Om ett medlemskap i EU för Ukraina

John-Christer Åhlander svarar:

Det ligger i vårt eget nationella intresse att Ukraina på sikt blir EU-medlem. Försummar vi att ge detta perspektiv riskerar vi också att också fjärma landet från väst med allt vad det innebär att kunna vidareutveckla våra relationer på grundval av gemensamma värderingar. EU:s grannskapspolitik (ENP) ses här inte som ett komplement till medlemskap, utan som något annat. Man tycker att ENP är det tröstpris som sticks till landet av ett självbelåtet och självtillräckligt EU. De flesta betraktar därmed ENP som en förolämpning och vad man särskilt vänder sig mot är att detta koncept också omfattar länder som ligger söder om Medelhavet och definitionsmässigt inte är europeiska och därmed heller ej kan göra anspråk på medlemskap.

Den utmaning vi står inför är att förklara de fördelar som finns för Ukraina med ENP och göra det nya avtal som EU förhandlar om så omfattande som möjligt, utnyttjande det vidsträckta mandat som finns från EU. Men detta kräver också respons från ukrainsk sida. De ledande partierna bejakar ett närmare samarbete med EU. Taktiska överväganden i förhållande till andra länder som söker medlemskap har hittills spelat mindre roll. Blir förhandlingsresultatet bra kan man beteckna avtalet som något nytt, en associering på vägen mot medlemskap. Därmed kan man undvika den konfrontation som en formell ansökan om medlemskap skulle innebära. Ett fördjupat frihandelsavtal kommer när det implementeras att visa på de ömsesidiga fördelar som följer av en ekonomisk integration. Grunden kan därmed läggas för en politisk integration, som även förutsätter värdegemenskap när det gäller sådana begrepp som rättsstatlighet och kamp mot korruption.

Under tiden gäller det att synliggöra EU mer än som skett hittills. Ikraftträdande och generös tillämpning av ett avtal om viseringslättnader blir ett lackmustest på om EU tycker om Ukraina. I övrigt skulle man önska sig en omfattande informationskampanj. Stödet för EU tyder visserligen på att en betryggande majoritet är för, men inte överväldigande. Om stödet generellt ligger på någonstans mellan 55-60 procent är det lägre i öst än i väst. Den nya penningpåse som följer med grannskapspolitiken ger möjlighet till en hel del projekt. Det är viktigt att några av dessa också blir synliga precis som skedde i de länder som senast blivit medlemmar; ett reningsverk som det står EU på betyder oerhört mycket för att göra EU levande och konkret. Ett massivt stipendieprogram, öronmärkt för ukrainska studenter skulle också appellera till ungdomen. Det är vad ungdomar jag träffar framförallt frågar efter.

Ukrainas EU-medlemskap blir inte realitet i morgon, ej heller i övermorgon. Det kommer att ta ytterligare tid innan man kommer att ha enats om hur landet skall styras. Pågående diskussion mellan president, regering och parlament är inte ny. Den går dryg tio år tillbaka i tiden och handlar om maktfördelning och i grunden om demokrati. Svårigheten att komma fram till en lösning beror på oklarheter i konstitutionen och det finns nu en framväxande känsla att man tillsammans behöver se över denna. Att allt detta nu intensivt debatteras på ett sätt som möjliggjorts av den orangea revolutionen är en klar indikation på att färdriktningen är den rätta.

Beskriv Sveriges relationer med Ukraina

Den orangea revolutionen hösten 2004 innebar ett förnyat intresse för Ukraina i Sverige. Detta hade föregåtts av en period då detta land i det allmänna medvetandet avskrivits som hopplöst och stagnerat. Men nu ville alla komma hit och titta, träffa människor och bilda sig en egen uppfattning. Att Sverige är en stark förkämpe för Ukrainas önskan om EU-medlemskap bidrar till den positiva bild som finns rörande Sverige. Hos en bredare allmänhet är dock det positiva intresset för vårt land knutet till den "svenska modellen", något som visar att man uppskattar vårt samhälle och hur det utvecklats.

Vilken är ambassaden i Kievs viktigaste uppgift?

Tillvarata svenska intressen och företräda Sverige. I detta ligger också att bevaka och rapportera om vad som händer politiskt och ekonomiskt. I ett land som Ukraina har ambassaden även en viktig uppgift att fylla som dörröppnare för företag i deras kontakter samt bistå dem i deras mellanhavanden med myndigheter. En ökande ström av resenär till Sverige ställer stora krav på viseringsverksamheten. Ett omfattande program för utvecklingssamarbete gör det möjligt för oss att bidra till Ukrainas EU-anpassning.

Vilken är enligt dig Ukrainas största utmaning?

Att gå vidare i den politisk-ekonomiska reformprocessen. Att finna en fungerade och av alla accepterad rollfördelning mellan president, premiärminister och parlament. Att fullfölja förhandlingarna med EU om ett nytt, fördjupat avtal för samarbete som skall ersätta det gamla Partnerskaps - och samarbetsavtalet från 1998. Att därmed förmå EU:s medlemsländer att bejaka de ukrainska integrationssträvandena.

Stafettfrågan går vidare

John-Christer Åhlander frågar John Hagard, Sveriges ambassadör i Ljubljana:

När jag lämnade Ljubljana hösten 2003 var Slovenien berett att träda in som fullvärdig medlem av EU, vilket också skedde i maj 2004. Jag kommer ihåg segerruset i Ljubljana men också den ängslan man kunde spåra över vad EU-medlemskapet skulle innebära. Min fråga till Dig är: Vad har det betytt för Slovenien att sitta med vid bordet i Bryssel? Har medlemskapet motsvarat förväntningarna, politiskt och ekonomiskt? Vad tycker gemenen man att man vunnit genom medlemskap? Känner man att man kunnat bevara sin nationella identitet, som några fruktade skulle gå förlorad. Känner man att man kan spela någon roll inom EU och då särskilt vad gäller den egna regionen, Balkan? Hur förbereder man sig inför sitt ordförandeskap, första hälften av 2008?

Publiceringsdatum.

Publicerad den 12 juni 2007.