Tal
Sälen 19 januari 2010
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Anförande vid Folk och Försvars Rikskonferens

Det talade ordet gäller.

Jag skulle vilja inleda med uttrycka mitt deltagande till Haitis svårt drabbade folk. Just nu känner vi alla en enorm empati för den tragedi som har utspelat sig. Jag hoppas också att vi alla som enskilda medborgare fortsätter att ge stöd så att landet får en vettig chans till återuppbyggnad också efter det att tv-kamerorna stängts av.

Jag vill tacka för inbjudan. Det är viktigt att social utsatthet diskuteras i ett säkerhetspolitiskt sammanhang som Folk och Försvar. Det är inte bara andra länder eller främmande nätverk som kan hota den svenska demokratin och säkerheten. Det finns risker med att ta demokratin för given, att blunda för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna eller att acceptera en uppdelning mellan de som står innanför och de som står utanför.

Vårt samhälle vilar på en demokratisk värdegrund. Det finns en stark uppslutning - från höger till vänster - för tolerans, yttrandefrihet, jämställdhet, solidaritet med andra och alla människors lika värde.

När jag för två år sedan medverkade i detta sammanhang så lanserade jag regeringens initiativ att få igång en dialog om värdegrund. Utgångspunkten för detta initiativ var att vi såg ett växande utanförskap. Ett utanförskap som bidrar till att extremistiska grupper som ifrågasätter samhällets grundläggande värderingar blir större och nya växer fram.

Fokus för vårt samtal idag är utanförskap och social oro. Med det avses framför allt det utanförskap som drabbar människor i utsatta områden i våra storstadsförorter. Områden som präglas av hög arbetslöshet. För många barn som lämnar grundskolan utan att uppnå kunskapsmålen. Områden där få människor deltar i demokratiska samtal och processer. Förorter som idag är kända för bilbränder och stenkastning mot polis och räddningstjänst. Förorter så som Rosengård i Malmö, Hisingen i Göteborg och Gottsunda i Uppsala.

Och självklart har dessa oroligheter sin grund i ett utbrett utanförskap, men det har också funnits andra intressen bakom händelserna i de olika förorterna.

Gemensamt för oroligheterna tycks vara ett sökande och försvar av en identitetsgemenskap. Det handlar om unga män mellan 12 och 25 år. Unga som har svårt att identifiera sig med det svenska samhället. Unga män som skapar en gemenskap kring det upplevda utanförskapet och den geografiska platsen. Samhället utanför dessa områden och staten är fienden.

Specifikt i Rosengård så uppstod dispyten mellan en fastighetsägare och Islamiska kulturföreningen. När ett antal ungdomar ockuperade lokalen och polisen fick hysa ut dem så urartade konflikten snabbt. Men de utdragna oroligheterna berodde sedan på vänsteraktivister som så småningom kördes ut från stadsdelen av de boende.

I Göteborg har det istället funnits kriminella gäng som utnyttjat situationen och använt sig av minderåriga i egna syften. Narkotika och skjutvapen har förekommit.

I Gottsunda har det varit svårare att hitta andra förklaringar än att mediarapporteringen bidragit till och gjort det intressant för de unga att kopiera händelserna. Unga som vetat precis vad de ska göra för att locka dit media.

Det är ingen tvekan om att en av de främsta utmaningarna som vårt samhälle står inför är att bryta det sociala och ekonomiska utanförskap i vilket flertalet av de boende i dessa förortsmiljöer fastnat i. En fråga som varit viktig för regeringen de senaste tre åren. I regeringens skrivelse "Egenmakt mot utanförskap - regeringens strategi för integration" presenteras flera åtgärder som är riktade mot de bakomliggande faktorerna till utanförskap.

Insatser för att stödja och förenkla för människor att komma ut i arbetslivet. Särskilt viktigt är insatser riktade mot ungdomsarbetslöshet. Sänkta arbetsgivaravgifter, jobbskatteavdrag, jobb och utvecklingsgaranti för att stärka arbetslinjen.

Skolan har en viktig roll i att stärka och ge ungdomar verktyg för att ta makt över sina liv. Regeringens satsningar och omläggning av skolpolitiken är särskilt viktiga för barn och unga i dessa områden.

