Tal Sveriges Energiting 2007, Stockholm, 20 mars 2007
Maud Olofsson, Näringsminister, vice statsminister

Maud Olofssons inledningsanförande vid Energitinget 2007

Globala utmaningar&

Jag är glad över att vara här, för första gången som energiminister, och jag vill gärna börja med att gratulera Thomas och Energimyndigheten till att i Energitinget har skapat Energi-Sveriges viktigaste mötesplats. Och det vill inte säga lite, i en tid när energifrågorna tagit plats i den absoluta centrum av politiken och samhällsdebatten, och även, tror jag, vid köksbord, i fikarum och skolsalar runt om i Sverige.

Globala utmaningar...

En viktig orsak till detta är självklart hotet om globala klimatförändringar som allvarligt kan rubba själva förutsättningarna för livet på jorden. Även människans.

Samtidigt som den insikten håller på att sjunka in hos allt fler så pågår något annat. Miljarder människor, framförallt i Asien, är på väg att ta steget från fattigdom till ett modernt industrisamhälle och därmed göra samma höga anspråk som vi på jordens resurser. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop. Vi skulle behöva flera jordklot - men vi har bara ett enda.

Denna förändring, tillsammans med det faktum att tillgången till naturresurser är begränsad, inte minst oljan, gör att energifrågorna allt starkare påverkar hela den internationella politiken. Nyhetsflödet understryker ständigt sambandet mellan civil kärnkraft och risken för kärnvapenspridning. I vår globaliserade värld hänger energi starkt samman med fred, säkerhet och utveckling. I min roll som vice statsminister och företrädare för Sverige i olika sammanhang blir detta mycket påtagligt - energifrågorna präglar idag hela det internationella utbytet.

...ställer krav på långsiktigt perspektiv.

I denna värld är det centralt att energipolitiken präglas av långsiktighet, att vi - mitt i en föränderlig verklighet - kan skapa så stabila villkor som möjligt. Vi har att göra med långsiktiga, globala hot och med verksamheter som kräver mycket långsiktiga investeringar. Om vi ska kunna genomföra historiska förändringar, måste vi skapa tilltro till en långsiktigt hållbar färdriktning. Det är det krav som tydligast riktas mot politiken. Och det är vad jag försöker skapa.

Första steget - alliansöverenskommelsen

Det första steget togs redan före valet - allianspartiernas energiöverenskommelse från i somras. När striden handlar om vår gemensamma framtid har vi inte råd att ligga kvar i gamla partipolitiska skyttegravar, eller göra energipolitiken till en bricka i regeringsspelet. Kanske kan vi lura oss själva att genom politisk förslagenhet vinna enskilda nationella segrar, bara för att allt för sent upptäcka att och slagfältet numera är europeiskt och globalt.

Min avsikt med alliansöverenskommelsen var dels att flytta fokus från det som skiljt oss åt till det som förenar, och dels genom en bredare samling skapa förutsättningar för stabilitet över mandatperioderna.

Ett konkret exempel på detta är att vi nu har en mycket bred enighet över blockgränserna om elcertifikatsystemet, vilket bland annat gör att aktörerna nu vågar att investera stort i biokraftvärme och snart också i vindkraft i stor skala.

Andra steget - EU:s energihandlingsplan

Förutom långsiktigheten krävs ett perspektiv som blickar längre än Sveriges gränser. Elmarknaden är numera europeisk, bränslemarknaderna internationella, miljöhoten är globala och allt mer av energipolitiken formas i praktiken i den Europeiska Unionen.

Mitt andra steg har därmed handlat om Europa. Det stod ganska snabbt efter regeringstillträdet klart att det fanns förutsättningar att nå mycket längre än tidigare i det Europeiska energisamarbetet. Vi tog den chansen och när EU:s energiministrar nyligen beslutade om gemensamma höga krav vad gäller förnybar energi, energieffektivisering och biodrivmedel var Sverige en av de länder som var tydligt pådrivande.

Det var inte alls självklart. Ingen tidigare svensk regering har exempelvis varit beredd att skriva under på legalt bindande mål av detta slag. Då har nationellt självbestämmande värderats högre. Vi gjorde ett annat val.

Den gemensamma energihandlingsplanen kommer att ha stor inverkan på EU men också på Sveriges arbete på energiområdet.

