Tal
Ersta Sköndal högskola 4 maj 2007
Göran Hägglund, Socialminister

Anförande av Göran Hägglund på idéseminarium om palliativ vård

Obs! Det talade ordet gäller!

Tack för inbjudan. Det är en förmån att få vara med och delta vid ett idéseminarium om palliativ vård. Ett viktigt ämne som förtjänar all uppmärksamhet.

Sjukdom, åldrande och döende

Sjukdom, åldrande och döende är obehagligt att tänka på. Det blir lätt att vi tittar bort och fokuserar på annat. Det är saker vi helst vill hålla på avstånd.

Jag kan tänka mig att förr, när döden inte i samma utsträckning kunde stängas in på institution, när den var mer påtaglig i vardagen, så fick människor ett lite annat förhållningssätt.

Många av oss idag gör vad vi kan för att hålla det ifrån oss. Det är mänskligt. Det är ju just därför, för att vi i allmänhet framhåller det rena starka och friska - och vänder blicken bort från det skröpliga döendet - som den palliativa vården är så viktig. Men det är - tror jag - också en av anledningarna till att den ofta blir lite förbisedd. I vår kultur är ju idealbilden den perfekta, vackra och dugliga människan. I denna miljö är det kanske inte så konstigt att tankarna på aktiv dödshjälp förs fram.

Expressen har under vintern närmast drivit en kampanj för dödshjälp. Och vi kan se att den frågan får allt mer uppmärksamhet. Risken är att den svårt lidande, döende människan betraktas ur den friskes, den starkes perspektiv. Inte sällan i kombination med ångest inför det tynande, bortflyende livet. Detta riskerar att leda till en "teknisk" syn på sjukvården. Antingen handlar det om en högteknologisk vård där man med olika tekniska hjälpmedel försöker undslippa det oundvikliga. Eller så söker man bra, säker teknik för att på ett "humant" och snabbt sätt förkorta livet för en svårt lidande människa. I båda fallen riskerar man att glömma bort möjligheten att använda vårdens resurser - inte bara tekniska resurser utan också mänskliga - till att skapa en så värdig och human miljö för den döende som möjligt.

Värdegrund

Idag tillhör palliativ vård prioriteringsgrupp 1 inom hälso- och sjukvården. Det är betydelsefullt och riktigt. Min övertygelse är att vi måste hålla den etiska diskussionen vid liv. Vi måste hela tiden påminna oss om människovärdet, människans inneboende värdighet, om vi ska lyckas sätta fokus på den palliativa vårdens betydelse. Risken är annars att det bara blir effektivitetsargument som ligger till grund för debatten om hur vårdens resurser ska fördelas. Om enbart samhällsekonomiska argument förs fram - utan en tydlig värdegrund i botten - är risken stor att den palliativa vården prioriteras ned. Därför är det väldigt viktigt att bilda opinion för den palliativa vårdens betydelse.

Opinionsbildningen sker genom att föra fram en tydlig värdegrund för vården som framhåller människan inte bara som aktör utan som en person med ett värde som är oberoende av vad hon kan prestera. Ett människovärde som ligger i själva existensen. Detta är viktigt inte minst med tanke på att vi står inför stora utmaningar för svensk hälso- och sjukvård. För det finns inga tecken på att efterfrågan på sjukvård minskar nu när vi blir friskare och lever längre. Tvärtom.

Trenden är tydlig, anspråken på vårdens resurser växer och kommer med all sannolikhet att fortsätta växa. Andelen äldre i befolkningen ökar. Forskning och ny teknik ger nya behandlingsmetoder och bättre utsikter för patienter att bli friska. Detta är ju i grunden ett glädjebudskap, vi lever längre och fler av oss kommer att överleva svåra sjukdomar. Men det ställer oss inför stora utmaningar och svåra prioriteringsbeslut. Hur ska de nya vårdbehoven mötas? Hur ska sjukvården klara av att ge alltfler patienter alltmer avancerad vård? Hur ska vårdköerna kortas samtidigt som fler söker vård? Hur ska vi klara av finansieringen? Detta är svåra frågor som kräver seriöst och grundligt arbete för att lösas.

