Tal
City Conference Centre Stockholm (Norra Latin) 24 februari 2012
Gunilla Carlsson, Biståndsminister

Gunilla Carlssons tal vid lanseringen av GSP-rapporten "A Future Worth Choosing"

Det talade ordet gäller.

Det är verkligen roligt att se så många här idag, det visar på det stora intresse och engagemang för hållbarhetsfrågorna som finns i Sverige - bland organisationer, företag, studenter och forskare. Som svensk minister får jag ofta höra att Sverige är ett föregångsland vad gäller hållbar utveckling. Ett färskt exempel är att Sverige blivit inbjuden att delta i G20s arbetsgrupp om utvecklingsfrågor med motiveringen att vi har så god kunskap på utvecklings - och hållbarhetsområdet.

Detta goda rykte handlar ju självfallet om vad hela Sverige gör - som politiker har vi ett viktigt förtroende att förvalta - men hållbar utveckling blir bara möjligt om alla aktörer engagerar sig och bidrar till hållbara idéer och lösningar. Vi ska vara stolta över vårt goda rykte men vi kan också bli bättre och det ska bli mycket spännande att diskutera dessa frågor med er här idag.

Bakgrunden till den rapport som jag ska presentera här idag börjar faktiskt med Sverige och den kommission om klimat och utveckling som jag var ordförande för. Klimatkommissionen presenterade sina slutsatser 2009 där man slog fast att man inte kunde se klimatfrågorna separerade från andra utvecklingsfrågor. En huvudrekommendation från kommissionen var att FNs generalsekreterare skulle tillsätta en högnivågrupp för att analysera klimatfrågorna i ett bredare perspektiv. Resultatet blev "Högnivåpanelen för global hållbarhet" med fokus inte endast på klimatfrågorna utan på hållbar utveckling i alla dess tre dimensioner.

Om hållbarhetspanelen

FNs generalsekreterare tillsatte panelen i augusti 2010 - bilden är ett gruppfoto från vårt tredje möte i Helsingfors i maj förra året. Två panelordförande har lett arbetet, Finlands president Tarja Halonen och Sydafrikas president Jacob Zuma. Panelen samlar ledare från alla delar av världen med nuvarande eller tidigare stats - och regeringschefer, ministrar och representanter från privata sektorn och civilsamhället. På bilden ser vi t.ex. Susan Rice - USAs FN - ambassadör, Jim Balsillie - grundare av Blackberry, Luisa Dias Diogo - tidigare premiärminister i Mocambique och Gro Harlem Brundtland som för 25 år sedan satte hållbar utveckling på den internationella agendan med rapporten "Our Common Future".

Panelens uppgift har varit att ta fram en ny vision för hållbar tillväxt och välstånd och föreslå sätt på hur detta bör genomföras. En mycket ambitiös uppgift minst sagt. Samtidigt är det avgörande att vi hittar en internationell samsyn kring dessa frågor för att skapa en pragmatisk väg framåt i arbetet för en hållbar utveckling. Detta är angeläget inte minst med tanke på FNs konferens för hållbar utveckling som äger rum i Rio de Janeiro i juni i år.

Utgångspunkter för panelens arbete

En viktig utgångspunkt för mig i alla frågor som rör hållbar utveckling är att sätta människan i centrum och utgå från varje människas rättigheter och behov. Vad är hållbar utveckling för den här kongolesiska kvinnan som vi ser på bilden? Har hon möjligheter att påverka utvecklingen i sitt samhälle? Kan hon ställa sina lokalpolitiker till svars om vattnet i byn förorenas p.g.a. undermålig miljölagstiftning? Har hennes barn tillgång till skola och finns det arbetsmöjligheter för de vuxna barnen?

Varje människas rätt att forma sitt liv och påverka utvecklingen i sin by, sin stad och sitt land en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling. En huvudfråga för mig i panelarbetet har därför varit att tydligt visa på vikten av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter för att skapa ett hållbart samhälle. Jag är övertygad om att öppna demokratiska samhällen där alla medborgare kan göra sina röster hörda och politiker kan ställas till svars- i sådana samhällen finns en större förändringskapacitet som bättre kan bemöta de stora hållbarhetsutmaningar vi står inför.

En annan nyckelfråga för mig har varit att lyfta fram näringslivets roll som drivkraft för hållbar utveckling. Välfungerande marknader banar väg för ökad tillväxt och minskad fattigdom men också för nya innovationer och smarta lösningar på hur vi bemöter dagens utmaningar. Allt fler företag inser att hållbara affärsmodeller lönar sig men regeringar har också ett viktigt ansvar att utforma incitament som uppmuntrar till hållbara investeringar. Vi måste bli bättre på att inkludera näringslivet för att möta dagens komplexa problem - många gånger är strategiska partnerskap mellan offentliga och privata aktörer ett bra alternativ för att genomföra långsiktiga lösningar.

