Tal
Klimat- och energiupptakt, Rival, Stockholm 21 april 2008
Maud Olofsson, Näringsminister, vice statsminister

Tal av Maud Olofsson på klimat- och energiupptakt 21 april 2008

Det talade ordet gäller

Mina damer och herrar,

Världen förändras snabbt. På ett knappt sekel har häst och vagn ersatts av stadsjeepar, fotogenlampan av halogenlampor och dragiga golv med golvvärme. Idag har vi datorer, dvd-spelare och torktumlare. Varmt vatten och kall glass. Färsk frukt året om och weekendresor till New York. Ja, mycket av det vi idag tar för givet hade min farmor knappast kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi.

Det finns flera förklaringar till den enorma utvecklingen. Men en sak är klar - utan billig och lättillgänglig energi hade inte mycket hänt. Det är tack vare den som mänskligheten fått uppleva en enorm tillväxt, minskad sjukdomsspridning, förbättrad hälsa och ökad livskvalitet.

Men efter många ljusa år tornar nu molnen upp sig i horisonten. Smältande glaciärer, isbjörnar som drunknar i jakt på mat och snöfria vintrar. Tecknen är många. Och forskarna är eniga. Vi ser en global klimatförändring. Det här är på allvar. Vad vi talar om är förändringar som på allvar kan rubba förutsättningarna för allt liv här på jorden. Även människans.

Sakta sjunker insikten om klimatförändringarna in hos allt fler. Men ännu fortsätter världen på i stort sett samma utstakade väg. Idag är miljarder människor, framför allt i Asien, dessutom på väg att ta steget ur fattigdom in i ett modernt industrisamhälle. De gör självklart, och med rätta samma anspråk på jordens resurser som vi och våra förfäder har gjort. Därför ökar inte bara energianvändningen utan också koldioxidutsläppen rekordsnabbt.

Den här är en ekvation som inte går ihop. För hur vi än vrider och vänder på det så har vi bara ett jordklot.

Så ser verkligheten ut. Det är vad alla vi här inne har att förhålla oss till men som jag också vet att vi kan ändra på om vi bara bestämmer oss.

När elmarknaden är europeisk, bränslemarknaderna internationella och
miljöhoten globala krävs att vi lyfter blicken och formar vår klimat- och energipolitik ur ett europeiskt och globalt perspektiv.

Det vi gör i Sverige måste sättas in i ett internationellt sammanhang. Endast då kan vi nå resultat. Ett viktigt steg togs när Europeiska kommissionen i januari i år presenterade sitt klimat- och energipaket. Paketet bygger på de europeiska stats- och regeringschefernas tidigare fastslagna målsättningar om förnybar energi, förnybar biodrivmedel och energieffektivisering.

Mitt intryck är att förslaget generellt sett mottagits positivt i EU:s huvudstäder. Det finns mycket kvar att diskutera om enskilda detaljer. Men vi tycker alla att förslagen är viktiga. Och vi inser alla att det är bråttom. Inte minst om EU med trovärdighet ska kunna gå in i förhandlingarna om en ny internationell klimatöverenskommelse.

Och för oss i Sverige är EU:s målsättningar och kommissionens förslag en förhandlingsframgång.

EU-kommissionen föreslår samlade energi- och klimatmål. Sverige vill också ta detta som utgångspunkt för att skapa en helhetssyn för miljö, jobb och konkurrenskraft.

Vi måste klara av att diskutera energi, miljö och jobb samtidigt. Inte en sak ena dagen och en annan nästa som om de inte hörde ihop. Bara så, kan vi lösa de problem vi står inför på ett sätt som ger både miljövinster, nya jobb och exportvinster för Sverige. Och inte minst - vi kan visa det ledarskap som världen så innerligt behöver.

För jag tror att Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra länder att gå i spetsen för att forma en hållbar klimat- och energiframtid. Vi har inte bara naturresurser och tekniskt kunnande. Vi har också en historia av förmåga till nationell samling, samförstånd och gemensamma tag när det behövs.

Sverige har varit aktivt och pådrivande i den europeiska processen. Det ska vi fortsätta att vara. Som ordförandeland i EU 2009 kommer vi att spela huvudroll i förhandlingarna om en ny klimatöverenskommelse vid det viktiga Köpenhamnsmötet.

För att komma så här långt har det krävts ledarskap och det kommer att krävas än mer framöver. Inte bara politiskt ledarskap, utan ledarskap runt om i samhället. Därför tänkte jag få berätta om de målsättningar som är uppsatta, dels berätta om vad som redan är på gång att genomföras men också diskutera vad mer som behöver göras ytterligare för att vi ska nå målen.

