sydafrika?

Vilket scenario till ovanstående samt Kinas roll och ställning i Afrika år 2020 kan tecknas från Peking?

Publiceringsdatum

Artikeln publicerad 11 maj 2006.