Nej, regeringen är inte passiv

Jan Andersson är socialdemokratisk ledamot av Europaparlamentet. Han vill naturligtvis bli omvald när det är val till EU-parlamentet i juni nästa år. Därför skriver Jan Andersson en lång artikel på temat att regeringen (och jag) står passiva inför konsekvenserna av det så kallade Lavalmålet. Det är givetvis inte sant.

EG-domstolen bekräftar i Lavaldomen att vår kollektivavtalsmodell, inklusive rätten till stridsåtgärder mot arbetsgivare från en annan medlemsstat, är förenlig med EG-rätten. Det är ett viktigt och positivt ställningstagande från domstolen.

Problemet i Lavalmålet var att kollektivavtalet inte var tillräckligt förutsebart och transparent, och att avtalet innehöll villkor som man inte enligt EG-rätten har rätt att kräva att Laval skulle tillämpa. Domstolen menade vidare att den så kallade Lex Britannia i medbestämmandelagen strider mot EG-rätten.

Därför tog jag samma dag domen i Lavalmålet föll kontakt med arbetsmarknadens parter och regeringen har därefter tillsatt en utredning i syfte att se över hur vi ska hantera den legala situationen efter domen. Parterna och regeringen är i stort sett helt överens om såväl direktiv, som utredare och tidplan.

Vad bör vi i övrigt göra? Somliga säger att vi inte ska ratificera Lissabonfördraget innan en social klausul har lagts till, som kan garantera fackliga rättigheter och den svenska modellen. I likhet med till exempel LO anser jag att Lissabonfördraget stärker arbetstagares rättigheter. Det nya fördraget erkänner ju uttryckligen arbetsmarknadens parters betydelse och respekten för deras självständighet. Kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder skrivs in.

Jan Andersson tycker vi ska öppna upp utstationeringsdirektivet för omförhandling och revidering. Det är en mycket riskabel strategi. Verkligheten är den, att det mest sannolika är att vi inte skulle komma någonstans alls om vi öppnade upp direktivet för revidering, precis som rådet under många år inte kunnat enas om ett nytt och bättre arbetstidsdirektiv, ett bemanningsföretagsdirektiv eller ett tjänstepensionsdirektiv - bara för att nämna några utestående frågor på arbetsmarknadsområdet.

Den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet handlar om arbetstagares rättigheter på sju områden, som till exempel arbetstid, diskriminering med mera. Utstationeringslagen hänvisar sedan till lagstiftning i sex av dessa områden - men inte när det gäller löner, eftersom vi i Sverige ordnar lönebildningen i kollektivavtal och inte i lag.

Det är viktigt att konstatera att Lavaldomen INTE säger att svenska avtal INTE kan tränga undan utländska. Men den säger att den enskilde måste kunna läsa ut vad avtalet ger, vad som i praktiken är minimilön, och att utländska avtal INTE ALLTID, utan hänsyn till innehållet, kan trängas undan. Hur den här avvägningen ska hanteras ska vi lösa på nationell nivå. Det är det vi gör genom den utredning som tillsattes tidigare i våras.

Skulle eventuella förhandlingar om ett reviderat utstationeringsdirektiv gå i mål finns det en överhängande risk att en sådan kompromiss går i helt fel riktning med mer lagreglering och mindre utrymme för parterna att ta ansvar - med en svagare svensk modell som resultat.

Är socialdemokraterna verkligen beredda att ta den risken? Det är för mig en gåta att man bara för att mobilisera inför EU-valet vågar spela med hela den svenska modellen på det sättet.

Regeringen är inte passiv, men försöker hantera frågan smart.

- Vi SKA säga ja till Lissabonfördraget, bland annat eftersom det stärker konflikträtten i förhållande till Nicefördraget.
- Vi SKA hantera frågan tillsammans med parterna i utredningen - och utredningen måste få tid på sig att göra ett grundligt och välgjort arbete.
- Vi SKA agera genom den expertkommitté som EU-kommissionen håller på att tillsätta - för att i samarbete med kommissionen och de andra medlemsstaterna motverka lönedumpning.
- Vi SKA fortsätta ta upp konsekvenserna av Lavaldomen i bilaterala möten med andra medlemsstater.

men

- Vi ska INTE i det här sena skedet komma med krav på omförhandlingar av Lissabonfördraget, och
- Vi ska INTE omförhandla utstationeringsdirektivet.

Lavaldomen innebär inte slutet på den svenska modellen. Lavaldomen innebär inte att det nu blir fritt fram för lönedumping i Sverige. Det är fortfarande upp till medlemsstaterna att bestämma minimilöner, och i Sverige bestäms dessa i kollektivavtal. Lavaldomen ändrar inte på detta.

Domstolen accepterar vår modell med kollektivavtalsbaserade minimilöner förutsatt att avtalen uppfyller kraven på transparens och förutsägbarhet - och det tycker jag i sig är ett rimligt krav. Nu har också parterna ett betydande ansvar för att vårda den svenska modellen.

Sven Otto Littorin
Arbetsmarknadsminister

Kontakt

Karolin A Johansson
Pressekreterare hos Sven Otto Littorin
work 08-405 22 11
cell 076-116 97 59
e-post till Karolin A Johansson