Debattartikel
Nerikes Allehanda 14 mars 2007
Göran Hägglund, Socialminister
Barns psykiska hälsa dålig i Sverige
Sverige är ett bra land att växa upp i, åtminstone enligt UNICEF. I en studie som presenterades häromveckan rankas Sverige som näst bäst bland världens rika länder när det gäller barns välfärd. Det är bra, men vi kan bli ännu bättre. Fortfarande finns det många områden som vi behöver arbeta vidare med för att alla barn i vårt land ska få sina rättigheter respekterade.
För snart 17 år sedan anslöt sig Sverige till FN:s barnkonvention, som tar sin utgångspunkt i arbetet för barn och ungas villkor i samhället. Regeringens arbete med att genomföra åtagandet handlar i hög grad om att sätta barnets rättigheter, intressen och behov i centrum. Konventionen består av 54 artiklar. Ett fyrtiotal av dem slår fast vilka rättigheter ett barn av idag har. Resterande artiklar tar upp hur de anslutna staterna ska arbeta med konventionen.
Jag anser att barnkonventionen ska behandlas som ett instrument för kontinuerlig utveckling. Artiklarna ska ses som minimikrav. Men Sverige har bättre förutsättningar än många andra länder att i såväl mål som innehåll gå längre i vår barnpolitik. Vi ska inte nöja oss med att sträva efter de mål som gäller för resten av världen.
Idag har jag förmånen att närvara vid Örebro universitets invigning av Nationellt Centrum för Barnets Rättigheter. Förhoppningen är att centrumet snart skall etablera sig som ett viktigt kunskapscentrum för arbetet med att förverkliga barnets rättigheter i Sverige. Vi behöver en verksamhet som har en samlad bild av frågorna relaterade till barnkonventionen och som också kan anordna fortbildning och kompetensutveckling till beslutsfattare och anställda inom kommuner, landsting, statliga myndigheter och yrkesgrupper som arbetar med barn. Om inte de rätta kunskaperna finns, hur ska vi då kunna förvänta oss att de implementeras och faktiskt kommer till nytta?
Förra veckan presenterade Socialdepartementet en ny rapport om mätningar för barnpolitiken. Rapporten föreslår ett system för att göra regelbundna undersökningar kring barns hälsa, utbildning, levnadsstandard och inflytande i samhället. Bland de indikatorer som ska undersökas är till exempel hur många barn och tonåringar som deltar i föreningsliv, undervisas av lärare med lärarutbildning, har utsatts för brott, varit föremål för institutionsvård eller blivit gravida. Dessa mätningar kan för första gången ge oss en systematisk och samlad bild över våra barns och ungas levnadsvillkor och hälsa och en möjlighet för oss att följa utvecklingen över tid.
För även om vi enligt UNICEF:s studie ligger i topp när det gäller materiella värden så är bilden en helt annan när det handlar om det psykiska välbefinnandet. Rapporter som mäter barns och ungas psykiska hälsa visar att Sverige i det avseendet enbart har medelmåttiga resultat, ibland rentav undermåliga. Detta är mycket allvarligt. Bakom varje siffra i statistiken döljer sig en liten människa som mår dåligt och famlar efter sätt att hantera sin smärta.
Därför är det viktigt med kraftfulla åtgärder, och det är bråttom. Regeringen arbetar nu för att skärpa vårdgarantin för barn och unga och vi arbetar med att inrätta ett nationellt kunskapscentrum för barn och unga som riskerar att hamna i psykisk ohälsa. Vi söker också vägar för att underlätta och öka samarbetet mellan de olika yrkesgrupper som möter barnen i sin vardag och som snabbt kan se när en ung person inte mår bra.
Djupare och bättre kunskap om barns livsvillkor ger oss vuxna - föräldrar, lärare, vårdpersonal, beslutsfattare och alla andra - möjlighet att ta klokare beslut som gynnar barnen. Barndomen är kort. De unga idag har inte tid att vänta på att vi vuxna någon gång i framtiden ska leva upp till våra åtaganden. Låt oss redan idag börja göra Sverige till ett bättre, lättare och tryggare land att växa upp i.
Göran Hägglund, socialminister
