Debattartikel
29 december 2007
Gunilla Carlsson, Biståndsminister
Biståndsminister Gunilla Carlssons årskrönika
I år har jag bland annat besökt Afghanistan, Sudan och de palestinska områdena. När jullugnet lägger sig över Sverige går därför mina tankar till människor jag mötte i Afghanistan, Sudan och på Västbanken. Till barnet som tillbringar sin femte nyårsafton i ett flyktingläger i Darfur. Till mannen i Betlehem som än en gång argumenterar med en israelisk militärpolis om att få tillträde till sin egen mark och till kvinnan som tvingas föda barn i en vägspärr. Till kvinnorna, barnen och männen som lemlästas av minor på den afghanska landsbygden.
Endast biståndsmiljoner kan inte minska lidandet, stoppa konflikterna, råda bot på fattigdomen och skapa utveckling. Men som en del i en samlad svensk politik för global utveckling, och som en del i en internationell kraftsamling med säkerhetsinsatser, aktiv diplomati, konsekvent tillämpning av internationell rätt så ökar chanserna till framgång dramatiskt.
Vi har redan åstadkommit mycket. Jag var stolt över att i augusti kunna presentera resultatet av det hårda och intensiva arbete som landfokuseringen innebar - en uppstramning av det bilaterala utvecklingssamarbetet, unikt i svensk utvecklingspolitik. En så stor förändring har aldrig gjorts tidigare. För det har jag hela Utrikesdepartementets extremt kunniga och engagerade personal att tacka. Samtidigt har vi, även om det inte rönt samma uppmärksamhet, tagit viktiga steg framåt när det gäller det multilaterala utvecklingssamarbetet och styrningen av biståndet. Och vi har tydliggjort våra tematiska prioriteringar, så att det inte ska råda någon tvekan om vårt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet, miljö och klimat. Allt detta hade möjligen kunnat göras utan mig, men definitivt inte utan er.
Sverige är och förblir en av de viktigaste aktörerna i utvecklingssamarbetet på den internationella arenan. Det har vi det senaste året visat med kraft.
Så när vi nu släckt lampan på kontoret för att gå hem och vara med våra nära och kära, låt oss då minnas det år som har varit, och se fram emot det kommande året med tillförsikt. Jag ser fram emot ett fortsatt gemensamt arbete för en samlad svensk utvecklingspolitik som bidrar till att göra världen bättre och för ett bistånd som gör nytta där det behövs allra mest.