Boendemiljön spelar också roll i arbetet för att motverka utanförskap. Jag har förhoppningar om att delegationen för hållbara städer ska presentera förslag med bäring på bostadssituation i dessa områden.

En närvarande polis som skapar trygghet för de boende och vars arbete präglas av lokal förankring, respekt och dialog är viktigt. Något som polisen prioriterar i sin verksamhet efter de tråkiga händelserna.

Nyligen överlämnade regeringen en proposition till riksdagen som handlar om nyanlända invandrares etablering på arbetsmarknaden. Propositionen innehåller förslag på åtgärder för att snabbare få nyanlända ut i arbetslivet. Individen ges via lag större makt och ansvar för att tillsammans med relevanta aktörer, varav arbetsförmedlingen, kommunen och lotsen är några, formulera behov på åtgärder anpassade till den enskilde.

Jag vill understryka att utanförskap inte är en ursäkt för att begå brott eller förstöra andras egendom. Dessa unga män som det uteslutande handlar om är inte representativa för sina områden. De här ungdomarna ska få det stöd och den hjälp de behöver, men vi får aldrig glömma att också uppmärksamma alla de unga som gör sitt yttersta för att bygga upp en framtid för sig och andra.

Men det sagt, vill jag också bredda bilden av utanförskap, då vårt arbete för att möta den sociala oron i samhället inkluderar fler fenomen än bara bränder och stenkastningar som utförs av unga i de utsatta områden.

Känsla av utanförskap, eller icke tillhörighet uppstår av flera olika anledningar. Det kan vara unga som lever i miljöer där majoriteten vuxna inte har något arbete och det kan också handla unga som växer upp i familjer med sociala problem. Det handlar om unga som mobbas eller på annat sätt diskrimineras.

Dessa unga finns att hitta i alla städer i vårt land. Unga som blir tacksamma offer att rekrytera till extremistiska och odemokratiska organisationer och närverk. Grupper som använder våld och annan otillåten påverkan för att ändra demokratiskt fattade beslut eller kontrollera, förtrycka och trakassera andra individer.

Inom ramen för arbetet med att förebygga hot mot demokratin har Integrationsdepartementet lagt vikt vid att inhämta kunskap om extremism och radikalisering i landet. Och därför har regeringen beställt kartläggningar av extrema och våldsamma miljöer. Syftet har varit att få ökad kunskap om dessa miljöer och dess spridning. Men också inhämta kunskap om hur vi kan förebygga och minska rekryteringen samt underlätta avhoppen.

Under förra året tog vi emot två rapporter i ämnet. Den ena rapporten "Våldsam politisk extremism" överlämnades av SÄPO och BRÅ och är en sammanställning av våldsam extremism inom vit makt och autonoma miljöer i Sverige - i dagligt tal kallat höger- och vänsterextrema grupper.

Gemensamt för båda dessa rörelser är att de med våldsamma medel vill tvinga på andra människor sin ideologi eller livsstil. Inte alla som är med i dessa organisationer begår brott. Den övervägande delen ägnar sig åt protestyttringar i form av manifestationer, blockader och aktioner på gator och torg. Men båda grupperingar anser våld och lagbrott vara en godkänd del av den politiska kamp de för.

I rapporten fastslås att extremistmiljöerna innebär ett allvarligt hot mot enskilda och ett visst hot mot grundläggande samhällsfunktioner.

De vänsterextrema grupperna har ofta som avsikt att angripa samhällsföreträdare, främst politiska motståndare och tjänstemän, och har en väl utvecklad kartläggningsförmåga av sina måltavlor. Vit makt rörelsen har en tydlig avsikt att beväpna sig och tillgången på vapen är god.

Den andra rapporten, "Hot mot demokrati och värdegrund - En lägesbild från Malmö", är en kunskapsöversikt sammanställd av Försvarshögskolan. 29 fältarbetare från polis, skola och socialförvaltningen har fått ge sin bild avseende utvecklingen av antidemokratiska krafter i samhället och tendenser som kan leda till våldsbejakande radikalisering. Rapporten beskriver situationen i Malmöstadsdelen Rosengård.