En sak är dock säker. Om vi ska lyckas krävs att vårdens resurser används på allra bästa sätt, att vården organiseras effektivt. Och här har vi goda förutsättningar. Svensk sjukvård är i världsklass. Vi har spetskompetens på många områden. Den medicinska forskningen är på internationell toppnivå. Den tekniska standarden är på de allra flesta håll god - i vissa fall enastående och unik. De stora bristerna idag har ofta med tillgänglighet att göra.

Men ska vi klara utmaningarna krävs inte bara en effektiv organisation. Det krävs också en vägledande etik.

Regeringens äldresatsning

Vi har lagt fram en hel del förslag som angränsar till - och har beröringspunkter med - palliativ vård. Det första vi kan nämna är regeringens äldresatsning. Syftet med satsningen är att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre. Både vad gäller det medicinska omhändertagandet som det sociala innehållet i äldreomsorgen. Tanken är också att stimulera bättre samverkan mellan huvudmännen för att äldre personer skall få sina behov av vård och omsorg tillgodosedda.

1,35 miljarder kronor har regeringen satsat under innevarande år. Pengarna ska fördelas till kommuner och landsting för att stimulera till utveckling av kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer.Avsikten är att kraftfullt påskynda utvecklingen mot öppna redovisningar och jämförelser av vården och omsorgen om äldre.

Öppna jämförelser av prestationer och dess effekter, kostnader och kvalitet inom vård och omsorg har flera syften.Ett syfte är att medborgare och brukare och deras anhöriga har rätt att veta vad vården och omsorgen åstadkommer. Man måste kunna göra relevanta jämförelser om man ska uppnå en reellt ökad valfrihet, vilket är ett mål för regeringen.

Ett annat syfte är att höja kvaliteten i vården och omsorgen. Vi vet att genom att kommuner och landsting jämför sina prestationer - och systematiskt drar lärdom av vilka insatser som fungerar och vilka som inte fungerar - så kan man skapa positiva spiraler i hela vården.

De öppna jämförelserna kan användas aktivt i utvecklings- och förbättringsarbete på såväl lokal och regional som nationell nivå. Detta gäller ju inte minst den palliativa vården.

När det gäller Äldresatsningen har regeringen valt att prioritera sju områden. Det är:

- läkartillgång såväl i särskilt boende som i ordinärt boende,
- läkemedelsgenomgångar,
- förebyggande arbete,
- demensvård,
- rehabilitering,
- kost och nutrition, samt
- det sociala innehållet.

Tanken är att stödet ska användas efter lokala behov. Kommuner och landsting får alltså söka pengar för att göra satsningar på de områden där de finner att pengarna gör mest nytta.

Ett problem som vi har identifierat är att många äldre alltför sällan får möjlighet att träffa en läkare. Därför är detta ett prioriterat område. Att förbättra läkartillgången är en viktig åtgärd för att öka den enskilde patientens - och de anhörigas - trygghet. Det kan också minska antalet onödiga dagar på sjukhus.

De äldres läkemedelsanvändning har ökat kontinuerligt under årens lopp. Inte minst bland de som har en demenssjukdom eller multipla somatiska sjukdomar. Läkemedelsgenomgångar har visat sig kunna reducera antalet läkemedel som den enskilda använder. Det kan bidra till att äldre kan bibehålla eller förbättra sin livskvalitet. Ett mål med stimulansbidraget är därför att öka antalet multiprofessionella läkemedelsgenomgångar där bland annat farmaceuter ingår.

Värdighetsgarantin inom äldreomsorgen

Ytterligare ett initiativ som regeringen tagit är att utreda hur en Värdighetsgaranti inom äldreomsorgen ska kunna utformas. Syftet med värdighetsgarantin är att tydliggöra vad äldreomsorgen ska erbjuda och vad de äldre och deras anhöriga har rätt att förvänta sig av vården och omsorgen.

Vi tror att det inom äldreomsorgen behövs något att mäta emot för att säkerställa värdighet och kvalitet. Det ger trygghet för vårdbehövande och anhöriga när man vet vad man kan förvänta sig. Det kan också ge trygghet för medarbetarna och vara ett stöd för hur man ska prioritera.

I direktiven står det att särskild hänsyn ska tas till hur en värdig omsorg kan tillförsäkras de mest utsatta individerna, de som inte själva kan göra sin röst hörd. En viktig del i uppdraget är att föreslå metoder som säkerställer att all verksamhet inom äldreomsorgen präglas av ett etiskt förhållningssätt.

