Tal
Rosenbads konferenscenter, Regeringskansliet 5 mars 2012
Gunilla Carlsson, Biståndsminister

Anförande vid upptaktsmöte till konferensen Stockholm+40 Forum for Sustainable Development 5 mars 2012

Det talade ordet gäller

Panelmedlemmar, mina damer och herrar.

Tack för att så många har kommit hit. Det här upptaktsmötet och det vi ska diskutera idag utgör i alla fall utåt sett en startpunkt för vårt arbete inför Rio+20 i sommar. Men skenet bedrar. För inom Regeringskansliet och på våra departement har förberedelserna inför Rio+20 pågått ända sen i somras. Jag vet att detsamma gäller i civilsamhället, näringslivet och den akademiska världen. Men egentligen måste man gå mycket längre tillbaka än bara ett år. För Sverige har ju varit en av de mest aktiva förespråkarna av hållbar utveckling sedan såväl 20 som 40 år tillbaka.

Jag vill börja med att sätta Stockholm +40 i ett större sammanhang. I sommar hålls Rio+20, FN:s konferens om hållbar utveckling - ett unikt tillfälle att skapa ett förnyat och ett starkare politiskt stöd för hållbar utveckling. Regeringens ambition är att Sverige ska bidra till en konferens som levererar konkreta överenskommelser som kan ge nytt momentum till det globala hållbarhetsarbetet.

För att den globala utvecklingen ska bli hållbar måste den innebära en ekonomisk utveckling som möjliggör för alla människor att lyfta sig ur fattigdom, en social utveckling som gör att alla människors rättigheter respekteras, och en miljömässig hållbarhet som innebär att vi inte utarmar jordens resurser.

Jag ser fram emot att vi i Sverige nu skapar en egen internationell arena för att ta upp hållbarhetsfrågorna inför Rio+20. Jag är särskilt glad att det sker genom ett nära samarbete mellan UD och Miljödepartementet. Stockholm +40 kommer att ge oss möjlighet att bli än mer konkreta om hur vi faktiskt måste göra för att nå hållbar utveckling

Jag har precis avslutat ett uppdrag i FNs högnivåpanel för global hållbarhet. En av panelens viktigaste slutsatser är att hållbar utveckling är bara möjlig om alla aktörer bidrar. Regeringar och organisationer kan inte ensamma åstadkomma de stora förändringar som krävs. Näringslivet måste vara motorn för hållbar tillväxt, forskare och innovatörer har nyckelroller att spela och kvinnor och ungdomars potential måste tillvaratas på alla arenor.

Lena tog tidigare upp bakgrunden till Stockholm +40 och den viktiga historia vi har att bygga vidare på. I Stockholmskonferensen 1972 deltog framför allt delegater från regeringar och internationella organisationer. Men vår tids globala utmaningar kräver ett större engagemang än så.

Till Stockholm+40 vill vi därför få med oss alla aktörer och genom att bjuda in regeringar, företag, forskare, organisationer och unga människor kommer vi att kunna visa vilken fantastisk förändringskraft som finns då aktörer går samman i strategiska partnerskap. Jag vill att alla som deltar i Stockholm+40 ska lämna konferensen med nya relationer sinsemellan, ny inspiration och nya idéer om hur de kan spela sin roll i vårt gemensamma ansvar för att främja hållbarhet.

Stockholm+40 kommer inte att vara lösningen på alla våra utmaningar. Men jag tror och hoppas att konferensen kommer att bidra med praktiska exempel på hur hållbar utveckling kan främjas inom de tre temana hållbar innovation, produktion och livsstil, och ge svar på frågor som:

• Hur kan vi bidra till att innovationer utvecklas och sprids till nya marknader och fattiga människor som för närvarande stängs ute?
• Hur kan vi stödja näringslivet i att ta ansvar för att produktionen skapar utveckling utan att miljön skadas?
• Hur kan vi bidra till att världens växande städer gör det möjligt för människor att leva hållbart?

Avslutningsvis vill jag lyfta fram tre exempel som vi kan inspireras av och bygga vidare på:
För att nå fattiga områden och grupper som hittills stängts ute från marknader behövs innovationer och nya affärsmodeller. Här ger utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologi helt nya möjligheter. I Kenya till exempel finns nu ett system för mikroförsäkringar som hanteras genom mobiltelefoner. Bönder som köper utsäde kan samtidigt försäkra sig mot missväxt. Vid dåliga väderförhållanden betalas ersättning ut via mobiltelefoner genom så kallad "M-PESA mobile-money transfer". Stockholm +40 ska bidra till ökad insikt om hur innovationer och affärsutveckling kan nå nya marknader.

Ett bra exempel på hur samverkan mellan näringsliv och andra aktörer kan ge hög utväxling är WWF:s arbete med företag för att snabbt förändra och skapa mer hållbar produktion inom bl.a. bomullssektorn. Inom "Better Cotton Initiative" samverkar WWF med stora företag för att minska användningen av vatten och kemikalier samt förbättra de ekonomiska och sociala villkoren för små och stora bomullsproducenter globalt. Stockholm +40 ska möjliggöra dialog mellan aktörer inom näringslivet liksom med regeringar och andra intressenter om hur näringslivet bäst kan bidra till hållbar utveckling.

När en allt större del av världens befolkning bor i städer krävs att stadsutveckling sker på ett hållbart sätt. Genom organisationen "Cities Alliance" samverkar civilsamhälle, regeringar och lokala myndigheter för att förbättra slumområden, öka lokalt inflytande och skapa nationella stadsutvecklingsplaner. Stockholm+40 ska bidra till ökad kunskap om hur grundläggande ramverk och infrastruktur i samhället, till exempel hållbar stadsutveckling, kan främja hållbar livsstil.

Jag ser fram emot att höra panelens tankar och förslag inför Stockholm +40 idag.