Slutsatsen är att det finns ett mindre antal individer, inspirerade av den islamistiska ideologin, som agerar åsiktskontrollanter och systematiskt förtrycker och trakasserar flickor och kvinnor. Nalin Pekgul kommer sannolikt att beskriva en liknande bild av situationen i Tensta. Sveriges radio har under hösten rapporterat om den somaliska terroriströrelsen Al-shabaad och hur de rekryterar unga killar i Stockholmsförorter och hotar de som försöker motverka deras verksamhet.

Det har alltid varit politiskt korrekt att tala om faran med nazistiska organisationer. Däremot inte alltid när det gäller autonoma grupper och den fara de utgör. Och ännu mindre korrekt är det att tala om islamister och det förtryck de utövar mot enskilda. Men vi som politiker måste ta vårt ansvar. Det är inte acceptabelt att en person med våld eller hot om våld hindrar en annan persons möjlighet att utöva sina mänskliga rättigheter eller delta i ett öppet demokratiskt samhälle.

I denna diskussion är det viktigt att vi förmår att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan muslimer, å andra sidan radikala islamister. Å ena sidan tala om det faktum att hatbrotten mot muslimer ökar och att muslimer möter en påtaglig diskriminering. Å andra sidan erkänna att vi har problem med radikala islamister. Båda aspekterna kräver politiska åtgärder.

Samhället har samma ansvar för individer oavsett om de bor i Rosengård, Danderyd eller i Olofström. Vi måste möta de ungdomar som växer upp i utanförskap. Att uppmärksamma och ge de en chans att engagera sig i föreningsliv. Det civila samhället och folkrörelser har alltid haft en viktig roll för att människor ska känna sig delaktiga i samhället. Därför har regeringen gjort en särskild satsning på att stödja organisationer som vill arbeta med uppsökandeverksamhet i områden som präglas av utanförskap. Det handlar om såväl storstädernas förorter som gamla bruksorter.

Den sociala oron och utanförskapet som finns i vissa områden ska inte främst motverkas från Rosenbad. Det är på plats, lokalt som detta måste ske. Kommuner och landsting behöver metoder för att förebygga extremism som hotar demokratin eller enskildas rättigheter. Därför har regeringen beslutat om att ge Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, i uppdrag att sammanställa exempel på hur vi på lokal nivå kan motverka extremism. Sammanställningen ska beskriva åtgärder som genomförts såväl i Sverige som Norge och Danmark.

En annan viktig länk i kedjan är att vi måste bli bättre på att stödja de som vill lämna organisationer som använder våld och hot för att nå politiska mål. Den verksamhet som finns idag riktar sig enbart till avhoppare från nynazistiska organisationer. Men vi ser ett ökande behov av att bredda denna verksamhet till att också inkludera avhopp från islamistiska grupper och autonoma miljöer. Ungdomsstyrelsen har fått i uppdrag att kartlägga verksamheter som hjälper unga att lämna våldsamma extremistiska grupper och att lämna förslag på hur de kan stödjas i framtiden.

Kampen mot utanförskap handlar om att bygga ett gemensamt och solidariskt samhälle där var och en kan känna tillhörighet. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning tror jag dock inte att det räcker med att skapa lika möjligheter ekonomiskt och socialt.

Vårt samhälle är skapat och består av individer av olika etniska och kulturella bakgrunder, politiska övertygelser och trosuppfattningar. Men, tillsammans delar vi en gemensam värdegrund genom respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet. Universella värden som är fastlagda i den svenska grundlagen.

För två år sedan så presenterade jag som sagt regeringens initiativ till dialogen om värdegrund. Dialogerna ska hållas på olika arenor och mellan olika grupper i samhället.
Så har också skett, via nätet, på konferenser och i föreningsliv. Parallellt med det har regeringen arbetat med en strategi för att beskriva det framtida arbetet med värdegrundsfrågor. Genom att utveckla dialogstrategier ska den sociala sammanhållningen stärkas och den gemensamma värdegrunden levandegöras. Strategin överlämnas till riksdagen i form av en skrivelse till våren.

Vi kan aldrig acceptera att rörelser baserade på extremistisk politisk eller religiös grund kränker individers rättigheter. Alla har rätt att välja sin livsstil, sin livspartner och fritt få uttrycka sin åsikt.

För att lyckas måste vi stå upp för ett samhälle som präglas av tolerans och solidaritet, men samtidigt bestämt ta avstånd från de uttryck och tendenser som utmanar de principer som präglar vårt öppna samhälle.

Tack!