Huvuddelen i uppdraget går ut på att överväga förslag på service- eller kvalitetsnivåer som inte får underskridas. Syftet är att alla, oavsett kulturell eller etnisk bakgrund, får den vård och omsorg de har behov av i rätt tid och att vården och omsorgen är av god kvalitet.

Utredaren ska också föreslå åtgärder som ger verksamheterna incitament att skapa en värdig äldreomsorg. Det är viktigt att vi bygger in sunda drivkrafter, då kan mycket detaljstyrning undvikas. Utredare ska också ge förslag på hur individen ska kunna framföra klagomål om service- och kvalitetsnivåer inte uppfylls. Samt hur eventuella tvister mellan den enskilde och utföraren skall avgöras på ett så enkelt och obyråkratiskt sätt som möjligt.

Det är också viktigt att redan från början tänka på att reformen kan följas upp och utvärderas.

Fritt-Val reform

Regeringen har även presenterat direktiv för en fritt val reform inom äldreomsorgen. Motivet är att öka inflytandet för enskilda inom ramen för det samhällsfinansierade välfärdssystemet. Tanken är också att öka mångfalden, kvaliteten och effektiviteten i serviceutbudet. Ett valfrihetssystem innebär ju lite av ett ändrat förhållningssätt. Makt flyttas från politiker till medborgare och de enskildas önskemål kommer i fokus. Deras möjlighet att välja och att välja bort är central för utvecklingen av verksamheten.

Det främsta skälet att öka valfriheten är för att de äldre och handikappade ska få bestämma själva vilken typ av vård och omsorg de önskar.

I nuläget, där nästan all vård och omsorg bedrivs i kommunal regi, har den enskilde mycket små möjligheter att välja vem som ska utföra de insatser som han eller hon behöver. Och dessutom små möjligheter att påverka hur och när insatserna utförs. Genom att det finns fler utförare att välja mellan, blir den offentligt finansierade servicen mer lyhörd för den enskildes behov och önskemål.

Att öka valfriheten är ett sätt att öka tillgängligheten, kvaliteten och effektiviteten inom äldreomsorgen såväl som i stödet till personer med funktionshinder.

Nationell cancerplan

Jag vill också passa på att säga några ord om en satsning som rönt ganska stor uppmärksamhet. Det gäller beslutet om en nationell cancerplan.

Ni känner alla till att antalet cancerfall i Sverige har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Mer än hälften av ökningen kan förklaras med att befolkningen blivit äldre. Men närmare 40 procent av diagnoserna 2004 ställdes på personer i arbetsför ålder eller barn. Det finns idag över 350 000 människor som lever med en cancersjukdom i Sverige. De som överlevt har många gånger gjort det tack vare framgångsrik behandling. Enligt beräkningar kommer ca 50 000 människor att få en cancerdiagnos i år. Knappt hälften av dessa kommer att dö av sin cancersjukdom. Men för den stora allmänheten är beskedet om en cancersjukdom något oerhört traumatiskt och många ser det också som en direkt dödsdom.

Mot bakgrund av den allmänna ökningen av cancersjukdomarna har Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderat att alla länder skapar en nationell cancerplan. Där bör återfinnas insatser för prevention, tidig upptäckt, diagnostik, behandling, smärtlindring, palliativ vård och forskning.

Från många olika håll har det pekats på brister i den svenska cancervården. Det har bland annat gällt långa väntetider, regionala orättvisor, brist på cancerläkare och tillgång till nya läkemedel.

Socialstyrelsen har nyligen avrapporterat ett uppdrag att se över hur cancervården i Sverige fungerar. Där framgår att den palliativa vården på många håll är eftersatt. Det är viktigt att vi i Sverige använder våra resurser på bästa möjliga sätt för att förebygga, tidigt upptäcka, förbättra vård och behandling. Och att vi bedriver avancerad forskning när det gäller cancer. Socialstyrelsens redovisning är ett viktigt underlag för nästa steg. Uppdraget är tydligt, en cancerplan ska utarbetas.

Den palliativa vården kommer att få en betydande plats i cancerplanen, det är givet.

