Debattartikel
Dagens Nyheter, Debatt 18 februari 2010
Carl Bildt, Utrikesminister

Ny lag förtydligar statens ansvar vid katastrofer och kriser utomlands

Sverige har i dag en hög beredskap för att hjälpa svenskar i händelse av kriser eller katastrofer utomlands. Men var går gränsen för statens ansvar och vilket ansvar har den enskilde? Regeringen föreslår i dag en ny lag som ålägger staten att genomföra en konsulär katastrof­insats när ett stort antal svenskar drabbas.

Men alla kostnader kan inte täckas av staten via skattebetalarna. Regeringen vill att den som framöver får hjälp vid en katastrofinsats ska ersätta staten för kostnader som uppstått när han eller hon evakuerats eller fått hälso- och sjukvård. Bra försäkringar bör kunna täcka de här utgifterna, skriver Carl Bildt.

Svenskar som reser eller vistas utomlands har ansvar för sin säkerhet och skall försäkra sig mot oväntade händelser. Men det finns situationer där normala samhällsfunktioner i ett land inte fungerar. Därför föreslår regeringen nu en lag som tydliggör när staten har ansvar för svenskar som drabbas av kris och katastrofhändelser utomlands.

Stort arbete med att förbättra beredskapen för katastrofer

Sverige har i dag en hög beredskap för att hjälpa drabbade svenskar i händelse av kriser eller katastrofer utomlands. Men var går gränsen för statens ansvar och vilket ansvar har den enskilde vid en eventuell katastrof? Den som får statens hjälp måste också veta på vilka villkor detta sker.

I och med det lagförslag som nu överlämnas till riksdagen, har de huvudsakliga brister som påtalades av 2005 års Katastrofkommission åtgärdats.

Flodvågskatastrofen i Sydostasien för fem år sedan innebar en plågsam väckarklocka, men sedan dess har vi lärt oss mycket. Den svenska utrikesförvaltningen har lagt stor energi på att förbättra beredskapen för katastrofer och större händelser utomlands, där svenskar drabbas.

I ett nära samarbete med övriga departement och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (tidigare Räddningsverket), Polisen, Socialstyrelsen, Försvarsmakten och andra, har skapats ett insatssystem med färdiga, utbildade och utrustade beredskapsstyrkor. Samarbetet med resebranschen och försäkringsbolagen är naturligtvis också en viktig del av detta stora nätverk.

Konsulär snabbinsatsstyrka

I dag finns det en konsulär snabbinsatsstyrka på UD i Stockholm och en för flera myndigheter och organisationer gemensam stödstyrka som med kort varsel kan förstärka en utlandsmyndighet om det behövs för att bistå drabbade svenskar utomlands. Samordningen mellan EU:s medlemsländer har också förbättrats betydligt.

I samband med Libanonkriget 2006 var Sverige det land som evakuerade flest människor på kortast tid, tack vare de nya strukturer som har byggts upp under UD:s ledning. Vi fick ett nytt kvitto på att det här maskineriet fungerar i samband med jordbävningskatastrofen i Haiti. Mycket­ snart efter jordbävningen hade UD bildat sig en uppfattning om hur många svenskar som befann sig i området och på vilket sätt de hade drabbats.

Trots vår beredskap finns en osäkerhet kring hur statens ansvar egentligen ser ut, vid katastrofer eller kriser utomlands med svenskar drabbade. Vårt förslag till lag om konsulär katastrofinsats klarlägger detta. Medborgarna behöver veta i vilka situationer staten kan genomföra en större insats utomlands för att hjälpa drabbade svenskar, dels - vilket är minst lika viktigt - i vilka situationer det inte är statens ansvar att ingripa för att hjälpa svenskar utomlands.

Osäkerhet om reglerna kan skapa fördröjning varje gång vi står inför en ny katastrof. Och det vill vi undvika, en gång för alla.

Statens ansvar

Regeringen föreslår att staten ska åläggas att ha en beredskap för att kunna genomföra en konsulär katastrofinsats när ett stort antal svenskar drabbas vid en kris eller en katastrof utomlands och normala resurser inte räcker för att bistå de drabbade. En katastrofinsats kan bli aktuell vid riktigt allvarliga händelser, då människor har dödats eller skadats eller då det finns en omedelbar risk för detta.

Varje katastrof är emellertid unik. Det är därför varken möjligt eller önskvärt att närmare precisera vilka åtgärder staten ska kunna bistå med i en katastrofsituation. Den förmåga som numera finns att snabbt analysera uppkomna situationer för att bedöma hjälpbehovet är av avgörande betydelse för en lyckad insats.

En konsulär katastrofinsats kommer ofrånkomligen att medföra ansenliga kostnader. Den svenska insatsen vid evakueringen ur Libanon kunde vi summera till 77 miljoner kronor. Att staten tar ansvaret för en katastrofinsats innebär inte att också samtliga kostnader för insatsen ska bäras av staten via de svenska skattebetalarna. Det är rimligt att den som väljer att resa eller bosätta sig utomlands får räkna med vissa ökade kostnader om han eller hon drabbas av en kris- eller katastrofsituation.

Ersättningsskyldigheten till staten

Regeringen vill därför att den som framöver får hjälp vid en konsulär katastrofinsats ska ersätta staten för de kostnader som uppstått när han eller hon har evakuerats eller har fått hälso- och sjukvård. En sådan ersättningsskyldighet överensstämmer väl med hur våra andra regler om konsulärt stöd är utformade. Den stämmer också med principen att den enskilde har det grundläggande ansvaret för sin utlandsvistelse. Ersättningsskyldigheten till staten bör kunna täckas av en bra försäkring.

Förväntningarna på vad staten ska hjälpa svenskar med när de drabbas av olyckor utomlands kan ibland vara mycket stora. Staten ska kunna hjälpa, men det är samtidigt viktigt att staten hjälper till där det verkligen behövs. Det är viktigt att komma ihåg att den som vistas eller bosätter sig utomlands gör detta på eget ansvar. Någon förändring beträffande detta grundläggande ansvar är inte aktuell.

Den enskildes ansvar

Genom lagen om konsulära katastrofinsatser tydliggörs att det inte är svenska staten som i första hand ansvarar för svenskarnas säkerhet utomlands. Det är den enskilde.

Den som väljer att resa och vistas utomlands har ett personligt ansvar för att vara välinformerad om resmålet. Det faller på den enskilde att ta ansvar för den egna säkerheten och se till att han/hon har ett nödvändigt försäkringsskydd med mera. Här fyller UD:s reserekommendationer en viktig funktion. Det är sedan den enskildes ansvar att fatta ett välinformerat och självständigt beslut om att resa eller att stanna hemma, på grundval av den information som finns att tillgå.

Den som reser bör dessutom planera för att oväntade kostnader kan uppkomma. Ett bra försäkringsskydd kan vara ett sätt att skydda sig mot sådana oväntade kostnader. Reseföretagen har också ett ansvar för sina resenärer. Men det kan uppstå situationer med många drabbade svenskar då dessa resurser inte räcker till. Det kan vara fråga om så vitt skilda händelser som naturkatastrofer, terroristattacker, krigstillstånd och tekniska olyckor.

Det är viktigt att svensk allmänhet får en bättre kännedom om vad som gäller på det här området. Jag skulle därför vilja rekommendera er att besöka departementets hemsida, www.ud.se. Där finns mycket information att hämta inför resan. Till sommaren, när riksdagen har sagt sitt, kommer vi på hemsidan också att kunna informera om den nya lagstiftningen.