För mig har det också varit viktigt att panelen tar fasta på ungdomars potential att bidra till hållbar utveckling. Dagens ungdomar har bättre hälsa och högre utbildningsnivå än någon tidigare generation. De är redo för vuxenlivet - för att delta i samhället, på arbetsmarknaden, som entreprenörer och opinionsbildare. Vi måste göra det möjligt för världens unga att ta del i alla delar av samhället och ta vara på deras idéer och drivkraft - då kan vi nå det som forskarna brukar benämna "demografisk utdelning".

Arbetsprocessen

Att arbeta i en sådan här politisk panel - där de flesta av oss är nuvarande eller tidigare ledande politiker - har självfallet varit en stor utmaning många gånger men som jag ser det är detta också en stor tillgång. Vi måste få ihop visionstänkande med praktisk politik. Resultatet av arbetet i panelen kan vi panelmedlemmar nu ta med oss i vårt fortsatta politiska arbete.

Panelen har sammanlagt haft sex möten, vi har mött ett stort antal organisationer och vi har deltagit i olika typer av konferenser som t.ex. World Economic Forum i Davos. I våras bjöd jag också in panelen till Stockholm för att delta i det Nobelsymposium som arrangerades av Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. 20 - talet nobelpristagare lämnade över sitt bidrag "Stockholm Memorandum" till panelen som vi haft med oss i det fortsatta arbetet.

Panelens slutsatser

Vad har vi då kommit fram till i panelen? Har vi lyckats hitta en samsyn för hur vi bör skapa en hållbar värld?

Självklart har alla panelmedlemmar olika perspektiv och utgångspunkter. Hade vi fått skriva rapporten var och en för sig hade formuleringarna skilt sig åt. Men trots detta har vi lyckats nå en samsyn och enats om en gemensam vision om hur vi uppnår hållbar utveckling. Rapporten har precis överlämnats till FNs generalsekreterare.

Vi döpte vår rapport "A Future Worth Choosing" och mycket av rapportens budskap ligger i själva titeln. Vår utgångspunkt för hållbar utveckling är alla de miljontals val som varje dag görs av individer, företag och regeringar. Vår gemensamma framtid ligger i alla dessa val. Den utmaning vi står inför handlar om att göra hållbara val möjliga.

I panelens vision slår vi därför fast att hållbar utveckling i grunden handlar om människors möjligheter att påverka sin framtid, försvara sina rättigheter och kunna framföra sina åsikter. Demokrati och mänskliga rättigheter är därför grundläggande förutsättningar för att kunna skapa ett hållbart samhälle. Att detta erkänns av en panel med ledare från alla delar av världen ser jag som en viktig framgång i kampen för demokrati som förs i många länder idag.

Visionen lyfter också fram vikten av att alla aktörer bidrar till hållbar utveckling - inte bara regeringar och organisationer - utan även näringslivet. Visionen konstaterar att marknader och entreprenörskap är och måste vara drivande krafter för hållbar utveckling. Genom koalitioner och partnerskap kan nytänkande aktörer gå före vilket kan skapa en enorm hävstångseffekt då andra ser lönsamheten med de hållbara alternativen.

Tillsammans med visionen har vi också enats om 56 konkreta rekommendationer om hur hållbar utveckling ska uppnås. Jag kommer att lyfta fram några av de viktigaste här. Det handlar om hur vi kan stärka människors egenmakt, hur vi skapar en hållbar ekonomi och vilka institutionella åtgärder som krävs.

Rapporten ägnar ett kapitel åt att fokusera på vilka åtgärder som behövs för att människor får möjlighet att göra hållbara val och jag skulle vilja nämna några av våra huvudrekommendationer.

Viktiga rekommendationer i kapitlet om människors egenmakt

"Regeringar bör respektera, skydda och främja mänskliga rättigheter inklusive rätten att ta del i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud som fastställs i FNs deklaration om mänskliga rättigheter från 1948." Detta är självklart inget nytt men det är viktigt att dessa frågor kopplas till hållbarhetsagendan och det är en framgång att dessa kärnvärden erkänns av hela panelen.

"Regeringar bör skynda på genomförandet av åtaganden om jämställdhet och kvinnors rättigheter, inklusive rätten till egendom, lika tillgång till krediter och finansiella tjänster, lika möjligheter att delta i politiska processer och tillgång till sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter." Vi uppnår aldrig hållbar utveckling om vi exkluderar halva jordens befolkning - diskriminering av kvinnor är dessutom mycket dålig ekonomisk politik.

"Regeringar, privata sektorn och civilsamhället bör samverka och ingå partnerskap för att erbjuda yrkesträning och ge stöd till unga entreprenörer". De stora ungdomskullar vi ser idag har en enorm potential att bidra till samhället. För att skapa goda möjligheter för dagens unga måste offentliga och privata aktörer samverka.

Rapporten inkluderar också ett kapitel om hur vi skapar en hållbar ekonomi och jag skulle vilja lyfta fram ett par av dessa rekommendationer.

