Kinas relationer med Afrika

Lars-Owe Persson, Sveriges ambassadör i Nigeria, ställde följande frågor till Börje Ljunggren, ambassadör i Peking:

I kampen om Afrikas naturresurser spelar Kina idag en aktiv roll. Är det tredje vågen - råvarukolonialismen - som vi nu bevittnar? Brandskattningen av Afrika fortsätter. Kina behöver säkra leveranser av olja och mineraler när man nu i snabb takt bygger upp den inhemska industriella och tekniska kapaciteten. På många områden kommer man att öka konkurrensen med omvärlden.

Den afrikanska kontinenten används redan som Kinas testmarknad för lågprisprodukter av skiftande kvalitet. Kommer detta att fortsätta? Kina prioriterar idag två länder i Afrika - Sydafrika och Nigeria. Om Afrika vid en framtida utvidgning av FN:s säkerhetsråd endast tilldelas en plats vilket land kommer Kina då att stödja - Nigeria eller Sydafrika? Vilket scenario till ovanstående samt Kinas roll och ställning i Afrika år 2020 kan tecknas från Peking?

Börje Ljunggren svarar:

Det övergripande utrikespolitiska målet för Kina är att, som det officiellt heter, "på fredlig väg" bygga relationer med omvärlden som i första hand främjar Kinas ekonomiska utveckling. Ambitionen är att, som Financial Times förre Peking-korrespondent säger i en nyutkommen bok, åstadkomma en "compression of development time" och på 20 år fyrdubbla landets BNP. Därmed ska ett "relativt välstånd" skapas och landet genomgå en "peaceful rise". Denna övergripande målsättning har högst påtagliga konsekvenser för Kinas agerande globalt, och exempelvis i Afrika.

Det är i främsta hand ekonomiska drivkrafter som ligger bakom det senaste decenniets utökade kinesiska närvaro på den afrikanska kontinenten. Kina kan inom kort bli Afrikas tredje största handelspartner, efter USA och Frankrike men före Storbritannien. Detta ekonomiska inflytande kommer också att innebära en ökad kinesisk politisk tyngd i relationerna med Afrika. Viktigast för Kina är att säkerställa tillgång till vissa strategiska råvaror, framförallt råolja. Afrikansk olja står idag för ca 30% av den kinesiska importen, och andelen kommer att växa.

Under de senaste åren har Kina ingått så kallade "strategiska partnerskap" på bred front. I den kretsen av länder återfinns Egypten, Etiopien, Sydafrika och Nigeria. Sydafrika, som kanske är Kinas viktigaste handelspartner och politiska relation i Afrika, intar något av en särställning för Kina. Nigeria är en viktig importör av kinesiska produkter, men har än så länge varit en mindre betydelsefull exportör. Det håller på att förändras. Nyligen slöt Kina ett omfattande oljeleveransavtal med Nigeria. Egypten intar också en slags särställning som en av Kinas äldsta allierade på kontinenten och som ingång till Mellanöstern.

Kina stödjer en utvidgning av säkerhetsrådet och menar uttryckligen att den afrikanska representationen i det måste utökas. Men Kina stödjer ännu inget specifikt land för inval i rådet, och hänvisar officiellt till att det blir en fråga för de afrikanska staterna att själva bestämma. Reform genom konsensus är, och torde förbli, Kinas linje.

Beskriv Sveriges relationer med Kina

Börje Ljunggren: Våra relationer till Kina är mycket goda och växande, men inte utan komplexitet. En stor tillgång är att Sverige var det första västland som upprättade relationer med Folkrepubliken Kina. Det skedde i maj 1950.

Sedan Kina i början av 1970-talet inledde sin politik av "reform och öppenhet" har de ekonomiska relationerna alltmer kommit i centrum. Mycket positivt är Kinas stora och växande intresse för Sveriges erfarenheter i arbetet med att förena ekonomisk effektivitet (konkurrenskraft i en global ekonomi), social rättvisa och hållbar utveckling. I sommar ska skeppet Götheborg komma tillbaka till Kanton efter 262 år. Det kommer att göra Sverige uppmärksammat som aldrig förr.

Vilken är den viktigaste uppgiften för svenska ambassaden i Peking?

Börje Ljunggren: Det övergripande målet är att bredda och fördjupa relationerna mellan Sverige och Kina, särskilt vad gäller handel och investeringar. Kina är idag Sveriges viktigaste marknad i Asien. Politisk dialog och bevakning är en annan central uppgift, ambitionen är att på olika sätt främja den kinesiska reformprocessen. Migrationsfrågor är av växande betydelse.

Vilken är, enligt dig, Kinas största utmaning?

Börje Ljunggren: Kina står inför flera mycket stora utmaningar. Miljön är kanske den mest uppenbara, men den mest långsiktiga är kanske landets vattenförsörjning. En mycket stor utmaning är att bygga öppna institutioner i formell och värdemässig mening för vilka människor kan känna förtroende. Enpartistaten sätter klara gränser. Kommunistpartiet leder en omfattande reformprocess, men den samhällsomvandling som pågår är långt mera omfattande än den politiska reformprocessen i sig.

Stafettfrågan går vidare

Börje Ljunggren frågar Mikael Lindström, Sveriges ambassadör i Tokyo:

Hur förväntar du dig att relationerna mellan Japan och Kina ska utvecklas?

Historiskt sett var Kina regionens dominerande land och kultur. Men, under senare delen av 1800-talet inledde Japan en snabb modernisering samtidigt som Kina satt fast i det gamla och 1894-95 besegrade ölandet Kina i krig. Hur förväntar du dig att relationerna mellan Japan och Kina ska utvecklas?

Historiskt sett var Kina regionens dominerande land och kultur. Men, under senare delen av 1800-talet inledde Japan en snabb modernisering samtidigt som Kina satt fast i det gamla och 1894-95 besegrade ölandet Kina i krig. Adepten hade blivit överlägsen sin läromästare. Japans uppgång övergick efter hand i andra världskrigets tragedi för att följas av revolution i Kina och ekonomiskt mirakel i Japan. Idag håller Kina på att återta sin plats i världen. Kommer de båda länderna att kunna utveckla sin relation till gagn för hela regionen eller kommer det "power shift" som vi ser att leda till större spänningar än de vi har idag. Hur viktigt är det för framtiden att de båda ekonomierna blir allt mer beroende av varandra?

Publiceringsdatum

Artikeln publicerad 15 maj 2006.