Debattartikel
DN Debatt 2 januari 2009
Carl Bildt, Utrikesminister

"Klimatfrågan försvåras av den ekonomiska krisen"

Samtidigt som vi nu gått in i vårt "europeiska år" - medverkan i EU-trojkan under första halvåret, valen till Europaparlamentet i juni och sedan vårt ordförandeskap fram till nästa årsskifte - finns det nog anledning att konstatera att vi lever i en mindre stabil och mindre säker värld än vad vi trodde för ett år sedan.

Och det gör att de utmaningar som också utrikespolitiken står inför kommer att vara betydande.

Efter ett längre skede av exceptionell tillväxt beräknas världshandeln nästa år minska för första gången på mer än två decennier och den globala tillväxten sjunker ner mot nästan noll när de mer utvecklade länderna sjunker ner i recession.

Att detta kommer att påverka sköra ekonomier och svaga stater i olika delar av världen är dessvärre uppenbart. Decennier av snabb fattigdomsbekämpning och snabba framsteg riskerar att förbytas i nya spänningar och nygamla konflikter.

Vi har redan haft anledning att visa nordisk och europeisk solidaritet med gedigna stödpaket till bland andra Island och Lettland, men utmaningen kan komma att bli långt svårare i sköra stater och söndrade områden runt om i världen.

Detta kommer att ställa krav på en ny internationell solidaritet med kraftfulla insatser av de internationella finansiella institutionerna - säkert också betydande reformer av dessa - men det gör det också viktigt att värna det öppna handelssystem och den öppna globala ekonomi utan vilka alla nationella räddningspaket blir dömda till miserabelt misslyckande.

Att världshandelsförhandlingarna inte kunnat föras i hamn är i denna situation särskilt oroande, och till detta skall läggas de tendenser till populistiskt driven protektionism som riskerar att göra recessionens onda mångdubbelt värre.

På sina håll vill man nu dödförklara det mesta av vad öppna ekonomier och en öppen världsEkonomi heter. Men det är värt att notera att de som högst skriker om kapitalismens kris - eller till och med död - är de som står handlingsförlamade när det gäller vad som faktiskt bör göras för att föra våra i grunden så framgångsrika öppna ekonomier ur krisen. Gamla fördomar duger inte som krispolitik i tider som kräver allvar.

Men 2009 är inte bara året då den ekonomiska krisens olika följder skall hanteras, utan också året då den kommande klimatkrisen måste förebyggas. Att de förhandlingar som detta kräver kommer att bli speciellt svåra i denna situation säger sig självt - men vi har en skyldighet att se till att dagens problem inte blockerar möjligheterna att hantera morgondagens.

Besluten under 2008 har nu gjort EU till den starka gröna kraften i den globala dialogen, men uppgiften under detta år blir nu att dramatiskt intensifiera dialogen med USA, Kina, Indien, Brasilien och andra betydelsefulla aktörer.

2009 blir Sveriges stora europeiska år. Redan från och med i går ingår vi ju under tjeckisk ledning i den så kallade trojka som har ledningen av den Europeiska Unionen.

I viktiga frågor skall vi vara med och företräda den union som med sina cirka 500 miljoner medborgare är världens största integrerade ekonomi, och som under senare år allt mer utvecklat och använt sina olika fredsinstrument runt om i världen.

Mycket står på unionens interna agenda under detta år - val till Europaparlamentet, en ny Europakommission och en ny folkomröstning på Irland om det viktiga Lissabonfördraget - men det är viktigt att vi inte låter den interna agendan dominera. Europas medborgare vill ha en politik som handlar om de verkliga problemen.

I vår egen del av Världen har vi under det senaste året sett makt- och geopolitikens återkomst på ett sätt som inte kan undgå att få konsekvenser. Men det viktigaste nu är att stärka de nätverk av samarbete och stabilitet som med bland annat Medelhavsunionen och det kommande Östliga Partnerskapet nu också sträcker sig utanför unionens mer formella gränser.

