Att byta utrikespolitik är inte som att byta skjorta

Staffan Carlsson svarar:

Med sedvanlig rättframhet har du ställt en tillspetsad fråga. Många är redan beredda att ge ett entydigt svar, till exempel den kände krönikören Philip Stephens i Financial Times, som häromdagen konstaterade att Brown inte har någon annanstans att ta vägen än Europa.

Min vana trogen måste jag för egen del konstatera, att jag inte är så säker på svaret. Vi har inte så mycket att gå på, och det är alltid vanskligt att sia, särskilt om utrikespolitiken. Hur många var vi som före den 11 september såg i vilken riktning president Bush skulle ta sin politik? Hur många var vi som före premiärminister Blairs tillträde 1997 gissade att ett av standardverken om Blair som regeringschef skulle komma att få titeln "Blairs krig"?

Lägg därtill att inte minst vi svenskar borde ha klart för oss att man inte lägger om utrikespolitisk kurs som man byter skjorta. Det britterna kallar sin särskilda relation, den till Förenta staterna, överlevde Suez och Vietnam, och jag tror att den kommer att överleva även Irak. Det utesluter inte att vi i enskildheter, liksom i nyanser och atmosfär, kan komma att få se en del förändringar i den brittisk-amerikanska relationen.

Sedan finns det många runt finansminister Brown, som hävdar att Europa kommer att vara en viktig dimension i brittisk politik framöver, framför allt därför att stora och viktiga problem, klimatfrågan, energifrågan, den inre säkerheten, måste hanteras på ett europeiskt och internationellt plan. Om detta är samförståndet rätt stort, långt in i det konservativa partiet. Det svåra blir när vi kommer in på sådant som institutioner och beslutsfattande. Av många här ses detta som navelskådande. Jag håller inte med, men den hållningen sitter, som du vet, djupt hos många britter. Det begränsar handlingsutrymmet för alla brittiska regeringschefer.

Beskriv Sveriges relationer med Storbritannien

Inte över hela fältet men väl på en rad viktiga områden - jag tänker på sådant som handels- och jordbrukspolitik, viktiga delar av utrikespolitiken - står vi i vår syn på Europasamarbetet nära den brittiska. Sedan delar vi med britterna en allmän pragmatism, som ofta gör att det är lätt att komma på talefot. Vi har dessutom inga svårigheter att förstå vad britterna säger. Detta bidrar till närheten i kontakterna mellan Sverige och Storbritannien. Dock får vi inte för ett ögonblick glömma bort att britterna ibland har andra intressen än vi.

Vilken är ambassaden i Londons viktigaste uppgift?

Vi har två uppgifter som jag ser som centrala. Den ena är att underlätta de europapolitiska kontakterna och det europapolitiska samarbetet. Den andra har att göra med balansen i det svensk-brittiska förhållandet. Det heter ibland att vi är mer intresserade av Storbritannien än Storbritannien av oss. Något ligger det i det, men efter två år här tror jag mig veta att det på en hel del områden också finns ett brittiskt intresse för Sverige. En viktig uppgift för oss är att fånga upp det intresset, vare sig det handlar om politik, ekonomi eller kultur.

Vilken är Storbritanniens största utmaning?

På det utrikespolitiska planet handlar det nog om den fråga du tar upp, att hitta balansen mellan den amerikanska och den europeiska dimensionen i den egna politiken. På det inre planet är en av de stora utmaningarna att hantera hotet mot den inre säkerheten, som vi inte minst efter bomberna i tunnelbanan sommaren 2005 vet är allvarligt, och att göra det utan att tumma på det som många i Storbritannien uppfattar som traditionella brittiska värderingar som öppenhet och tolerans.

Stafettfrågan går vidare

Staffan Carlsson frågar Britt Falkman Hagström, ambassadör i Dhaka:

När jag i övergången mellan 70-tal och 80-tal jobbade i Dhaka, ansåg min dåvarande chef att jag var en obotlig pessimist. Om Bangladesh är en ost, sade han en minnesvärd kväll till mig, så verkar det som om du bara ser hålen. Ett kvartssekel senare, när jag hör hur man lyckats med att sedan slutet av 70-talet halvera barnadödligheten i landet, som förvisso alltjämt är hög men långt ifrån så skrämmande som då, undrar jag om min chef, Peter Hegardt, hade rätt. Har något dramatiskt hänt i Bangladesh de senaste tjugofem åren och i så fall varför?

Publiceringsdatum

Artikeln publicerad 20 mars 2007.