Debattartikel
DN Debatt 7 januari 2009
Gunilla Carlsson, Biståndsminister
"Vi satsar en dryg miljard på klimatsäkrat bistånd"
Det stora miljömötet i Poznan är nu genomfört och det finns en politisk överenskommelse om utsläppsmål på global nivå. Dessutom är det smått historiskt att Europeiska Unionen nu lyckats ena sina 27 nationer i en ambitiös agenda som ligger till grund för FN:s miljötoppmöte i Köpenhamn om knappt ett år. Europa är den gröna kraften i världen!
Sverige är pådrivande för detta och alliansregeringen agerar kraftfullt inom klimat- och energiområdet. I budgetpropositionen för 2009 görs klimatsatsningar om sammanlagt sju miljarder kronor. Satsningarna fokuserar på kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå Sveriges mål i EU:s energi- och klimatpaket. Förutom att klara av utsläppsminskningar på hemmaplan ska Sverige bidra till klimatåtgärder och klimatanpassning i utvecklingsländer.
Miljöpåverkan och klimatförändringar drabbar de fattigaste människorna hårdast, eftersom de har svårast att anpassa sig till förändringar. Förutsättningar för fattiga kvinnor och män att förbättra sina levnadsvillkor försämras och möjligheterna att bekämpa fattigdomen försvåras om klimatförändringarna inte hanteras ansvarsfullt. De utvecklingsansträngningar som görs riskerar att regna, torka eller blåsa bort. I förlängningen kan miljö- och klimatrelaterade problem öka ofrivilliga och svårhanterliga migrationsströmmar, bidra till politisk instabilitet, konflikter och svåra hälsoproblem. Kopplingen mellan klimat och utveckling är tydlig.
Därför står utvecklingssamarbetet för en central del av regeringens satsning inom klimat- och energiområdet. Av de sju miljarderna till klimatåtgärder satsas över fyra miljarder kronor på långsiktiga insatser för anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländer.
Förhållandet och förtroendet mellan den rika världen och utvecklingsländerna är en nyckelfråga och det framkom också vid mötet i Poznan. Utvecklingsländerna är inte en del av problemet, utan en del av lösningen. Vi måste göra det möjligt för utvecklingsländer att inte investera sig fast i ett beroende av fossila bränslen. Det görs bäst genom att bidra till kapacitetsuppbyggnad och teknologiöverföring.
I den särskilda klimatsatsningen inom utvecklingsområdet fördelas resurserna mellan multilateralt samarbete och bilateralt/regionalt samarbete.
Regeringen har nu beslutat att de bilaterala insatserna fokuseras till samarbetsländer där det finns en hög risk kombinerad med hög sårbarhet. Totalt 1,1 miljarder kronor satsas under åren 2009-2011 genom Sida till bilaterala och regionala insatser.
Utgångspunkten ska bygga på givargemensamma och redan existerande program inom främst miljö-, vatten- och energiområdena med en modifiering och utvidgning mot en tydlig klimatanpassningsprofil. Samarbetsländer som utformat nationella anpassningsprogram (NAPA) under klimatkonventionen prioriteras.
De länder som nu är aktuella är Bolivia, Bangladesh, Kambodja, Burkina Faso, Mali samt speciella insatser för regioner i Afrika och Asien.
Regeringen bidrar med dessa satsningar till att klimatperspektivet integreras i samarbetsländernas egna utvecklingsstrategier. Det vi redan gör inom miljö-, vatten- och energiområdena ska få en tydligare klimatanpassningsprofil med denna klimatmiljard. Sverige stöder därmed ländernas egna ansträngningar att fortsätta utvecklas i ett förändrat klimat.
Jag har själv besökt flera av dessa länder och sett hur människor drabbas av översvämningar som i Kambodjas floddeltan eller utbredd torka som i Mali eller Burkina Faso. Detta till följd av klimatförändringarna. Jag har gjort dessa resor i egenskap av ordförande för den internationella kommission för utveckling och klimat som regeringen tillsatt.
Intrycken jag fått från besöken övertygade mig än mer att miljön inte kan vänta. Speciellt inte för dem som redan har det sämst och där förändringarna märks som mest.
Kommissionen har till huvuduppgift är att presentera förslag för att stärka fattiga länders anpassningsförmåga och minska konsekvenserna av naturkatastrofer i de mest utsatta utvecklingsländerna. Kommissionen består av tolv internationellt erkända och uppmärksammade forskare och experter på klimatförändringar och ska avlägga en slutrapport i maj 2009.
Kommissionen ser enorma utmaningar för oss alla. Utsatta länder och samhällen håller redan på att anpassa sig till klimatförändringarna med egna resurser, men det står redan klart att anpassning kommer att kräva finansiella resurser långt större än det nuvarande biståndet. De måste genereras från nya källor.
Biståndet har en viktig roll men kan inte ensamt bära denna finansiella, tekniska och politiska utmaning. Det behövs gränsöverskridande arbete mer än någonsin, där samtliga länders regeringar måste ta sitt fulla ansvar.
Under arbetets gång med kommissionen har jag märkt hur utvecklingsländerna ofta har lågt förtroende för industriländerna, då den rika världen hittills inte har uppfyllt gjorda åtaganden vad gäller biståndsvolymer och växthusgasutsläpp.
Sverige tillsammans med ett fåtal andra länder är här undantag och har därmed en särställning. Detta faktum ska regeringen använda klokt, inte minst inför Köpenhamnsmötet 2009 då Sverige kan spela en nyckelroll.
Gunilla Carlsson