IT i vården

Regeringen har också gjort stora satsningar på IT i vården. Kopplingen till den palliativa vården framstår kanske inte som alldeles självklar. Men det är viktigt att komma ihåg att IT är oerhört viktigt instrument för att förändra och förbättra både arbetsmetoder och rutiner inom vården.

Välfungerande och samverkande IT-lösningar hjälper vårdgivarna att:

- förbättra tillgängligheten och korta vårdköerna
- göra uppföljningar
- jämföra vårdens kvalitet, utfall och resultat
- garantera patienten en säker och effektiv behandling
- stärka medborgarens delaktighet och självbestämmande i vården

Detta är viktigt för all form av utvecklings- och förbättringsarbete inom vården.

Öppna jämförelser och kvalitetsregister

Kopplat till IT-frågorna finns också frågan om Öppna jämförelser och kvalitetsregister. Att vi bli bättre på att mäta, följa upp och jämföra är en förutsättning för att vi ska kunna förbättra sin vården och omsorgen.

Regeringen satsade i årets budget 50 miljoner extra för att förbättra arbetet med uppföljning och jämförelser i vården. Bland annat går pengarna till Socialstyrelsen för att göra sina kvalitetsregister tillgängliga och möjliga att använda. De får också bidrag till sitt arbete med att normera termer och begrepp. För att kunna jämföra kvaliteten gäller det att få fram olika kvalitetsindikatorer. Det är komplicerat men oerhört viktigt.

Det finns mycket att göra även när det gäller sammanhållen journalföring. Ambitionen är att journalen ska följa patienten, oavsett vilken vårdgivare du vänder dig till. Har du en helhetsbild av patienten är det förstås mycket lättare snabbare ge korrekt behandling. Idag är registren framförallt ett viktigt instrument för professionen. Lika viktigt är att det skapas öppna jämförelser så att patienter får ökad möjlighet att jämföra olika vårdalternativ.

Öppna jämförelser finns idag bara på landstingsnivå. Vår ambition är att resultaten ska kunna brytas ned till sjukhus och kliniker och göras tillgängliga för allmänheten. Öppna jämförelser ger också politikerna ett bättre beslutsunderlag. Ett sätt att mäta effekten av gjorda insatser.

Man måste våga jämföra sig med andra, för att veta var man står och hur man ska gå vidare. Detta tror jag kan vara ett viktigt instrument för att identifiera regionala skillnader inom den palliativa vården. Jämförelser skapar också ett visst tryck på de landsting och vårdgivare som ligger lite sämre till att lära av de som ligger bättre till. Detta har visat sig skapa drivkrafter för förbättring och utveckling.

Den palliativa vården

Vad gör vi för bedömningar vad gäller de viktigaste insatserna framöver vad gäller den palliativa vården? För det första måste vi komma tillrätta med de regionala skillnaderna. Eftersom vården i huvudsak är ett ansvar för landstingen, och vi har inga ambitioner att ändra på det, så tror jag mycket på jämförelser och att lyfta fram de goda exemplen.

För det andra är det viktigt att vi blir bättre på att se till patientens individuella behov och önskemål. Det finns exempelvis en risk att det förutsätts att patienter vill dö i hemmet, eller att det skapas ett tryck av ekonomiska skäl att välja hemmet. Det måste finnas möjlighet att välja sjukhus om den enskilda, eller dess anhöriga, känner att detta är den bästa lösningen. Vi måste sätta patientens integritet och värdighet väldigt högt.

För det tredje tror jag att det går att utveckla stödet till de anhöriga. De anhöriga tar ju ett stort ansvar i samband med hemsjukvård. Det behöver inte nödvändigtvis handla om det ekonomiska stödet, utan kan också vara i form av stödsamtal eller liknande.

För det fjärde bör vi satsa på kunskapsspridning och kompetensutveckling. Det finns mycket kunskap om palliativ vård, tyvärr är den ojämnt spridd. Detta pekade också Socialstyrelsen på. Här tror jag att det kan behöva göras insatser.

För det femte behöver vi utveckla inslagen av palliativ vård i vårdutbildningarna. Allt tyder på att detta idag får för lite utrymme. Denna del ansvarar ju inte socialdepartementet ensamt över men vi har förstås en viktig roll att spela också i dessa sammanhang.

Tack för ordet.