Och mer än så. Jag tror jag att de historiska beslut som bekräftades av EU:s regeringschefer bara för två veckor sedan kan få stor betydelse även för medborgarnas tilltro till den Europeiska Unionen, ja för själva idén om det europeiska samarbetet.

Somliga ställer sitt hopp till en ny konstitution för EU, eller att kommissionen eller regeringen ska kunna informera eller organisera fram debatt och entusiasm för framtidens EU. Jag tror att det är mycket viktigare om Europas medborgare ser att dess regeringar förmår lyfta sig över nationella särintressen och högtidstal och konkret ta sig an gemensamma, gränsöverskridande utmaningar.

Tredje steget - nationell samling för en hållbar svensk energihandlingsplan

Utifrån dessa gemensamma målsättningar ska nu nationella mål och handlingsplaner bestämmas. För Sveriges del kommer flera mål att ligga avsevärt högre än för EU som genomsnitt.

Mitt tredje steg handlar därmed om att forma den nationella strategin för att Sverige ska uppnå dessa högt ställda mål. I det steget kommer vi att bjuda in alla partier i riksdagen för att skapa en bred och stark plattform för en långsiktigt hållbar energipolitik, vars grunddrag kan överleva över mandatperioder och eventuella regeringsskiften.

På klimatområdet har regeringen redan startat ett antal olika arbeten i syfte att skapa möjlighet för en långsiktig och blocköverskridande svensk klimatpolitik: (Ett vetenskapligt råd med några av landets främsta experter inom klimatområdet och en parlamentarisk klimatberedning.)

I samma anda har Näringsdepartementet skickat Oljekommissionens rapport på bred remiss. Jag ser den som ett lovvärt försök att skapa samling bland företrädare för viktiga aktörer i energipolitiken, ett diskussionsinlägg som berör flera intressanta förslag i energidebatten. Men jag hoppas att ingen förväntar sig att detta resultat av en handfull seminarieövningar och en god penna innehåller någon färdig strategi för hela energi- och klimatpolitiken. Sådana överdrivna förväntningar gör bara arbetet en otjänst. Men för mig och denna regering är det viktigt att ta tillvara på alla konstruktiva bidrag, utan prestige.

Vi kommer som ni förstår att få ett brett underlag för vårt arbete. Och regeringen kommer att knyta processerna kring klimatpolitiken tätt till diskussionerna om den samlade energipolitiken.

Det finns inga garantier för att vi kommer att lyckas med den breda samling vi eftersträvar. Men jag är ganska optimistisk. Jag vet inte vad ni säger, men när jag lyssnar noga på Mona Sahlin, mellan raderna och mellan alla kastade pajer, så tycker jag mig nog höra att hon faktiskt är intresserad av en bred samling kring en hållbar energipolitik. Min optimism grundar sig också på att hon för bara ett halvår sedan själv var energiminister, själv kände ansvaret för klimatet, för Sverige, för framtiden. När hon väl fått göra de markeringar som hon känner att hon måste som ny partiledare, så litar jag på att hon inte har glömt.

(Som bekant har regeringen därutöver skapat en hållbarhetskommission, med en bredare uppgift att skapa dialog kring förutsättningar och möjligheter för en hållbar utveckling. I egenskap av näringsminister kommer jag också att samla företrädare för näringslivet till ett mer konkret arbete för en grön industripolitik, med tillväxt och exportmöjligheter för Sverige.)

EU:s energipolitik bygger på tre grundpelare: miljö, försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Dessa tre ska förena också en svensk energipolitik. Eller som jag själv brukar formulera det: Vi måste klara av att diskutera energi, miljö och jobb samtidigt, inte en sak den ena dagen och en annan den andra. Det är min övertygelse att om vi agerar smart kan den ekvationen lösas på ett sätt som ger både miljövinster och nya jobb och exportmöjligheter för Sverige.

Redan nu kan jag se tre viktiga prioriteringar för den konkreta energipolitiken under denna mandatperiod och ingångar i en gemensam långsiktig politik:

1: Förnybara drivmedel och effektivare transporter

Transporterna är den sektor som även i Sverige fortfarande är svårartat beroende av fossila bränslen. Men vi har också möjlighet att ta en ledande roll i utvecklingen av hållbara transporter - genom förnybara drivmedel, hybridfordon m.m. Vi har tillgång på biomassa, forskningskunnande i framkant - mycket tack vare Energimyndighetens satsningar - och en framgångsrik fordonsindustri. Vi har dessutom visat oss bra på att knyta samman tekniska lösningar i system och som ett litet land agera smart och gemensamt.

