Tal
Stora Infradagen 9 februari 2007
Åsa Torstensson, Infrastrukturminister

Tal på Stora Infradagen

Infrastrukturminister Åsa Torstenssons tal på Maskinentreprenörernas konferens - Stora Infradagen

Allianspartiernas viktigaste löften och budskap i valrörelsen handlade om att driva en politik för att skapa fler jobb och ett ökat företagande. En ny regering valdes i höstas. Två viktiga och tätt sammanhängande förväntningar på nya regeringen är just att den ska skapa:

Starkare incitament för att jobba och för att anställa och att den ska ge bra förutsättningar för tillväxt och utveckling i hela landet.

Dessa förväntningar ska vi infria och en viktig förutsättning för att förväntningarna och målsättningar ska uppnås är att vi har en väl utvecklad infrastruktur. Det är en förutsättning för att människors och företags vardag ska fungera och underlättas och för att vi ska kunna bo och arbeta i alla delar av vårt avlånga land. Här kan ni se ett citat ur regeringsförklaringen, en viktigt citat, kopplat till de mål jag nyss nämnde. Det är oerhört viktigt att vi stärker den lokala och den regionala konkurrenskraften och skapar bra förutsättningar för investeringar och innovationer. Det är på det sättet vi skapar tillväxt i hela landet och för att lyckas med det måste det finnas tillgång till bra och fungerande kommunikationer. Tre viktiga uppgifter har vi alltså framför oss:

Fler jobb genom fler och växande företag
Livskraft i alla delar av Sverige
Förena miljö och företagsamhet

Sverige ska vara ett land där det är roligt att driva företag och dessutom ska det vara lönsamt. Vi behöver fler entreprenörer, sådana som ni, som vill och kan driva företag. Det måste därför vara enkelt och lönsamt att starta och driva företag och att anställa. Du ska också som företagare ges möjlighet att driva ditt företag varhelst du befinner dig i landet - en väl utbyggd infrastruktur - såväl vägar och järnvägar som bredband skapar förutsättningar för ett blomstrande näringsliv i alla delar av landet. Livskraften i vårt avlånga land skapas fullt ut om människor inte bara kan arbeta och driva företag utan också kan bo där de vill. När vi skapar förutsättningar för att människor ska kunna arbeta och bo i hela landet är det också viktigt att vi ser till kvinnors och mäns olika behov så att vi skapar lika förutsättningar för alla, det perspektivet måste genomsyra vår infrastrukturplanering. Vi ska också se till att människors ökade rörlighet inte hamnar i konflikt med målet om en hållbar miljö - jag är övertygad om att dessa två saker går att kombinera.

Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkra en effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för människor och företag i hela landet. Delmål på vägen till det övergripande målet är:

Ett tillgängligt transportsystem
Hög transportkvalitet
Säker trafik
God miljö
Regional utveckling
Ett jämställt transportsystem

Regeringen ser transportpolitiken och infrastrukturen som viktiga verktyg för att förbättra förutsättningarna för tillväxt och företagande samtidigt som trafikens negativa miljöpåverkan minimeras. En fungerande infrastruktur är en grundförutsättning för att bedriva företagsverksamhet. Regioners möjlighet att locka till sig nya företag är beroende av att man har fungerande transporter och kommunikationer. För enskilda företag kan en god infrastruktur leda till sänkta kostnader och ökad produktivitet. På så sätt stärks företagets konkurrenskraft och man får möjlighet att nå nya marknader och kunder.

Transporter och infrastruktur kan bidra till ökad regionförstoring. I ett glest befolkat land som Sverige, med många små lokala arbetsmarknadsregioner, innebär regionförstoring att dessa bättre knyts ihop. Regionförstoringsprocessen ger möjligheter för en ökad specialisering av näringsliv och utbildning, differentierad arbetsmarknad och ökad valfrihet i boendet. Regionförstoring kan minska regionernas sårbarhet och skapar samtidigt bättre möjligheter för arbetsgivare att hitta rätt kompetens och för arbetstagare att hitta rätt jobb.

