Tal
Kungsträdgården, Stockholm 2 december 2007
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Tal på manifestation mot slaveri

I dag är FN:s internationella dag för avskaffandet av slaveriet. Sveriges delaktighet uppmärksammas på ett tydligare sätt än någonsin tidigare.

I november förra året enades världens länder, samlade i FN:s generalförsamling att under 2007 sprida kunskap och förståelse om slaveriet och slavhandeln. I år är det 200 år sedan den brittiska regeringen förbjöd den transatlantiska slavhandeln.

Minst 12 miljoner människor fångades i Afrika och fördes över Atlanten. En stor andel av dessa personer avled redan under färden. De vita tog sig rätten att göra de svarta till husdjur.

Alla länder som deltog måste göra upp med sitt förflutna. Så även Sverige. Att den svenska regeringen erkänner Sveriges delaktighet i slavhandeln är viktigt som en upprättelse åt de människor som då föll offer. Det är viktigt för de människor som i dag har förfäder som behandlades som handelsvaror. Inte minst är det viktigt att markera gentemot de som fortfarande tror att människor tillhör olika raser och att någon ras är överlägsen en annan.

Härmed erkänner den svenska regeringen att Sverige också var delaktig i slaveriet. Sverige hade ett slavfort i nuvarande Ghana. Det fanns slavar på kolonin St. Barthélemy i Västindien. St Barthelemy var också en av handelsplatserna för slavtrafiken. Sverige exporterade bojor och kedjor för slavhandeln. Sverige dröjde över tjugo år efter det att det brittiska förbudet mot slavhandel införts 1807 innan Sverige antog sin första lag mot slavhandel 1830. Även då med en rad undantag. Det lagliga slaveriet i Sverige upphörde först den 9 oktober 1847 sedan riksdagen beslutat att hålla slavägarna skadelösa genom att köpa de sista 523 slavarna på St. Barthélemy fria.

Vi behöver belysa denna mörka del av Sveriges historia och förstå vilka mekanismer som låg bakom. På så sätt blir vi förhoppningsvis bättre rustade för att kunna erkänna, upptäcka och motverka nutida problem som har likheter med slavhandel och slaveri.

Det finns tydliga arvtagare till den historiska slavhandeln och slaveriet än i dag - rasism, människohandel, sexuell exploatering, och arbetskraftsexploatering under slavliknande förhållanden.

Internationella arbetsorganisationen ILO uppskattar att det finns 12 miljoner tvångsarbetare idag. Ironiskt nog samma siffra som nämnts om det historiska slaveriet. 2,4 miljoner är offer för människohandel. Drygt 1,8 miljoner människor är offer för sexuell exploatering. En del av människohandelns offer lever och utnyttjas mitt ibland oss.

De globala vinsterna, cirka 30 miljarder dollar per år,
jämförtbart med den internationella drog- och vapensmugglingen. Sexköpare livnär människohandeln. De skapar en marknad för prostitution där offren för människohandel bjuds ut.

Staten har det yttersta ansvaret för att bekämpa människohandeln. Det är ett flerfrontskrig vi för tillsammans med andra regeringar:
- förebyggande åtgärder i ursprungsländerna för att förhindra att människor hamnar i utnyttjande.
- brottsbekämpande åtgärder där det viktigaste är att höja medvetenheten hos brottsbekämpare om hur den moderna människohandeln tar sig uttryck samt åtgärder för att stödja och hjälpa offren.

Rasism, ett arv från slaveriets tidevarv, lever kvar mitt ibland oss. Än i dag finns det personer som lever kvar i slaveriets föreställningar om vissa människors överordning. För att värna om engagemanget för allas lika värde kommer regeringen under nästa år att införa en ny stödform för verksamheter i föreningslivet som motverkar rasism och liknande former av intolerans.

Kampen mot slaveri och slavliknande företeelser är en kamp för mänskliga rättigheter. Så länge någon enda människa är slav, är ingen av oss helt fri.