Debattartikel
Dagens nyheter 9 januari 2008
Åsa Torstensson, Infrastrukturminister
Anders Borg, Finansminister
Mer resor och transporter för pengarna
Grunden för välfärd och Sveriges förmåga att klara framtidens utmaningar är att människor har ett jobb att gå till och att företag startas. Vi ser nu att allt fler människor kommer i arbete och fler företag växer fram. Under 2007 års första hälft startades närmare 30 000 nya företag och under regeringens första år vid makten minskade utanförskapet med 164 000 personer. Inte sedan mätningarna började 1963 har antalet sysselsatta varit så högt som nu. Och många av dem som befunnit sig långt ifrån arbetsmarknaden, t.ex. unga och personer med utländsk bakgrund, börjar nu se en tydlig ljusning på arbetsmarknaden. Sverige har åter igen slagit in på arbetslinjen med full sysselsättning som mål. Det är så vi skapar ett samhälle som håller ihop och ser till att vi har resurser att satsa på viktiga områden.
Fler i arbete och fler och växande företag bidrar till ett ökat tryck på landets infrastruktur. Alla som kört på illa skötta vägar eller fastnat i långa köer runt landets storstäder eller upplevt stopp i tågtrafiken har sett tydliga exempel på följderna av en undermålig politik för tillväxt och infrastruktur. Den bristfälliga infrastrukturens negativa konsekvenser för miljön och trafiksäkerheten är också uppenbara.
En väl fungerade infrastruktur är en grundpelare för framtidens tillväxt. Sverige är ett starkt handelsberoende land med en utrikeshandel på drygt 90 procent av BNP. Sveriges geografiska läge och vårt avlånga land gör att transporter och infrastruktur både inom och utom Sverige har stor betydelse för vår konkurrenskraft. Svensk varuexport ökar kontinuerligt liksom behovet av transporter och kraven på infrastrukturen. En politik för fler jobb och företag kräver modern infrastruktur som svarar mot framtidens krav.
Den väg- och järnvägsplan som den tidigare regeringen har beslutat om och som gäller mellan åren 2004 fram till 2015 präglas av bl.a. orealistiska kostnadsbedömningar och ofinansierade projekt. Det är svårt att värja sig från intrycket att planen till viss del har karaktären av ett luftslott. Pengarna förefaller i många fall inte räcka till mer än "första spadtagsceremonin". Den förra regeringen eftersatte underhåll för både väg och järnväg. Det sammantagna resursbehovet för eftersatt underhåll av järnväg och väg uppgår idag till betydande miljardbelopp.
Effektiva transporter är avgörande för att svenska företag och jobb fortsatt ska vara vinnare i en global värld. Alliansregeringen har hittills sammantaget ökat resurserna till infrastrukturområdet med över 12 miljarder kronor. Pengar som bland annat gått till vägar, drift och underhåll under den nuvarande planperioden. Regeringen knyter ihop Sverige och lägger grund för effektiva transportkedjor. För att bland annat svara upp mot de nya resemönstren som växer fram och för att tillgodose de miljösmarta och säkra transporter som efterfrågas så ser vi behov av ytterligare satsningar på våra vägar och järnvägar. I Sverige går t.ex över 90 procent av transporterna på väg och det går därför inte att som miljöpartiet kräva stopp för större vägbyggen. Ett sådant beslut skulle inte minst drabba kollektivtrafiken hårt. Det vore också förödande för trafiksäkerheten. Vägverket konstaterade i förra veckan att utbyggnaden av mötesfria vägar nu räddar nära 50 liv per år. Alliansen vill istället öka resurserna till vägtransporter, samtidigt som vi ska undvika att utsläppen ökar.
Alliansregeringen vill lägga en gedigen grund för en fortsatt god utveckling med ett Sverige som växer och en välfärd som kommer alla till del. Väl avvägda infrastruktursatsningar gagnar tillväxt och sysselsättning i Sverige. Därför kommer regeringen de kommande åren att genomföra betydande och offensiva satsningar för att stärka den för landet så viktiga infrastrukturen. Därmed kan arvet efter socialdemokraterna, med ett kraftigt eftersatt underhåll och otillräckliga nyinvesteringar stegvis betas av och förutsättningar för ökat välstånd skapas.
I höst kommer infrastrukturen att vara ett prioriterat område. De nu gällande planerna för de kommande åren behöver revideras. Därtill behöver planeringsförutsättningar för perioden fram till 2020 läggas fast. Regeringen avser i höstens budgetarbete presentera en närtidssatsning för de kommande åren samt ökade ekonomiska ramar för perioden 2010-2015. Satsningarna kommer att göra det möjligt att rätta till några av de grövsta bristerna, exempelvis vägprojekt som Hjulsta-Kista i Stockholm, och delar av E 22:an i Skåne samt järnvägsobjekt som Ådalsbanan i norr.
Dessutom avser vi förbättra förutsättningar för mer effektiva plan- och produktionsprocesser. Vi anser att vi måste kunna få mer resor och transporter och väg och järnväg för pengarna. Därför är det angeläget att öka drivkrafterna för nytänkande så att produktiviteten kan stärkas. I det gemensamma utvecklingsarbete som bedrivs med anläggningsbranschen finns betydande effektivitetsvinster att hämta. Ökad effektivitet kan även uppnås genom förändrade entreprenadupphandlingar (t.ex. funktionsentreprenader) och nya arbetsmetoder och materialval. Regeringen arbetar också vidare med en myndighetsöversyn inom transportområdet för att uppnå en effektivare och mer ändamålsenlig struktur.
Under senhösten kommer trafikverken att få i uppdrag att tillsammans med regionerna fylla ramarna med förslag på investeringar som kan förbättra infrastrukturen i respektive region. Regeringen kommer sedan att besluta om en ny långsiktig detaljerad åtgärdsplan för perioden fram till 2020. Förslagen ska vara realistiska, genomförbara och framräknade med rimliga antaganden. Dessutom ska de vara finansierade. Vi kommer inte, som förra regeringen, att försöka bygga "på krita" eller på andra sätt urholka budgetdisciplinen. Vi ska se till att svensk infrastruktur både klarar dagens behov och framtidens utmaningar och att finansieringen sker på ett ansvarsfullt sätt. Det är så vi bygger en infrastruktur för jobb, företagande och boende i hela Sverige.
Åsa Torstensson, infrastrukturminister
Anders Borg, finansminister
