Turkiet har central roll i konfliktdrabbad region

Christer Asp svarar:

Att Turkiet vill och kan spela en central roll i denna konfliktdrabbade region, hänger inte bara samman med det faktum att de flesta lagfarter till fastigheterna i bland annat Jerusalem ännu hålls dammfria i de osmanska arkiven. Turkarna känner ett historiskt ansvar för regionen, ett ansvar som kanske inte fullt ut erkänns av de stater som växte fram när det osmanska imperiet började vittra sönder. Klart är emellertid att Turkiet har den fasta ambitionen att förbli en aktiv aktör i regionen. Man pekar med rätta på det unika förhållande att Turkiet har goda relationer med samtliga parter. Teheran och Damaskus besöks regelbundet och kontakterna med övriga delar av den muslimska välden är intima. Ett undantag utgörs tills vidare av den kurdiske ledaren Barzani, med vilken den politiska ledningen nog gärna vill ha direktkontakt, inte minst om PKK och Kirkuk-frågan, men som den militära ledningen ställer sig tveksam till. Relationerna med Israel är utmärkta - under 2006 ägde närmare 20 ministerbesök rum i båda riktningarna - även om de fått sig en tillfällig törn som följd av kraftig turkisk kritik av utgrävningarna runt al Aksamoskén. De bilaterala handelsrelationerna har utvecklats explosionsartat under senare år.

Besöket i januari förra året av Hamas kom plötsligt och föreföll mindre väl planerat. Regeringen fick också utstå såväl intern som extern kritik, inte minst från Israel, vilket dock inte hindrat att man fortsätter förespråka kontakter med Hamas - och sådana förekommer också med Hamas i Damaskus. Samtidigt åskådliggör besöket grunddragen i den turkiska regionala politiken, nämligen dialog med alla och ambitionen att inta vad som ses som en rättmätig central plats vid förhandlingsborden.

För Turkiet är lösningen på den palestinsk-israeliska konflikten nyckeln till att hindra sönderfallet i Irak och regionen som helhet - och omvänt. Emellertid har turkarna motvilligt tvingats konstatera efter det nyliga muslimska sjustatsmötet i Islamabad, att en grupp hellre vill utnyttja initiativet för att mildra konflikten mellan shia- och sunnimuslimer, än att ta sig an roten till det onda, nämligen konflikten mellan Israel och palestinierna. Att ett värdekonservativt muslimskt parti sitter vid makten i Turkiet tror jag inte har så stor betydelse för inriktningen av Turkiets regionala politik. Det sunnidominerade Turkiet förblir till 98 procent muslimskt med olika schatteringar oavsett vem som sitter i regeringsställning. Mer intressant är att fundamentalistiska yttringar känns främmande i det såväl muslimska som demokratiska Turkiet.

Beskriv Sveriges relationer med Turkiet

Kanske kan hävdas att våra bilaterala kontakter började med att vikingarna Halfdan och Are ristade in sina fortfarande läsliga namn på en balustrad i det arkitektoniska mästerverket Hagia Sophia i Konstantinopel. Under tiden för det osmanska riket utvecklades relationerna och då med lutning åt det militära hållet. Karl XII:s äventyr i Bender är nästan lika känt för turkar som för svenskar, men den historiskt intresserade vet att även Gustav Vasa och Gustav II Adolf såg fördelarna av nära militära relationer med Höga Porten. Det är alltså inte så konstigt att Sverige blev den första kristna nation som turkarna ingick en militärallians med på 1700-talet, vilket också gav oss utmärkelsen "Turkiets äldsta vän" i Europa. Och på den vägen är det - med ett tillfälligt undantag. Under några år kom Anna Lindh att beskrivas som Turkiets värsta fiende, åtminstone tills man insåg att hennes kritik av hur de mänskliga rättigheterna upprätthålls i Turkiet inte syftade till att hålla Turkiet utanför EU utan tvärtom avsåg att bana väg för förhandlingar. I dag kan våra uråldriga relationer sammanfattas med att de är utomordentligt goda.

Vilken är ambassaden i Ankaras viktigaste uppgift?

Att bistå Turkiet på vägen mot fullt medlemskap i EU genom att betona nödvändigheten av en fortsatt reformprocess samt att bidra till att Turkiets strategiska och ekonomiska betydelse för EU lyfts fram på ett tydligare sätt. På det bilaterala planet handlar det om att frigöra oss från bilden av en notoriskt instabil turkisk marknad och att i stället bygga på de goda relationerna och det ökade intresset bland svenska företag för en snabbt växande ekonomi. Tillsammans med GK i Istanbul vårdas vår omfattande kulturdiplomati. På den konsulära sidan finns anledning hålla i minnet att över 400.000 årliga besökare från Sverige kommer till ett av världens mest jordbävningsdrabbade områden.

Vilken är Turkiets största utmaning?

Egentligen handlar det om två delvis sammanhängande utmaningar, nämligen EU-anslutningen och den ekonomiska utvecklingen. När turkarna efter århundraden kom till insikten att det inte gick att göra Europa till sitt, beslöts i stället att Turkiet skulle förankras i Europa. Omsvängningen kom med Kemal Atatürk som möblerade om rätt ordentligt i osmanska traditioner. Det gamla sopades ut och Turkiet kläddes i västerländsk dräkt. Men detta räcker naturligtvis inte i dag för EU-medlemskap. Även om det turkiska samhället återigen under de senaste åren genomgått en omfattande reformering, återstår en hel del för att nå upp till våra värderingar av demokrati, mänskliga rättigheter och rättstrygghet. Att fortsätta driva den ibland mödosamma processen vidare är onekligen en utmaning i ett läge där olika hörn av EU signalerar att Turkiet, oavsett vad som uppnås, ändå inte bör få fullvärdigt medlemskap. Det blir än mer mödosamt för turkarna om man beaktar att drömmen om Europa är lika levande i dag som då den ursprungliga reformeringen av Turkiet inleddes. Det är hög tid att också de negativa förespråkarna i EU tar sig an den positiva turkiska utmaningen! I det perspektivet ter sig den ekonomiska utmaningen mer blygsam. Likväl har ekonomin på några korta år svängt om från ekonomiskt moras till en framgångssaga. Mycket tyder på att den kommer fortsätta. Inför kommande president- och parlamentsval kan man ju också lägga till att fortsatt politisk stabilitet är en utmaning.

Stafettfrågan går vidare

Christer Asp frågar Mårten Grunditz, Sveriges ambassadör i Athen:

Efter islossningen mellan Turkiet och Grekland som följd av jordbävningsdiplomatin, har relationerna åkt berg-och-dalbana. Efter många turer och inställda datum, skall nu utrikesminister Gül besöka Athen i slutet av mars - om mötet inte ställs in igen. Muslimerna i Trakien, det grekiskortodoxa Halki-seminariet utanför Istanbul, de återkommande skärmytslingarna i Egeiska havet, Cypern-frågan och kanske även en kvardröjande effekt av att ha förlorat Konstantinopel tynger relationerna. Logiskt sett borde friktionerna bäst kunna lösas mellan två EU-medlemmar, snarare än bilateralt, skapa en bättre säkerhetspolitisk situation och dessutom ge en ordentlig skjuts rent ekonomiskt, inte minst för Grekland. Likväl fortsätter Cypern-konflikten att utgöra ett väsentligt hinder för Grekland och Turkiet att utveckla sina relationer - och för Grekland att spela den förlösande roll som landet borde kunna göra för att få ett slut på konflikten. Varför?

Publiceringsdatum

Publiceringsdatum 22 maj 2007.