Saudiarabien beroende av importerad arbetskraft

Jan Thesleff svarar:

Den ständiga närvaron och beroendet av importerad arbetskraft präglar Saudiarabien. Det är inget nytt fenomen, men nationaliteterna har varierat över tiden. Första Gulf-kriget ledde till att miljoner arbetare, lärare och läkare från Palestina, Jemen, Jordanien och Egypten fick åka hem och ersattes med arbetskraft från Asien, med Indien, Pakistan, Filippinerna och Bangladesh i spetsen. Saudiarabien för traditionellt - i motsats till de flesta europeiska länder - en liberal politik vad gäller arbetskraftsimport, men har en strikt reglerad, rigid intern arbetsmarknad.

Efter att länge inte ha tagit tag i dessa frågor, har nu vaknat upp. Arbetskraftsinvandringen och inte minst den underliggande frågan hur man skall råda bot på den stora arbetslösheten och undersysselsättningen bland den allt yngre egna saudiska befolkningen (60 procent är under 25 år) samt bristerna i utbildningsväsendet debatteras idag livligt. Det faktum att kvinnor i allt väsentligt är utestängda från arbetsmarknaden, med undantag för utbildnings- och vårdsektorerna, lyfts också fram. Antalet legala utlänningar i kungadömet uppskattas till en tredjedel av befolkningen eller dryga sju miljoner. Deras andel av arbetsmarknaden överstiger sextio procent. Därtill kommer ett stort mörkertal av illegala invandrare, inte minst de tiotusentals muslimer från kringliggande länder i Afrika, Mellanöstern och övriga Asien som årligen dröjer sig kvar efter pilgrimsfärden ("hadj"). Sedan flera år bedriver man en "saudiseringspolitik". Målet är 75 procent saudier på varje arbetsplats. Framgångarna har dock låtit vänta på sig och den ekonomiska boomen ställer krav på nyrekrytering. Undantagen från regeln är därför många.

I arbetskraftsimportens spår följer sociala utmaningar. Varje utländsk arbetstagare måste ha en lokal sponsor, vilket kan leda till beroendeförhållande och utnyttjande. Utsattheten är än större hos de illegala. Saudiarabiens strikta lagstiftning och islams hegemoni leder till kulturkrockar. Även på detta område förs dock nu en livligare debatt. Pressen rapporterar detaljerat om övertramp och på det legala planet har arbetstagarnas rätt nyligen stärkts när det gäller innehållna löner. Det är dock en dans i långsam takt, där steg framåt ofta följs av steg tillbaka. Saudiserings-ambitionen till trots lär därför beroendet av importerad arbetskraft bestå för överskådlig framtid.

HIV och AIDS har sedan länge setts som utländska fenomen som förts till landet genom invandrargrupper och som främst sprids inom desamma. Endast utländska arbetare underkastas således obligatoriska aids-tester. Sjukdomen slår dubbelt hårt mot icke-saudier, då de sjuka dels ofta förlorar sina arbeten, snabbt sänds hem och dels - i motsats till saudiern i gemen - inte har rätt till fri sjukvård. Risken för utvisning och social och religiös stigma gör att många fall inte rapporteras. Även på detta område förekommer en begynnande debatt och HIV/AIDS-statistik publiceras sedan ett par år tillbaka. De kulturella skygglapparna finns dock kvar och än så länge är "prevention" ett främmande ord.

Beskriv Sveriges relationer med Saudiarabien

Sverige har starkt tilltagande handelsförbindelser med Saudiarabien. Saudiarabien är Sveriges största marknad i Mellanöstern och även stor globalt sett. Svenskkolonin har pendlat upp och ned under åren - i takt med exportaffärer och terroristdåd - men ligger trots allt kring betryggande 1000-talet svenskar. Saudiarabien växer också fram som en politisk aktör, utöver rollen som global energireserv och leverantör. I en region som präglas av kris, splittring och politisk svaghet kliver man fram på den politiska arenan, nu senast vid Mecka-uppgörelsen mellan Fatah och Hamas. Politiskt kan Saudiarabien förväntas bli en allt intressantare dialogpartner och detsamma gäller dess roll i kulturdialogen med den arabiska och muslimska världen.

Vilken är ambassaden i Riyadhs viktigaste uppgift?

Ambassaden - som täcker Saudiarabien, Kuwait, Oman och Jemen - har främjande, i termens vidaste bemärkelse, som huvuduppgift. Handelsfrämjandet är en självklarhet, men jag tänker i vidare termer på främjande och breddande av våra förbindelser, politiskt och kulturellt. Saudiarabien befinner sig i begynnelsen av en intressant period. Mycket går fortsatt i maklig takt, men det är ambassadens uppgift att fånga upp och stimulera de signaler som ges. Säkerhetspolitisk rapportering är av växande betydelse, liksom fokus på det gryende civila samhället, inklusive utvecklingen på MR-området. EU:s förbindelser med GCC-länderna (Gulf Cooperation Council: Saudiarabien, Bahrain, Kuwait, Qatar, Oman och Förenade Arabemiraten) är inte fullt utvecklade. När EU-GCC förhandlingarna om ett frihandelsavtal rotts i hamn kommer också EU-arbetet i Riyadh att bli än viktigare.

Vilken är Saudiarabiens största utmaning?

Saudiarabiens stora utmaningar ligger i att åstadkomma fortsatt reform, inte minst på det sociala området, mjuk succession och att bevara den interna balansen i landet. Samtidigt försöker man stå emot den omedelbara omvärldens snabba händelseförlopp, sönderfall och höga spännings- och våldsnivå och därtill motverka terrorismen. Utmaningarna är enorma. Globalisering är i sig en svår nöt att knäcka för ett traditionellt, stambaserat samhälle. Den starka ekonomin och samhällets grundläggande konservatism har hittills bromsat utvecklingen, men den unga och snabbt växande befolkningen, inklusive den tysta majoriteten kvinnor, gör försiktigt sin röst hörd.

Stafettfrågan går vidare

Jan Thesleff frågar Robert Rydberg, Sveriges ambassadör i Tel Aviv:

Inrikespolitiskt tycks Israel - åtminstone på avstånd - gå från kris till kris. Förtroendet för såväl statschef som regeringschef är i botten och koalitionen ifrågasätts alltmer. Såväl israeler som palestinier är upptagna av sina egna interna kriser och varken krishantering eller krislösning står på dagordningen. Hur påverkas den israeliska självbilden av denna situation? Vilka drivkrafter finns för att ta tag i såväl de interna som externa kriserna? Kan politisk trötthet vändas till politisk styrka och kan en ny israelisk politik växa fram? Hur påverkar dagens situation utsikterna att nå fram till förhandlingsbordet i den arabisk-israeliska konflikten?

Publiceringsdatum

Publiceringsdatum 12 april 2007.