Debattartikel
Norran 16 september 2009
Göran Hägglund, Socialminister
Hotet från resistenta bakterier måste tas på allvar
För någon vecka sedan nåddes vi av den ofattbart sorgliga nyheten att ytterligare tre små barn avlidit efter att ha smittats av multiresistenta bakterier. Dessvärre är dessa dödsfall ingalunda unika. Multiresistenta bakterier skördar minst 25 000 offer per år bara i EU - en skrämmande siffra som sannolikt kommer att stiga de närmaste åren. Om vi inte får fram nya effektiva antibiotika måste vi bereda oss på en framtid där det inte längre är självklart att bakteriella infektioner kan behandlas. Bakterier som är resistenta mot antibiotika är ett av de största hoten mot den globala folkhälsan.
Det är tack vare antibiotika som vi i dag kan få behandling för sjukdomar som lunginflammation, tuberkulos, syfilis och blodförgiftning - åtminstone vi som lever i rika länder med väl utbyggd sjukvård. I dagens moderna sjukvård är antibiotika en hörnpelare. Till exempel skulle organtransplantationer, större kirurgiska ingrepp och cellgiftsbehandlingar vara omöjliga att genomföra utan effektiva antibiotika som skydd mot bakteriella infektioner. Detsamma gäller för vård av för tidigt födda barn.
Det som hände de tre nyfödda barnen i Västerås är ytterligare ett i raden av exempel på hur ohållbar situationen håller på att bli. För att motverka en fortsatt dyster utveckling måste enkla och självklara regler för vårdhygien efterlevas minutiöst och undantagslöst. Samtidigt måste läkare bli ännu bättre på att minska utskrivningen av antibiotika. Överförskrivningen är en av de viktigaste orsakerna till den utveckling vi nu ser. Men även om vi lyckas med att förbättra vårdhygienen och att minska förskrivningen kommer det inte att räcka. På lite längre sikt måste vi hantera det faktum att de antibiotika som finns i dag håller på att bli verkningslösa.
Till skillnad från den accelererande utvecklingen av resistenta bakterier har läkemedelsutvecklingen, med något undantag, stått stilla de senaste 40 åren. Orsakerna är flera, men de ekonomiska är centrala. Medel mot bakteriella infektioner är nämligen kommersiellt ointressanta eftersom behandlingen som regel är avklarad på någon vecka. Föga förvånande prioriteras i stället utveckling av läkemedel som används i månader, år eller kanske livet ut. Dessutom har det, trots landvinningar inom genteknik och kartläggning av bakteriers arvsmassa, blivit både svårare och dyrare att hitta nya antibiotika.
Problemen med antibiotikaresistens är på många sätt jämförbara med den globala uppvärmningen. Om vi inte agerar, kraftfullt och gemensamt, för att bromsa utbredningen av multiresistenta bakterier och för att få fram nya verksamma antibiotika står vi inför en ny ödesfråga för mänskligheten. Precis som den globala uppvärmningen har problemen skapats av människors överutnyttjande av våra gemensamma och ändliga resurser. Och precis som med klimatfrågan är det världens fattiga länder som drabbas först och hårdast.
Om man däremot jämför världssamfundets respons på klimat- och antibiotikafrågan kunde olikheterna knappast ha varit större. Medan klimatförändringen står överst på politiska dagordningar i hela världen har frågan om antibiotikaresistens mestadels befunnit sig i medial skugga. Detta trots att den pågående resistenspandemin tydligt visar att problemet kräver internationellt samarbete.
Om vi inte agerar riskerar vi att hamna i en situation där årtionden av medicinsk utveckling går om intet och där gamla farsoter åter blir stora dråpare. Jag som socialminister och Sverige som ordförandeland i EU vill ta vårt ansvar. Därför samlar jag i dag europeiska politiker och några av de främsta internationella experterna till en konferens om antibiotikaresistens. Min målsättning är tydlig: Vi måste lägga grunden för ett internationellt samarbete kring dessa viktiga frågor och bidra till att lyfta debatten om multiresistenta bakterier högre upp på den politiska dagordningen.
Göran Hägglund, socialminister