Helt klart är att kommissionens förslag kommer att utgöra en viktig grundpelare i den framtida svenska energi- och klimatpolitiken. Många har sagt att klimat- och energipaketet är EU:s största samarbetsprojekt någonsin.

Idag vill jag särskilt beröra tre centrala delar av förslaget: förnybar energi, förnybar biodrivmedel och energieffektivisering. Jag ska inte gå in på förlaget i detalj utan det kommer Andris Piebalgs snart att göra. Men jag vill utgå från det och beröra centrala mål i kommissionens förslag och förklara hur vi arbetar med dessa frågor. För det är tre centrala byggstenar i Sveriges framtida klimat- och energipolitik.

Låt mig börja med den förnybara energin. EU:s stats- och regeringschefer har slagit fast att andelen förnybar energi år 2020 ska uppgå till 20 procent. Ett bindande mål. I det paket som kommissionen nu föreslår fördelas målet mellan medlemsstaterna.

Sverige ska enligt förslaget uppnå en andel förnybar energi på 49% till år 2020. Det är ett ambitiöst mål. Enligt kommissionens sätt att räkna har vi idag en andel på ca 40 % förnybar energi. Det kan jämföras med EU-genomsnittet som ligger på 8,5 %.

Och ligger kommissionens förslag fast kommer vi även framöver att ha EU:s i särklass högsta andel förnybar energi.

Just nu analyserar vi alla detaljer i förslaget. Och tro mig när jag säger att de är många.

Inget är klart. Men min bedömning är att kommissionens förslag är tufft, men inte omöjligt. För att nå det kommer det att krävas att vi skruvar upp befintliga styrmedel, förenklar regelverk och investerar kraftfullt. Redan idag sker massor runt om i vårt land. Det bådar gott.

En viktig energipolitisk prioritering är redan idag att skapa förutsättningar för ny hållbar elproduktion. Europa domineras fullständigt av kolkondenskraft. Det slipper vi. Vår elförsörjning bygger i princip bara på kärnkraft och vattenkraft. Vi skulle därför behöva ett tredje ben att stå på så att vi också säkrar tryggheten i vår elförsörjning.

Jag kan konstatera att det också finns en diskussion om kärnkraftens vara eller icke vara. Det är naturligt. Det är en diskussion som pågått från och till i snart 30 år och tyvärr har ett energislag fått förhindra en bredare diskussion om energipolitiken. Återkommande maktspel och trätor om reaktorår och tidsplaner har förlamat svensk energipolitik.

Diskussionen om kärnkraft lär fortsätta, och ska fortsätta. Men låt mig uppmana alla att oavsett åsikt, att bredda diskussionen kring energifrågorna. Det finns inte bara ett svar på energiutmaningen, utan många alternativ måste komma fram om vi skall klara att leva upp till de mål som nu satts upp.

Vi har bråkat länge nog i denna fråga. Låt oss försöka se vad som förenar och inte bara se till det som skiljer så kommer vi mycket längre.

Ska vi nå framåt måste vi även kunna diskutera andra energipolitiskt viktiga sakfrågor. Och en sådan är just förnybar energi.

Vi ser redan idag en ökning av framför allt kraftvärme och vindkraft. Men efterhand kommer vi antagligen också se mer av solkraft, vågkraft och andra förnybara produktionstekniker. Energikällor som också den fattiga delen av världen kan dra nytta av.

Vårt viktigaste redskap i byggandet av förnybar elproduktion är elcertifikatsystemet. Tack vare det sker idag en snabb utbyggnad av förnybar energi.

Men det räcker inte. Därför har vi vidtagit en rad andra åtgärder.

En sådan åtgärd är att få ordning på tillståndprocesserna. Dagens tröghet och låsningar är inte acceptabla. Klimateffekterna väntar inte på några tillstånd - de kommer oavsett vad som står i miljöbalken eller PBL. Här har miljöprocessutredningen i uppdrag att komma med förslag som jag sätter stora förhoppningar till.

Ett hinder för ny hållbar elproduktion har varit nätanslutningarna. Vi har fått förslag från nätanslutningsutredningen och dessa befinner sig för närvarande ute på remiss. Ett kan jag redan nu säga och det är att flera av förslagen är mycket intressanta och borde kunna genomföras.

