Kampen för frihet fortsätter

De flimrande svart-vita TV-bilderna. Stridsvagnarna som med svängande kanoner långsamt kröp mellan de höga husen längs Budapests gator. Frihetsdrömmen som dränktes i blod.

Det var den 23 oktober 1956 som sovjetiska stridsvagnar försökte att "återställa ordningen" i ett Budapest i ett allt mer öppen revolt mot den stalinistiska diktaturen. Den stora statyn av Josef Stalin vräktes ner. Reformkommunisten Imre Nagy accepterades som ny premiärminister.

Men den kommunistiska ordningen kunde inte återställas. Under Imre Nagy togs det ena steget efter det andra i riktning mot en annan ordning.

Och den 4 november var det slut med den sovjetiska ledningens tålamod. De trupper som redan ryckt in över landets gränser gick till direkt attack i Budapest.

Att Imre Nagy vädjade till FN betydde föga. En ny quislingregering skulle installeras - stödd på de sovjetiska bajonetterna. Och efter någon vecka av stundtals mycket intensiva strider var frihetshoppet släckt och den kommunistiska ordningen gällde. Efter en hemlig skenrättegång avrättades Imre Nagy.

Upproret i Ungern var inte den första gången stridsvagnarna hade fått sättas in för att säkra det kommunistiska väldet över halva Europa. Vi vet nu att upproret i juni 1953 i östra Tyskland var betydligt mer omfattande än vad man visste då.

Och det skulle heller inte bli den sista. 1956 rullade de sovjetiska stridsvagnarna hotfullt i Polen. 1968 kom invasionen av ett Tjeckoslovakien. 1981 infördes krigsrätten och undantagstillståndet i Polen.

Men detta imperium byggt på bajonetter och brutalt förtryck skulle komma att snubbla och falla. Det var en farlig illusion att tro att freden i Europa kunde bygga på förtrycket av dess ena hälft - men det var icke desto mindre en illusion som länge hade stark förankring också i vårt eget land.

I dag - ett halvt sekel efter den 23 oktober 1956 - finns det anledning att upprepa att hela Europas frihet var och är förutsättningen för hela Europas fred.

I Ungern 1956 och i Tjeckoslovakien 1968 lyckades invasionerna att återställa den sovjetiska ordningen. Men därefter blev det allt svårare. Och när en ny sovjetisk ledning efter 1985 trodde att kommunismen kunde räddas med reformer i stället för med stridsvagnar var imperiets öde beseglat.

Sönderfallsåren blev dramatiska. Stridsvagnarna i Vilnius och kuppen i Moskva var delar av ett långt större drama. Med politiskt mod hos dem som i Öst vågade stå upp för friheten och stöd från omvärlden så öppnades upp för ett nytt Europa.

Och åter var det Ungern som gick i täten. Det var när taggtråden vid gränsen mot Österrike klipptes bort som grundbulten i hela förtryckssystemet i östra Europa rycktes undan. Snart föll också muren i Berlin - och två år senare fanns icke längre Sovjetunionen. Också våra grannländer på andra sidan Östersjön kunde återfå den frihet de så brutalt berövats.

Det vi sett sedan dess ligger det historiska miraklet mycket nära. Ungern är nu en del av de 10 nationer med ca 100 miljoner människor från Estland i norr till Bulgarien i söder som är fast förankrade i den Europeiska Unionen och i den transatlantiska säkerheten.

Trots sina akuta budgetproblem i dag är Ungern en mycket framgångsrik ekonomi som gett nya möjligheter för många företag. Electrolux svarar i dag för hela 5 % av landets industriexport.

Men vi skall inte blunda för att det fortfarande kommer att ta lång tid att till fullo lägga det onda och dess effekter bakom oss.

Än har vi inte sett den fulla uppgörelse med kommunismens brott som måste komma. Inte minst finns det anledning att oroas över att den ännu är så haltande i det Ryssland vars framtid är så viktig för oss alla.

Än återstår en betydande väg innan dessa länder har kunnat återvinna den ekonomiska och sociala position i Europa som dessa mörka decennier berövade dem. Vi har en skyldighet att ge dem möjligheter till den inte minst genom en ekonomisk politisk som gör det möjligt.

Än finns mycket att göra för att stärka den europeiska frihets- och fredsvision som kan marginalisera de den aggressiva nationalismens krafter vi då och då ser bryta fram.

Än är arbetet förvisso inte avslutat med att bygga en gemensam demokrati och rättsordning för så stora delar av Europa som möjligt.

Och vårt engagemang för frihet och rätt i Europa får aldrig stanna vid vår Europeiska Unions nuvarande gränser.

Minnet av Budapest 1956 förpliktar.

Kontakt

Carl Bildt
Utrikesminister
work 08-405 10 00
e-post till Carl Bildt, via registrator
Maud Olofsson
Näringsminister, vice statsminister
work 08-405 10 00
e-post till Maud Olofsson, via registrator