I takt med att lokala arbetsmarknadsregioner vidgas geografiskt skapas förutsättningar för en ökad arbetsdelning och specialisering inom olika näringar och regioner. Denna utveckling går allt snabbare och är i Sverige särskilt tydlig i de tre storstadsregionerna. En viktig förutsättning för en fortsatt specialisering är att transportsystemen kan upprätthållas och utvecklas. En större del av transporterna mellan bostad och arbete i storstadsregionerna bör ske med kollektiva färdmedel. Miljöhänsyn och trafiksäkerhet gynnas, och med spårbunden kollektivtrafik kan större avstånd överbryggas än med vägtrafik, och storstadsregioner kan därmed bättre integreras med omgivande regioner. Eftersom regionförstoringens fördelar hittills gynnat män mer än kvinnor, är det viktigt att genomgående uppmärksamma förutsättningarna och behoven hos olika grupper av kvinnor och män. Hänsyn till kvinnors och mäns olika pendlingsmönster, samt möjligheterna att kombinera arbetspendling med ett gemensamt ansvar för hem och barn är nödvändigt. Konsekvenserna av våra allt längre pendlingsavstånd måste granskas också ur ett jämställdhets- och barnperspektiv. Hur ser effekterna ut för kvinnor och män, flickor och pojkar? Det måste vi ha ned oss som en grund för att kunna säkerställa en jämställd och socialt hållbar regionförstoring.

Ett vägnät av god standard i hela landet är en grundförutsättning för att kunna bedriva näringslivsverksamhet. För gles- och landsbygden är det viktigt att hela transportkedjan fungerar när det gäller att få in råvaror och att leverera förädlade produkter. Godstransporterna är redan i dag stora på hela vägnätet, de enskilda vägarna och de mindre statliga vägarna liksom på riks- och Europavägarna och de kommer att öka.

På gång

Revidering av aktuella planer
Infrastrukturplanering - sikte 2019
O P S
Kombiterminaler
Hamnar
Lotsningsverksamhet
Flygplatsöversyn
Kollektivtrafikens utveckling
Miljöanpassad bilpark
Kommersiell myndighetsverksamhet
Inspektionsverksamhet

Jag tänkte stanna upp en stund och nämna några saker när det gäller finansiering av infrastruktur samt beskriva regeringens tankar när det gäller att bredda synen på finansiering av prioriterade väg- och järnvägsinvesteringar. Statens investeringar i vägar och järnvägar har tidigare finansieras i första hand med direkta anslag från statsbudgeten, samt för några projekt via lån i Riksgäldskontoret. De kommande åren bör fler former för finansiering användas. OPS, offentlig-privat-samverkan, är ett samlingsbegrepp för dessa former, där medel från bland annat näringsliv, kommuner, regioner och brukare används. Bokstaven O står då för ett offentligt åtagande som omfattar mer än staten, till exempel kommuner och regioner, men också skatte- och lånefinansiering. Det innebär också en ökad delaktighet för kommuner och regioner i prioriteringsarbetet vilket är något som jag som infrastrukturminister välkomnar och uppmuntrar. Självklart är det de människor och beslutsfattare som bor och verkar i respektive region som också vet bäst vad som bör prioriteras; alltså vilka investeringar som på bästa sätt underlättar vardagen för de människor som bor och de företag som verkar i regionen.

Bokstaven P i OPS står för ett privat åtagande, som ska vara mer än upphandling av en byggentreprenad. Det handlar då om att ur ett kund- och användarperspektiv hitta medfinansiärer och verka för en ökad riskspridning. Här finns också olika former av brukaravgifter, till exempel trängselavgifter och kilometerskatter.

Syftet med OPS är att ta itu med eftersatt underhåll och utbyggnad av infrastruktur. Politiska drivkrafter för detta är viljan att utveckla infrastrukturen för en rörligare arbetsmarknad och regionutveckling. Det finns också en stark ambition att tidigarelägga vissa investeringsprojekt i förhållande till de investeringsplaner som nu gäller. Här kan konstateras att både investeringar och drift och underhåll har eftersatts: det har varit brist på finansiering och inte minst brist på politisk prioritering.