Samtidigt måste vi fortsätta att utveckla också våra mer robusta fredsinstrument. Insatsen i Tchad lyckades att skydda flyktingar och förhindra Darfur-krigets spridning, och nu har EU startat sin första marina operation för att skydda livsmedelstransporter och bekämpa sjöröveri i haven utanför Somalia.

Men än viktigare - och svårare - är de statsbyggande insatser som i dag kräver våra resurser i Kosovo och Afghanistan och som i morgon - förhoppningsvis! - kommer att göra det i Palestina. Med sin bredare arsenal av även civila och ekonomiska instrument kommer EU här att bli en allt viktigare aktör.

För ett år sedan skrev jag här på DN Debatt att "skulle jag peka ut en enstaka fråga som viktig 2008 blir det fredsprocessen i Mellersta Östern" och varnade för att ett misslyckande riskerar "en ny era av konfrontation" i regionen.

Vi fick inget fredsavtal, och med konflikten kring Gaza balanserar nu situationen på ett ytterligt farligt sätt mellan en ny möjlighet till fred och just risken för en ny era av konfrontation.

Att de arabiska staterna står fast vid sitt fredsinitiativ är av största betydelse, men mycket kommer nog trots detta att hänga på utgången av det israeliska valet i början av februari och den regeringsbildning som därefter följer.

Inom kort efterträds en amerikansk administration med svag trovärdighet av en ny administration som - i alla fall under en tid - kommer att vara unikt stark genom de förväntningar som kommit att knytas till den.

Få saker är viktigare under det kommande året än att stärka förståelsen mellan detta nya USA och Europeiska Unionen. Det är bara genom detta partnerskap som vi har möjlighet att ta oss an de stora globala utmaningarna - och att engagera de övriga länder som också är avgörande för framgång.

Högt på vår dagordning kommer serien av svåra utmaningar i hela området från Palestina till Punjab att stå.

Det är här som de avgörande riskerna för avgörande försämringar av allas vår säkerhet finns. Men det är också här som det finns möjligheter till en ny anda av försoning och därmed - i det längre perspektivet - även fred.

Ingenting skulle vara viktigare än att bereda marken för en genuin fred mellan Israel och den samlade arabvärlden och förenade ansträngningar att bygga en livskraftig palestinsk stat. Att detta skulle öppna nya både politiska och ekonomiska perspektiv för regionen i dess helhet är uppenbart.

Jag är övertygad om att en sådan också skulle underlätta möjligheten att hantera de andra svåra utmaningar vi står inför i denna vidare region - liksom att på sikt bekämpa de terroristiska organisationer vars ondska vi på nytt påmindes om genom dåden i Mumbai.

Av stor betydelse blir utvecklingen i konflikterna mellan Hindu Kush och Indus - i Afghanistan och Pakistan. Skulle detta område falla än djupare ner i strid och söndring kommer världen i dess helhet att bli väsentligt osäkrare. Det är därför också vi har anledning att ge vårt stöd till de demokratiska institutioner i bägge dessa länder som nu försöker att bekämpa terror och bygga en bättre framtid.

Och detta skall ske samtidigt som vi måste fortsätta de stapplande försöken att skapa en ny stabilitet och minska lidandet i Sudan, Somalia, östra Kongo och - inte minst - Zimbabwe.

Alla dessa frågor kommer att stå högt på den europeiska agendan under detta Sveriges europeiska år. Men parallellt kommer vi att fortsätta att stärka samarbetet i vår egen del av Europa.

Vi hoppas att få EU att fatta beslut om en viktig gemensam Östersjöstrategi, och vi kommer att fortsätta att bygga ut det nordiska säkerhetspolitiska samarbetet - såväl Östersjö- som Arktis-frågorna kommer att fortsätta att öka i betydelse.

Successivt har vi stärkt vår profil som en genuin europeisk kraft för fred, frihet och försoning. 2009 kommer att ställa vår förmåga på avgörande prov.

CARL BILDT