De framtida lösningarna kommer att vara energiproduktion i form av energikombinat där man samtidigt kan producera t.ex. drivmedel, papper, el, värme och olika kemiska produkter. För att lyckas med detta måste aktörer inom olika branscher samarbeta. Skogsindustrin, fordonsindustrin, kemiindustrin och energibolagen måste komma samman för att hitta nya lösningar och framtidens exportsuccéer.

Regeringen arbetar med flera initiativ på transportområdet. En miljöbilspremie är på väg och vi ska fortsätta utveckla forskningsprogram med fordonsindustri och drivmedelstillverkare. Snart presenteras också utredningen om hur jordbruket kan bidra som producent av bioenergi och drivmedel.

En del kommer att finnas med redan i vårbudgeten i april, annat kommer att fall ut under mandatperioden. Alliansen aviserade redan i opposition en "klimatmiljard" med satsningar för att stödja forskning och utveckling inom bland annat förnybar energi men också en ökad kommersialisering av forskningsresultat.

För det räcker inte med bara forskning. Hittills har Sverige varit bra på att bygga upp kunskap, men omsättningen av resultaten till ny teknik på marknaden har varit för låg. Ett av skälen har varit att det speciellt på energiområdet har varit svårt att få tag på riskkapital i tidiga skeden.

(Det finns hoppfulla tecken på att detta håller på att ändras. "Cleantech" är det snabbast växande investeringsområdet i USA, särskilt inom energiområdet, och växer snabbt även i Europa. Här gäller det att svenska investerare inte missar tåget så att inte andra får hela vinsten av tidiga svenska, till stor del offentligt finansierade forskningsinsatser. Det går inte att skylla på politikerna om vakna investerare i Tyskland eller USA snabbare förstår vad som nu håller på att hända.

Självklart har staten också en roll i ett historiskt teknikskifte, för att få kedjan från forskning till fullt kommersiell teknik att fungera så effektivt som möjligt. Regeringen har genom en hearing begärt in synpunkter på Energimyndighetens förslag och kommer att värdera eventuellt nya eller förändrade insatser.)

2. Skapa förutsättningar för ny hållbar elproduktion

En andra viktig prioritering handlar om att skapa förutsättningar för ny hållbar elproduktion. Europa domineras idag fullständigt av kolkondenskraft. Det slipper vi, men Sveriges elförsörjning står i princip bara på två ben  kärnkraft och vattenkraft. Och inte ens en liten pall står särskilt stadigt på två ben.

Den här vintern har vi verkligen påmints om vår sårbarhet. Dels genom tomma vattenmagasin som drev upp elpriserna. Framtida klimatförändringar hotar att förstärka såna svängningar. Sedan genom incidenterna i Forsmark. Om sommarens tillbud och påtvingade avstängningar hänt en kall vinterdag hade vi haft stora problem med vår elförsörjning.

Frånsett alla andra argument kring kärnkraften är det för mig en självklar prioritering att ställa Sveriges elförsörjning på ett tredje starkt ben. Det kommer att bestå av framför allt kraftvärme och vindkraft, efterhand också antagligen av vågkraft och andra förnybara produktionstekniker.

Elcertifikatsystemet är vårt viktigaste instrument, där vindkraft och biokraft men även framtida teknik för förnybar elproduktion ges förbättrade ekonomiska förutsättningar. Jag och centerpartiet har varit med och skapat certfikatsystemet och regeringen arbetar nu för att riksdagens ambitiösa mål om ökad förnybar elproduktion på 17 TWh till 2016 ska kunna realiseras.

Ett hinder för att mer förnybar elproduktion ska komma till har varit anslutningarna till elnätet. Regeringen har därför precis tillsatt en utredare som ska förbättra förutsättningarna för att ansluta ny förnybar elproduktion.

Utdragna och krångliga tillståndsprocesser utgör ett annat hinder, framförallt för utbyggnaden av vindkraft. Jag arbetar för närvarande tillsammans med miljöministern för att gå igenom möjligheterna att minska dessa hinder och korta prövningstiderna.

Men det räcker inte med att vi på regeringsnivå skapar förutsättningar och jämnar mark. Även andra aktörer, inklusive alla våra myndigheter och ni andra som är här idag, måste ta detta vidare så att vi tillsammans kan se till att våra högt ställda ambitioner kan uppfyllas. För att åstadkomma detta krävas engagemang, kreativitet och samarbete, inte minst på regional och lokal nivå.