De ekonomiska drivkrafterna för OPS är att få incitament för balanserade kostnader över en längre period och tidig driftsättning. Vi vill ha en bättre fokusering och kontroll på riskberäkning och kvalitetsbestämning i ett tidigt skede. Vi vill också ha en bättre sammanhållning av stora och komplexa investeringsprojekt för att undvika ytterligare kostnader som skenar iväg nästan okontrollerat och förseningar som blir förödande för de människor och företag som kanske planerat och investerat utifrån den kommande infrastrukturen. Det finns också goda möjligheter att med OPS få en överföring av risker till den part som bäst kan hantera dem. Dessutom bidrar extern finansiering till förbättrad kontroll och styrning.

Det är viktigt att komma ihåg att OPS innebär att söka kompletterande medel, inte att minska anslagen eller kringgå olika budgetbegränsningar.

Regeringen har sedan oktober arbetat internt med frågan om finansiering av infrastruktur. Just nu förbereds uppdrag till centrala myndigheter (Vägverket, Banverket, VTI, SIKA) som ett nästa steg i processen. Regeringen har nyligen inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen, som gäller perioden 2010 - 2019. Som ett första steg har ett antal centrala myndigheter fått i uppdrag att utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur. Till uppdraget hör att Region Skåne och Västra Götalandsregionen medverkar med sammanhållna regionala underlag för infrastrukturen i sina respektive regioner. Det är viktigt att vi har en god infrastruktur när det gäller såväl väg som järnväg i hela landet. Då kan de olika transportslagen komplettera varandra på ett bra sätt. Underhållet av vårt vägnät har inte prioriterats av den gamla regeringen. Denna eftersläpning måste vi komma tillrätta med genom att prioritera vägsektorn. Utöver nyinvesteringar är det alltså angeläget med ökade satsningar på underhåll av befintliga sträckningar för att inte riskera gjorda investeringar.

När riksdagen sedan beslutat med anledning av förslagen i propositionen kommer ett skede då en mer konkret diskussion om prioritering av olika åtgärder äger rum. Detta sker med aktiv medverkan av länsmyndigheter och regioner, innan regeringen slutligen fastställer de nationella väg- och järnvägsplanerna.

Regeringen har även gett Vägverket och Banverket i uppdrag att revidera de nu gällande nationella väg- respektive banhållningsplanerna för perioden 2004 - 2015. Vi får genom det en bättre kvalitet på kostnadsberäkningarna för olika projekt. Vägverket och Banverket skall inkomma med förslag till reviderade planer senast den 18 juni i år.

Regeringen har beslutat om en särskild förhandlingsman för Stockholms infrastruktur, Carl Cederschiöld, tidigare finansborgarråd i Stockholms stad. Biträdande förhandlare är Lars-Eric Ericsson, tidigare ansvarig för trängselskatteförsöket, och Karin Starrin, generaldirektör för Tullverket. Deras uppdrag är att finna en demokratiskt förankrad lösning för trafiksituationen i Stockholm där trängselskatter kommer att utgöra en del av kommande trafiksatsningar.

Näringsdepartementet har initierat ett arbete med avsikt att bolagisera verksamhet vid Vägverket och Banverket som är kommersiell och konkurrensutsatt. Syftet är att ytterligare minska konkurrenshämmande faktorer, förbättra förutsättningarna för konkurrensneutralitet och därmed bidra till en väl fungerande marknad.

En närmare redogörelse för arbetet tillsammans med förslag om hur regeringen vill gå vidare kommer att redovisas i budgetpropositionen för 2008.

Avslutningsvis vill jag säga att ett av regeringens främsta mål är att skapa förutsättningar för bättre entreprenörskapsklimat och bättre villkor för företagen. Vi ska driva en politik som hela tiden har fokus på att skapa tillväxt med god servicenivå för kvinnor och män i hela landet.

Det talade ordet gäller