Debattartikel
Aftonbladet 4 juni 2008
Sven Otto Littorin, Arbetsmarknadsminister
Fördraget är bra - det säger LO också
Ulf Öberg, advokat, skriver på Aftonbladet debatt att Sverige bör skjuta upp beslutet om att anta Lissabonfördraget till efter valet 2010. Jag menar att det vore omöjligt och fel.
EG-domstolen bekräftar i Lavaldomen att vår kollektivavtalsmodell, inklusive rätten till stridsåtgärder mot arbetsgivare från en annan medlemsstat, är förenlig med EG-rätten. Det är ett viktigt och positivt ställningstagande från domstolen.
Problemet i Lavalmålet var att kollektivavtalet inte var tillräckligt förutsebart och transparent, och att avtalet innehöll villkor som man inte enligt EG-rätten har rätt att kräva att Laval skulle tillämpa. Domstolen menade vidare att den så kallade Lex Britannia i medbestämmandelagen strider mot EG-rätten.
Den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet handlar om arbetstagares rättigheter på sju områden, som till exempel arbetstid, diskriminering med mera. Utstationeringslagen hänvisar sedan till lagstiftning i sex av dessa områden - men inte när det gäller löner, eftersom vi i Sverige ordnar lönebildningen i kollektivavtal och inte i lag.
Det är viktigt att konstatera att Lavaldomen INTE säger att svenska avtal INTE kan tränga undan utländska. Men den säger att den enskilde måste kunna läsa ut vad avtalet ger, vad som i praktiken är minimilön, och att utländska avtal INTE ALLTID, utan hänsyn till innehållet, kan trängas undan. Hur den här avvägningen ska hanteras ska vi lösa på nationell nivå.
Samma dag domen i Lavalmålet föll tog jag kontakt med arbetsmarknadens parter och regeringen har därefter tillsatt en utredning i syfte att se över hur vi ska hantera den legala situationen efter domen. Parterna och regeringen är i stort sett helt överens om såväl direktiv, som utredare och tidplan.
Lavaldomen innebär inte slutet på den svenska modellen. Lavaldomen innebär inte att det nu blir fritt fram för lönedumping i Sverige. Det är fortfarande upp till medlemsstaterna att bestämma minimilöner, och i Sverige bestäms dessa i kollektivavtal. Lavaldomen ändrar inte på detta.
Att därför ta Lavaldomen som ursäkt för att försena den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget är att blanda ihop korten. Lissabonfördraget har förhandlats färdigt och undertecknats av samtliga stats- och regeringschefer i EU. Nu pågår ratificeringsprocessen i medlemsstaterna. Flera länder har redan antagit fördraget, och Riksdagen kommer att rösta om det senare i höst. Fördraget kommer att träda ikraft 1 januari 2009.
I likhet med till exempel LO anser jag att Lissabonfördraget stärker arbetstagares rättigheter. Det nya fördraget erkänner ju uttryckligen arbetsmarknadens parters betydelse och respekten för deras självständighet. Kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder skrivs in.
Eftersom dessa rättigheter står med i EU-stadgan för grundläggande rättigheter blir de rättsligt bindande. Det anges också att man ska ta hänsyn till olika länders arbetsmarknadsmässiga traditioner.
Det nya fördraget innebär att det politiska beslutsfattandet inom EU blir effektivare. EU får ett bättre fungerande samarbete. Därför är det min entydiga uppfattning att riksdagen i höst bör rösta ja till fördraget som det ligger.
För att citera LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och dess avtalssekreterare Erland Olausson i LO-tidningen den 28 februari 2008: "Varför säga nej till ett fördrag som ger politikerna på Europanivå mer makt på bekostnad av bland annat juristerna i Luxemburg? Varför stoppa ett fördrag med en rättighetsstadga där viktiga fackliga rättigheter finns in¬skrivna?"
Ja, det kan man verkligen undra.
Sven Otto Littorin
Arbetsmarknadsminister
