Handel med utsläppsrätter

En utsläppsrätt (EUA) är ett certifikat som ger ägaren rätten att släppa ut 1 ton koldioxid. Handelssystemet bygger på tillgång och efterfrågan, ett marknadsbaserat system, där priset sätts av marknaden. Handelsystemet sätter ett tak för de samlade utsläppen från de anläggningar som inkluderas.

Omkring 13 000 industri- och energianläggningar i EU omfattas av systemet. Den inledande handelsperioden sträckte sig över åren 2005-2007. Den nuvarande perioden är mellan 2008 och 2012. Därefter kommer nya handelsperioder att följa. Handeln med utsläppsrätter regleras ytterst av utsläppshandelsdirektivet (2003/87/EG), som ändrats genom det så kallade länkdirektivet (2004/101/EG).

Anläggningar som omfattas av systemet

Inom handelssystemet får energiintensiva industriföretag och energianläggningar ett antal utsläppsrätter tilldelade gratis eller mot betalning. Inget företag får ha större utsläpp än vad det har utsläppsrätter för. Ett företag som minskar sina utsläpp kan spara överskjutande utsläppsrätter till kommande år eller sälja dem till företag som har brist på utsläppsrätter.

I Sverige omfattas drygt 700 anläggningar av systemet. De flesta är förbränningsanläggningar inom el- och fjärrvärmesektorn. De största utsläppskällorna återfinns inom järn- och stålindustrin, mineraloljeraffinaderier och cementindustrin. Den totala tilldelning till svenska anläggningar under första handelsperioden uppgick till cirka 23 miljoner utsläppsrätter per år. Det motsvarade drygt 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser eller drygt 40 procent av de svenska koldioxidutsläppen.

Handelsperiod 2008-2012

Under den andra handelsperioden omfattas några fler typer av industriföretaget och branscher än tidigare och till skillnad från den första handelsperioden är det inte själva förbränning som kommer vara avgörande för vilka anläggningar som omfattas. Under handelsperioden 2008-2012 ska ländernas utsläppstak motsvara EU:s utsläppsmål och åtaganden enligt Kyotoprotokollet. Bestämmelser om utsläppshandelns genomförande i Sverige inför och under den andra handelsperioden finns i lagen om handel med utsläppsrätter (SFS 2004:1199, ändrad genom SFS 2006:643) och förordningen om handel med utsläppsrätter (SFS 2004:1205, ändrad genom SFS 2006:645 och 2007:742). De finns även beskrivna i Sveriges nationella fördelningsplan för utsläppsrätter 2008-2012 (se länk till vänster).

Anläggningar som berörs under andra handelsperiod år 2008-2012 är:

• förbränningsanläggningar med en kapacitet över 20 MW
• mineraloljeraffinaderier och koksverk
• järn- och stålindustrin
• pappers- och massaindustri
• cement-, glas-, kalk- och keramikindustrin
• de flesta av Sveriges energianläggningar som är anslutna till ett fjärrvärmenät ingår, även de anläggningarna som var för sig är mindre än 20 MW

Ansvariga för EU:s handelsdirektiv i Sverige

• Miljödepartementet - Deltar i omförhandlingar av direktivet och ansvarar för den nationella lagstiftningen.
• Energimyndigheten - Har ansvaret för uppbyggnad och drift av det register där alla transaktioner inom ramen för utsläppshandeln ska registreras.
• Naturvårdsverket - Fattar beslut om tilldelning av utsläppsrätter till deltagande anläggningar.
  - Bistår länsstyrelserna i deras roll som tillståndsmyndigheter.
  - Är tillsynsmyndighet och ska granska företagens årliga rapporter om faktiska utsläpp. Verket tar även fram regler som gäller tilldelning av utsläppsrätter, övervakning och rapportering av utsläpp samt preciserar reglerna för verifiering av utsläpp liksom kraven på den kontrollör som ska genomföra arbetet.
• Sveriges länsstyrelser - Handlägger ansökan om tillstånd för utsläpp av koldioxid och beslutar om sådana tillstånd för berörda verksamheter. Handlägger även frågor om ändring av tillstånd samt tillstånd för nya verksamhetsutövare.