Israels regering styrs ytterst av folkviljan
Robert Rydberg, Sveriges ambassadör i Tel Aviv fick följande frågan av ambassadören i Riyadh, Jan Thesleff:
Inrikespolitiskt tycks Israel - åtminstone på avstånd - gå från kris till kris. Förtroendet för såväl statschef som regeringschef är i botten och koalitionen ifrågasätts alltmer.
Såväl israeler som palestinier är upptagna av sina egna interna kriser och varken krishantering eller krislösning står på dagordningen.
Hur påverkas den israeliska självbilden av denna situation? Vilka drivkrafter finns för att ta tag i såväl de interna som externa kriserna? Kan politisk trötthet vändas till politisk styrka och kan en ny israelisk politik växa fram? Hur påverkar dagens situation utsikterna att nå fram till förhandlingsbordet i den arabisk-israeliska konflikten?
Robert Rydberg svarar:
Efter fyra år i Israel slås jag fortfarande av kontrasten mellan å ena sidan detta lands kapacitet inom ekonomi, vetenskap, kultur och - trots Libanon - på det militära området, å andra sidan ett politiskt system som är så bristfälligt och som har så svårt att rationellt hantera avgörande frågor. Detta system är kanske inte sämre än många andra länders. Men man har ett större behov av något som är bättre.
På ett moraliskt plan tror jag att konsekvenserna av den senaste tidens kriser och affärer kommer att sitta i länge. Det finns en växande misstämning och cynism i samhället, som på sikt kan vara farlig.
De närmaste månaderna kan bli avgörande för regeringen och premiärministern. Nyval är möjligt, men klarar man de akuta problemen kan man mycket väl sitta kvar större delen av de tre år som återstår av mandatperioden.
Israel fokuserar inåt och regeringen är försvagad. I dag minskar detta förmodligen handlingsutrymmet, gentemot palestinierna och länder i regionen. Läget kan dock förändras så att det motsatta inträffar, så att regeringen ser ett behov av att själv ta nya initiativ utåt.
Ytterst styrs varje regering här av folkviljan. Det stora flertalet israeler vill se förhandlingar och en verklig fredsprocess. Men man uppfattar vägen dit som blockerad och ser Hamas, Hizbollah och Iran som ett existentiellt hot. Denna hotbild är nog en mer begränsande faktor än den inrikespolitiska scenen. Jag tror också att omvärlden kan göra mycket för att hjälpa både israeler och palestinier att se bortom sina respektive hotbilder och bittra historiska erfarenheter, för att i stället försöka samarbeta i bägge folkens intresse.
Beskriv Sveriges relationer med Israel
Vårt förhållande är i grunden gott, men inte okomplicerat. Politiskt påverkas förbindelserna i hög grad av Mellanösternkonflikten, och vår syn på denna. Jag har själv vid flera tillfällen haft att hantera bilaterala utmaningar som berott på sådant.
I den politiska dialog som vi har i dag finns en god ömsesidig respekt, vilket inte hindrar oss från att när så behövs framföra tydliga synpunkter. Israel uppskattar att den svenska regeringen förklarat att man vill bredda och utveckla det bilaterala samarbetet.
Inom ekonomi, vetenskap och kultur är bilden av Sverige utpräglat positiv. Svenska företag som är verksamma i Israel är i allmänhet mycket nöjda. Samarbetet mellan små och medelstora högteknologiföretag växer.
Särskilda aspekter på de bilaterala relationerna är de svenska judar och judiska organisationer i Sverige som är engagerade i verksamhet här, liksom de många israeler som har förbindelser med Sverige, som fick komma till Sverige efter kriget eller som berördes av Raoul Wallenbergs räddningsaktion i Budapest.
Vilken är ambassaden i Tel Avivs viktigaste uppgift?
Rapportering om Mellanösternkonflikten, förhållandet till palestinierna, mänskliga rättigheter, inrikespolitik och synen på regionala frågor, exempelvis Iran, står i centrum. En annan huvuduppgift är Sverigefrämjande i bred bemärkelse: handel, investeringar, forskning och utveckling, kultur med mera.
Vilken är enligt dig Israels största utmaning?
Israels största utmaning är att bygga en hållbar fred med palestinierna genom en tvåstatslösning. Det är nyckeln till normala relationer med grannländerna och till att fullt ut accepteras i världssamfundet. Det är också nödvändigt för långsiktig intern stabilitet och för att Israel ska bli den attraktiva magnet för det judiska folket världen över som man vill se sig som.
Stafettfrågan går vidare
Robert Rydberg frågar Christer Asp, Sveriges ambassadör i Ankara:
Det bilaterala samarbetet mellan Israel och Turkiet är intensivt på många plan, från statsbesök till infrastrukturprojekt och massturism. Turkiet har också goda förbindelser med den palestinska sidan och tog exempelvis emot ledande Hamaspolitiker efter valsegern i fjol. Vilken roll vill och kan Turkiet spela i Mellanösternkonflikten? Hur påverkas förutsättningarna för en sådan roll av den historiska bakgrunden i regionen, och av att ett islamistiskt parti innehar regeringsmakten?
Publiceringsdatum
Publiceringsdatum 1 maj 2007.