Ett annat initiativ är ett nytt planeringsmål för vindkraften på 30 TWh vindkraft. Energimyndighetens förslag befinner sig ute på remiss och efter det tar regeringen ställning. Många intressanta projekt är redan på gång som gör detta möjligt.

Förnybara drivmedel är en annan byggsten i klimat- och energipolitiken som jag vill beröra. För transportsektorns energianvändning är kanske detta den största utmaningen. Här sker mest utsläpp av växthusgaser och till 95 procent är den beroende av fossila bränslen.

Samtidigt är Sverige ett stort land med långa avstånd. Vi klarar oss inte utan bilen. Men vårt bilåkande kan inte fortsätta bidra till ökade utsläpp.

I klimat- och energipaketet föreslår Kommissionen att andelen förnybar energi på transportområdet ska vara minst 10 % år 2020.

Regeringen vidtar idag en rad åtgärder för att minska transportsektorns klimatbelastning. Vi ska steg för steg fortsätta utveckla skatter, regler och ekonomiska styrmedel som gynnar miljövänliga val.

För ett år sedan höjde vid koldioxidskatten och införde vi miljöbilspremien. Den har lett till att miljöbilarna i januari stod för 36 procent av nybilsförsäljningen. Vi har också sett till att permanenta trängselavgifterna i Stockholm och fortsätta utbyggnaden av tankställen för biogas. Bara för att nämna några exempel.

Men ska vi nå våra mål krävs även satsningar på forskning och utveckling.

Med den pågående debatten om stigande livsmedelspriser och konkurrensen om råvaror blir det tydligt att det inte minst handlar om att främja andra generationens biodrivmedel. Men kom ihåg en sak andra generationens drivmedel kommer inte fram om inte den första hade fått startas.

Det är därför som regeringen i klimatmiljarden förstärkte satsningarna på detta område med 150 miljoner kronor. Under 2008 har regeringen även satsat 400 miljoner kronor på forskning och utveckling för att få fram mer miljöanpassade bilar. Sex stora samverkansprogram drivs med fordonsindustrin både vad gäller tung trafik och personbilar.

Till hösten kommer regeringen även att presentera en infrastrukturproposition som innehåller satsningar på klimatvänliga resor och transporter.

Det internationella intresset för Sverige inom biodrivmedel är enormt. Det gångna året har vi ingått ett avtal med Brasilien om samarbete inom området bioenergi och biodrivmedel, i juni ingick Sverige en överenskommelse med USA och nu senast med Kina. Det visar att Sverige är intressant att samarbeta med trots att vi är ett litet land.

Jag tror att Sverige har stora möjligheter att ta en ledande roll i utvecklingen av hållbara transporter - bland annat genom förnybara drivmedel och hybridfordon. Vi har tillgång på biomassa, forskningskunnande i framkant och en framgångsrik fordonsindustri. Vi kan om vi vill.

Ett tredje område i klimat- och energipolitiken är energieffektivisering. För ska vi få ihop klimatpusslet måste vi spara energi. Det är ett område där alla kan vara med och hjälpa till samtidigt som det får alldeles för lite uppmärksamhet. Vi pratar mest ny produktion trots att vi vet att den sparade kilowattimmen är den billigaste och mest miljövänliga kilowattimmen.

Inom EU har vi åtagit oss att energieffektivisera med 20 procent till 2020.

Energieffektivisering är inte något tungt lass att dra utan kanske det enklaste sättet att minska klimatpåverkan.

En svensk familj har ofta 30-50 glödlampor och 20-30 apparater som drivs med el. Och i genomsitt står 10-15 av dessa i standbyläge. 10 procent av all hushållsel går åt till att förse apparater i standbyläge med ström.

Till det kommer kostnader för uppvärmning, kylning och ventilation. Som många gånger är de största kostnaderna i ett hushåll.

Jag tror att alla kan slösa mindre med varmvatten, fylla tvättmaskinen bättre, köpa energieffektiva fönster när man ändå byter fönster i villan och stänga av stand-by knapparna.

Jag tror också att alla företag kan låta en energikonsult för några timmars konsulttid gå igenom verksamheten och komma med förslag för uppvärmning, ventilation och belysning. Och vem kan inte se över sina transporter och planera dem mer effektivt.

Vi ska nå våra energieffektiviseringsmål. Energieffektivisering är en hörnpelare i alliansregeringens energipolitik.

Just nu pågår enegieffektiviseringsutredningen som ska lämna förslag till det så kallade energitjänstedirektivet. Ett delbetänkande, som innehåller en handlingsplan, lämnades i februari i år. Utredningen bedömer att 40 TWh energi kan sparas på ett kostnadseffektivt sätt. I oktober lägger de sitt slutbetänkande med förslag på en rad åtgärder för att nå det nationella målet.

