Tal
Riksdagen, Stockholm 10 december 2008
Carl Bildt, Utrikesminister
Carl Bildt vid högtidlighållandet av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, 60 år
Det talade ordet gäller
Herr/Fru Talman,
Den 10 december 1948 genomfördes en omröstning i Förenta Nationernas generalförsamling som möttes i Palais de Chaillot i Paris. Sveriges delegat var en av de fyrtioåtta som röstade ja. Ingen röstade emot medan 8 länder avstod. De som avstod var Sovjetunionen och dess satellitstater i öst. Föremålet för omröstningen var Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som alltså antogs med en komfortabel majoritet.
Då var det nog ganska få som tillmätte dokumentet någon avgörande tyngd. Staterna bands inte juridiskt vid texten och brotten mot de principer som slogs fast var så vanligt förekommande att det var svårt att tro några ord på ett papper kunde innebära någon förändring. För de allra flesta människor gick ceremonin i Paris spårlöst förbi. .
I dag när vi firar förklaringens sextioårsjubileum är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna världens mest översatta text och dess principer något som varje stat förväntas respektera.
Herr/Fru Talman
Förklaringen om de mänskliga rättigheterna handlar om individens frihet och rättigheter och om statens skyldighet att respektera och skydda denna frihet och dessa rättigheter. Den handlar om frihet från förtryck och om rätten till en privat sfär; om skyddet för den kroppsliga och den psykiska integriteten och om rätten att få delta i sitt lands styre. Deklarationen slår fast ordets och tankens frihet, rätten att få sprida och ta del av information. Och den drar upp gränser för statens makt över den enskilde.
För många kanske allt detta framstår som självklart. Men så har det inte varit förr i människans historia och så är det inte heller idag. Kampen för individens frihet har varit lång och svår. Några av historiens främsta filosofer och politiska tänkare har utvecklat de idéer som friheten och den demokratiska rättsstaten grundas på. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är ett led i en lång process för att skapa ett bättre och friare samhälle.
Och denna process är långtifrån avslutad. Fortfarande fängslas människor för sina åsikters skull. Fortfarande förekommer tortyr och dödstraff. Fortfarande förvägras människor yttrande- tanke- och trosfrihet. Fortfarande förekommer diskriminering.
Ändå är världen och människan långt mycket friare idag än för 60 år sedan. Majoriteten av FN:s medlemsländer är demokratier. Rättsstaten - på engelska uttryckt som "rule of law" - är normen för statsbyggande runt om i världen.
Frihet och integritet för den enskilde, demokrati, rättsstat är inte längre bara stora ord och ouppnåeliga ideal. Det har blivit konkret verklighet för hundratals miljoner under dessa sex decennier. Det finns alltjämt mycket att göra innan frigörelsen har nått alla jordens länder. I dagarna påminns vi om de fruktansvärda förhållanden som invånarna i Zimbabwe lever under. Mycket arbete återstår således, men mycket har också åstadkommits.
FN-deklarationen kom till efter några decennier då friheten och demokratin hade fått kämpa till det yttersta för sin överlevnad. Fram till 1945 var det ingalunda säkert att världen skulle kunna undvika att förslavas under totalitära regimer. Demokratin och friheten var undantaget - diktaturen och förtrycket regeln.
Men idealen bestod provet och världen slog in på en ny väg. Det öppna samhällets idéer, som FN:s allmänna förklaring ytterst grundas på, fick ett allt starkare fäste i allt fler länder. Och trots konflikter kring identiteter och intressen är det mer av frihet som efterfrågas i dagens värld och mindre av förtryck och ofrihet. Mer av demokrati, mindre av auktoritära lösningar och diktatur.
Vi lever långtifrån i någon perfekt värld och på många håll hotas friheten av ledare som slåss för sina maktpositioner. På andra håll hotas friheten av populistiska strömningar och av ett grupptryck som förkväver och förtrycker dem, vars enda "fel" är att de är få och avvikande.
Men den stora strömmen går åt ett annat håll. Vanliga människor, de må bo i Kairo, Peking eller Moskva strävar alla efter ett liv i frihet, de vill leva i en rättsstat, de vill kunna påverka sina liv och sina barns framtid. Precis som var och en av oss i denna kammare och i vårt land.
Herr/Fru Talman
Vi högtidlighåller i dag ett stort ögonblick i det internationella samarbetets historia. En händelse som innebar ett slutgiltigt erkännande av att politik måste grundas på något mer än på makt och intressen. Att människans frigörelse och skapandet av en bättre värld handlar om att slå vakt om de värden som uttrycks i den rättighetsförklaring som vi hyllar idag.