Jag tycker också att det är viktigt att se vad som redan sker. När det gäller kraftvärme är vi nämligen på god väg. Enligt Energimyndighetens prognos förväntas elproduktionen i fjärrvärmenäten öka med nästan 11 TWh från 2004 vilket motsvarar betydligt mer än båda de stängda reaktorerna i Barsebäck. Till det kommer att kraftvärmeproduktionen i industrin också förväntas öka. Tillsammans med effektiviseringar och effekthöjningar i befintliga kraftverk gör det mig ganska trygg i att i att elproduktionen snart kommer att vara betydligt större än efterfrågan. Vi kommer att kunna exportera el, enligt Energimyndighetens prognoser med hela 20 TWh år 2015, och därmed ersätta kolkondenskraft på den europeiska marknaden.

Tillskott kommer främst att komma från biokraftvärme och vindkraft men även från de beslutade naturgaseldade kraftvärmeverken i Göteborg och Malmö. Alla dessa kraftslag bidrar till minskade europeiska utsläpp av växthusgaser, förbättrar kraftläget i Sverige och ger stabilare prisbildning i Norden.

Det är bra att det byggs ny hållbar elproduktion men det är också viktigt vem som bygger. För att skapa bättre konkurrens behövs fler aktörer. Därför välkomnar jag de initiativ som basindustrin själva aviserat för att genomföra investeringar i ny kraftproduktion. Konkurrensen och marknaden gynnas av att nya aktörer vill vara med och investera i framtidens elproduktion.

När det gäller elmarknaden är min inriktning att fortsätta att utveckla en allt mer harmoniserad nordisk marknad, även för slutkunderna. Överföringskapaciteten mellan de nordiska länderna ska fortsätta att förstärkas för att upprätthålla en trygg och säker elförsörjning och skapa förutsättningar för fungerande konkurrens.

Norden är föregångare inom EU vad gäller att utveckla en gemensam elmarknad. Jag vill att vi ska gå vidare på den vägen och därmed stödja kommissionens ansträngningar att skapa en fungerande europeisk marknad. Jag kommer inte att medverka till att vi kryper tillbaka bakom nationella gränser i tron att vi kan skydda oss mot förändringar. Däremot är det viktigt för försörjningstryggheten att vi både har tillräcklig egen elproduktion och möjlighet att handla över gränserna.

Fokus 3: Effektivare energianvändning

Som en del i energihandlingsplanen slog EU:s regeringschefer också fast målet om 20% energieffektivisering till år 2020. Effektivare energianvändning är en självklar del av en hållbar energi- och klimatstrategi.

Sverige har vi en rad pågående satsningar för att förbättra hushållningen med energi. För industrin finns Program för Energieffektivisering (PFE) som redan nu har haft tydlig effekt på elanvändningen inom våra mest elintensiva industrier. För närvarande är 98% av Sveriges mest energiintensiva företag med i PFE och planerar att tillsamman genomföra närmare 900 åtgärder för att minska sin elanvändning. Företagen kommer att investera runt 1 miljard kronor i dessa åtgärder som ska genomföras de närmsta tre åren. Tillsammans beräknas företagen spara minst 1 TWh per år.

Regeringen har nyligen också tillsatt en utredning som ska presentera ett övergripande nationellt mål för årligt ökad energieffektivisering och även en nationell handlingsplan för energieffektivisering. Energitjänsteutredningen kommer bland annat också att behandla frågor om effektivare och individuell mätning av el och värme i bostäder och lokaler.

Vi planerar också att ge Energimyndigheten i uppdrag att se över hur man kan förbättra metoderna för att ställa krav på hushållning av energi vid offentlig upphandling.

Vi möter svåra utmaningar. Men Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra länder att gå i spetsen för att forma en hållbar energiframtid. Vi har naturresurser och tekniskt kunnande men vi har också tidigare visat oss ha en förmåga till nationell samling, samförstånd och gemensamma tag när det behövs.

Det behövs nu. Vi har bestämt oss för att skapa en långsiktig energipolitik med brett stöd i riksdagen och hela samhället. För att nå dit vi måste nå krävs ledarskap på alla nivåer - i politiken men också i industri, fackföreningar, ideella organisationer och andra. Från alla er som finns här idag på energitinget. Jag och regeringen behöver er och jag räknar med att ni vill vara med på resan.