Det krävs därför insatser inte minst i form av information, rådgivning och riktad upphandling. Och i klimatmiljarden satsade regeringen 310 miljoner kronor under tre år. Utöver satsningar inom klimatmiljarden har 420 miljoner satsats på energieffektivisering fram till 2010.

För mig är det viktigt att energieffektiviseringsarbetet inte bara bedrivs på EU-nivå eller nationellt. Ska vi nå någon vart måste arbetet börja lokalt. Nära det lilla företaget, nära den enskilda individen och nära diskussionerna i fikarum och samtalen vid köksbordet.

Längst ut i energieffektiviseringens tjänst finns de kommunala energi- och klimatrådgivarna och Energikontoren. De bidrar dagligen till ett mer energieffektivt Sverige.

Under året kommer deras uppdrag vidgas och samtliga kommer att utbildas i klimatfrågor under 2008. Målsättningen är också att det ska finnas regionala Energikontor som täcker hela landet. En rejäl folkbildningsinsats kring energieffektivisering borde kunna ge resultat.

Slutligen - energieffektivisering är inte bara bra för miljön, det är bra för plånboken. Det lönar det sig för individen, för hushållet, för företaget och för fastighetsägaren.

Förnybar energi, biodrivmedel och energieffektivisering. Det är tre områden som vi kommer att få anledning att återkomma till många gånger när vi nu skapar framtidens klimat- och energipolitik.

Klimatförändringarna kan på allvar rubba förutsättningarna för allt liv. Även människans. Och hotet är globalt. Men i det globala ligger också lösningen. Med färre gränser och mer samarbete kan vi dela idéer och erfarenheter. Vi kan ta viktiga steg mot den lösning som världen så väl behöver.

De senaste åren har många samtal förts om klimatfrågan. Inte bara bland politiker, forskare, företag och intresseorganisationer. Utan också bland jobbarkompisar och föräldralediga i parken. Det har varit en bra och nödvändig diskussion. Klimatfrågan är vår tids största fråga.

Men nu är det dags att ta nya steg framåt. Vi vet redan vad problemet är. Nu är tid för oss alla att vända blad. Att gå från problemidentifiering till problemlösning. Det är tid för fler att börja agera.

Utifrån de problem vi står inför, utifrån EU:s målsättningar och utifrån våra nationella åtaganden måste vi tillsammans forma en nationell strategi.

Och alla vi här inne måste vara med och bidra. För alla kan bidra. Tidigare i år träffade jag de allmännyttiga bostadsföretagen, SABO, som berättade att de åtagit sig att effektivisera energianvändningen med 20 procent till 2016. Jag vet att även företag som Wallenstam, HSB och JM gör mycket. Liknande arbeten pågår även hos LRF. Många tranportföretag går år samma håll. Hela Sverige ska leva har lovat bygga vindkraftverk och producera förnyelsebart ute på landsbygden.

Det är toppen. Men jag vill att fler ska våga visa ledarskap. Därför är min fråga till er här idag: Hur kan ni - i ert företag, bransch eller organisation - bidra?

Och vad kan vi politiker göra för att underlätta ert arbete? Det vill vi veta. Det är därför vi har tagit initiativ till de här samtalen.

Jag hoppas att de utmaningar vi möter idag snart kommer att tillhöra historien. Att många av de lösningar vi efterlyser idag redan om 10 år kommer att vara självklara.

Koldioxidneturala transportsystem, en tillverkningsindustri baserad på förnybar energi, nollenergihus- vem vet vad vi i framtiden kommer att ta för givet? Vi räddar miljön och skapar samtidigt jobb.

Jag är optimist. Tillsammans kan vi förändra framtiden. Med ett tydligt mål, mod och hårt arbete och ledarskap kan vi åstadkomma mer än vad vi drömmer om.

Visst har vi fortfarande hinder framför oss. En del återstår att övertygas. Men tillsammans kan vi skapa en hållbar klimat- och energipolitik för Sverige, för Europa men också för resten av världen. Och skulle tvivlet någon dag ta över, glöm då inte att vid alla större skiften möts man ofta av tre reaktioner:

1. "Det kommer aldrig att fungera".
2. "Det är för dyrt"
3. "Jag var för det hela tiden"

Så låt oss nu visa det ledarskap som världen så väl behöver. Det hållbara samhället är inget utopi det är en gyllene möjlighet.