Rekommendationer från ekonomiavsnittet

"Regeringar bör etablera prissignaler som värderar hållbarhet. I synnerhet kan regeringar: ta fram prissättningsinstrument som inkluderar externa miljökostnader, såsom handel med utsläppsrätter och koldioxidskatt, till år 2020." Prissättningsmekanismer som t.ex. koldioxidskatt har vi goda erfarenhet av i Sverige som vi kan dela med oss av.

"Regeringar bör utveckla hållbarhetskriterier för kostnadseffektiv offentlig upphandling." Med hållbar offentlig upphandling ökar vi efterfrågan på produkter och tjänster som produceras på ett hållbart sätt. Även här ligger Sverige i framkant och har redan lagstiftning på området.

"Regeringar bör främja inkluderandet av långsiktiga hållbarhetskriterier i investeringar och transaktioner som görs av företag". ISO - standarder och Global Compact har visat på goda exempel - nu behöver användandet av standarder skalas upp.

"Regeringar och företag bör bygga strategiska partnerskap för att implementera investeringar för hållbar utveckling". Detta med partnerskap är centralt om vi vill åstadkomma förändring på marken - vi måste bli bättre på att ta tillvara på näringslivets kompetens och möjligheter att bidra till hållbar utveckling.

Slutligen tar rapporten upp vilken typ av samhällsstyrning och vilka institutioner som behövs för att främja hållbar utvecklingen. Jag ska nämna några av de viktigaste rekommendationerna.

Rekommendationer från institutionskapitlet

"Regeringar bör garantera god samhällsstyrning - med demokrati, mänskliga rättigheter rättsstatens principer - och främja ungdomars deltagande i beslutsprocesser på alla nivåer".
Panelen slår fast att dessa principer är själva basen för hållbar utveckling.

"Regeringar bör enas om att utveckla universella hållbarhetsmål som inkluderar alla tre dimensioner av hållbar utveckling. En expertmekanism bör etableras för att ta fram dessa mål innan de slutligen kan antas av FNs medlemsstater". Jag hoppas att detta förslag får starkt genomslag under FNs konferens om hållbar utveckling i Rio - hållbarhetsmål har stor potential att samla politisk kraft och fokusera inriktningen på hållbarhetsarbetet.

"FNs generalsekreterare bör leda ett samarbete mellan relevanta internationella organisationer - inklusive FN - organ, internationella finansiella institutioner som Världsbanken och IMF, privata sektorn och andra aktörer - för att regelbundet ta fram en 'Global Sustainability Development Outlook Report' som sammanför befintlig information till en integrerad analys om hållbar utveckling". Det handlar alltså om att utnyttja all den kunskap som redan finns för att få ett helhetsperspektiv på hållbarhetsfrågorna. På så sätt främjas också dialog och samarbete mellan institutioner.

"Regeringar bör överväga inrättandet av ett hållbarhetsråd för att stärka integreringen av de tre dimensionerna av hållbar utveckling. Ett sådant råd skulle kunna ligga under generalförsamlingen och ersätta kommissionen för hållbar utveckling". I det övervägande som bör göras gäller att komma ihåg risken för överlappningar med FNs ekonomiska och sociala råd - ECOSOC. Att utnyttja öppnandet av FNs generalförsamling där majoriteten av världens stats - och regeringschefer deltar är ett intressant alternativ som skulle sätta hållbarhetsfrågorna högt på agendan utan att en ny institution behöver inrättas.

Hur kan man då sammanfatta det budskap som panelen vill förmedla med den här rapporten? Vi slår fast att Brundtlands analys är lika relevant idag som för 25 år sedan - hållbar utveckling endast är möjlig då vi har med alla tre dimensionerna - ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Men vad hållbarhetspanelen har fokuserat på är hur ska det göras och av vem?

Ett genomgående huvudbudskap i rapporten är att hållbar utveckling är bara möjlig om alla aktörer bidrar- regeringar kan inte själva förhandla fram hållbar utveckling. Företag är och måste vara motorn för att skapa inkluderande och hållbar tillväxt. Vi behöver ökat samarbete och partnerskap mellan regeringar, företag och civilsamhället.

Kort sagt: Brundtland definierade de tre dimensionerna av hållbar utveckling och hållbarhetspanelen har identifierat vad aktörerna - regeringar, företag och civilsamhället - behöver göra för att förverkliga visionen.

Att panelen enats om en gemensam vision och dessa 56 rekommendationer ser jag som en viktig framgång för att stärka den internationella samsynen om hur vi tar oss an de stora globala utmaningarna idag. Rapporten blir ett viktigt inspel till de politiska processer som vi nu har framför oss såsom FNs konferens om hållbar utveckling i Rio i juni 2012 och hur vi tar vidare millennieutvecklingsmålen och det institutionella ramverket efter 2015. Inte minst här i Sverige har vi mycket att göra och jag ser fram emot era reflektioner och synpunkter på hur vi nu tar arbetet vidare här hemma.

Tack!